Kyndelsmässodagen, Herrens Frambärande i Templet

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2022

Vi firar idag Herrens frambärande i templet, Kyndelsmässosöndagen. Det är alldeles i början av den heliga familjens liv. Vi får i tro tänka tillbaka på det Gud uppenbarat för oss i den stora berättelsen om Guds människoblivande. Hur har jungfru Maria upplevt ängeln Gabriels bebådelse som utvald människa utan att i något avseende blivit vidrörd av synden? ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig” (Luk 1:28). Har hon upplevt det som en bekräftelse av tron på Messias’ ankomst till det utvalda folket, den tro hon fått genom profeterna som lästes i synagogorna?

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2021

Ikon för synskadade. Lukas berättelse om barnet i Symeons famn är en ikon, målad med varma färger. Bredvid Symeon målar Lukas bilden av Hanna, som berättar om bar­net för al­la som väntar på Jerusalems befrielse. Bil­dens bakgrund och miljö är tem­p­let, dit Josef och Maria har kommit för att frambära sitt offer. Syme­on och Hanna representerar hela Israels folk, utvalt av Gud för att föda och ta emot Mes­sias, som kommer till sitt tem­pel en­ligt profeten. Han kommer för att möta sitt folk. Festen har i traditionen helt enkelt kallats ”mö­tet”.

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2021

Om vi inte vill missionera för vår tro behöver vi be om mer kärlek. Kära systrar och bröder i Kristus, För antikens judendom var Jerusalems tempel den viktigaste platsen i hela det skapade kosmos. Där skedde mötet mellan människa och Gud för att människan, genom offer, att ge av något värdefullt levande som representerar henne som skapad varelse, skulle försonas med Gud, genom offerhandlingens uttryck för den egna goda viljan, och återupprättas i tjänsten för Guds vilja. Templets liturgi uttryckte hoppet om att Israels folk, försonat med Gud, skulle bära Guds ljus till hela världen.

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2020

Evangeliet om hur människan dör i frid. Allt oftare hör vi om en vanvård som drabbar de gamla i vårt samhälle. Hur vi tar hand om vå­ra gamla är ett test på samhällets kvalitet. Låt oss hjälpas åt att höja de­ras anseende och status som vårdar dem! Rappor­ter­na från länder där man legalise­rat eutanasi bor­de väcka alla som inte vill befrämja en ”dödens kultur”. - Men samhäl­le och om­giv­ning avgör inte allt. Människan är inte bara en social varelse. Hon är ock­så en per­son med eget ansvar. I dödens närhet avslöjas män­­niskans egen bered­skap inför döden.