Pater Ingmar Svanteson

Anden vägleder kyrkan i nya situationer. Steget ut till hedningarna utan att dessa ställdes under Mose lag, var större än vi kan föreställa oss. Lukas berättar ingående om det. Petrus, inte Paulus, var det första redskapet. Petrus dröm och det som hände i Caesarea övertygar ”apostlarna och bröderna i Judéen”.

Verkligheten är tryggare än drömmen. Bilden av den gode herden har ofta målats i romantiska färger. Flera generationer som sökte frihet och oberoende fnyste inför bilden att vara ett får i en flock. Men bilden av den helt fria och oberoende människan, håller inte den på att förlora sin tjusning? Finns det rentav något lockande i herdebilden? Svarar den inte mot ett äkta mänskligt behov, behovet av någon att lita på, någon som inte sviker? Bilden av den gode herden är inte bara varm, den är också präglad av styrka. Den är både ömsint och stark.

Petrus botar den förlamade Aineas och uppväcker änkan Tabita från de döda. Jesu kraft rinner vidare i den apostoliska kyrkan genom tecken och under. Många kommer till tro på Herren. Sådant sker genom historien i de mirakler och underverk som prövas och erkänns av kyrkan. Men det sker hela tidengenom Kyrkans ord och sakrament, som väcker tro, botar andlig förlamning och uppväcker de andligt döda.

Påven Leos första budskap i går kväll var: ”Frid åt er alla!” Hela frälsningen ryms i ordet ”frid”. Egentligen är det budskapet också i dagens läsningar. Saul mötte det först som en fråga: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” Ljusskenet på Damaskusvägen förvandlade hans liv. I fortsättningen skall han bli sin Herres ”redskap”, ett redskap för att förmedla hans frid. Han är blind i tre dagar. När Ananias lägger sina händer på honom får hans sin syn tillbaka och låter döpa sig.

”Hur skall jag kunna förstå utan att någon vägleder mig?” Den etiopiske hovmannen hörde förmodligen till de hedningar som drogs till den mosaiska tron. Han är nu på hemväg efter en resa till Jerusalem. Han måste ha ägt en skriftrulle som innehöll Jesajas 53:e kapitel, om Herrens lidande tjänare. Men hur skall han förstå om inte någon vägleder honom?

Också denna mässa firas för den konklav som skall ge oss en ny påve. Lukas berättar i första läsningen vad som hände efter Stefanos martyrium. Lärjungarna tvingades lämna Jerusalem. De skingras över hela Judéen och Samarien. Därmed får de nya möjligheter att predika budskapet. Redan från början är martyrernas blod kyrkans bästa utsäde.

Stefanos var fylld av ande och kraft. Ingen kunde hävda sig mot ”visdomen och anden i det han sade”. Men i stället för att lyssna med öppet sinne skickade de fram falska vittnen för att få honom fälld. Motståndet kom denna gång från de judar som återvänt från diasporan till Jerusalem och templet. De kände sig hotade av det nya som Stefanos vittnade om. De ville be­hålla det invanda.

Befriad och tagen i tjänst. Ett varmt och tilldragande ljus lyser den morgonen över fiskafänget vid Tiberiassjön. Evangelisten Johannes berättar vad som hände en tid efter påsk. Petrus och sex andra lärjungar hade fiskat hela natten utan att få någonting. Att fiska nattetid var inte ovanligt. Med hjälp av karbidlampor eller facklor som hölls ner mot vattenytan lockade man fiskarna, som drogs till ljuset. Det kunde ge stora fångster. När de närmar sig stranden ser de Jesus stå där, men de känner inte igen honom. Han frågar: ”Mina barn, har ni ingen fisk?”

”Den som har sett mig har sett Fadern.” Det är vad apostlarna hade gjort. De hade sett Jesu gärningar och hört hans ord. Nu förklarar Jesus att han inte hade talat eller utfört något ”eget”. Hans vilja och lust var att göra Faderns vilja. ”Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig.”

S. Athanasios är kronvittnet för tron på Kristi Gudom, att Gud bli­vit män­niska. Han tillbringade sjutton år i landsflykt för denna tro. Ordet inte bara visade sig som människa. Ordet antog vår kropp och blev människa. Om inte det hade skett hade människan inte kunnat förvand­las och gudomliggöras. Utan inkarnationen hade döden fått sista ordet.