Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2020

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2020

Vad svarar du på Ljusets frågor?

Mal 3:1-4; Ps 24; Heb 2:14-18; Luk 2:22-40

Kära systrar och bröder i Kristus,

För antikens judendom var Jerusalems tempel världens viktigaste plats. Där bodde Herren mitt i sin skapelse, där kunde människor möta Gud och återupprättas i tjänsten för hans vilja. Templets liturgi uttryckte hoppet om att Israels folk skulle bära Guds ljus till alla världens folk för att Gud skulle etablera sitt eviga rike av fred och rättvisa, med början i den här skapelsen och slutligen fullkomnad i en ny.

Men Israels profetiska tradition kom stegvis alltmer att kritisera folket för att ha vänt ryggen åt den rätta tillbedjan av Gud. Templet med dess liturgi hade förlorat sin andliga betydelse och prästerskapet korrumperats av politik och statusjakt. En av profeterna, Hesekiel, drog slutsatsen att Guds härlighet hade lämnat templet.

Som vi hörde i första läsningen från profeten Malaki, i samma profetiska tradition, lovar Gud emellertid att han en dag ska ”komma till sitt tempel” igen, och ”rena” och ”luttra”, dvs förädla, sitt folk så att det ska kunna ”bära fram offergåvor åt Herren i rättfärdighet” och Guds ordning slutligen, som tänkt genom Israel, ska kunna genomsyra världen.

Jesus Kristus är föreningen mellan gudomligt och mänskligt. Genom honom upprättar Israels Gud slutligen en gemenskap med alla människor som vill tro. Och det är ju precis detta som Symeon i evangeliet ser. Det är inte bara Gud som fysiskt kommer in i sitt eget tempel av sten, utan det nya, sanna, levande och eviga templet, som Jesus senare ska beteckna sig själv och sin kropp, som blir synligt och tillgängligt för alla. Symeons förkunnelse sammanfattar därmed alla profeter.

Genom att komma till sitt tempel som människa, ”i allt … lik” oss, som andra läsningen ur Hebréerbrevet uttryckte det, agerar Gud både som den som vill frambära ett offer, dvs som en präst, och som själva offret i vilket andra kan delta genom tro. Ett sant offer, olikt alla andra som bara varit symboler, och som nu ska åstadkomma sitt syfte: försoning och delaktighet i Guds eviga liv, med start här och nu.

Därmed ser vi det inre sambandet mellan dagens fest och den Heliga Eukaristin där det sanna, enda och slutliga offer som Jesus Kristus gjort blir närvarande, inte symboliskt utan verkligt när vi offrar bröd och vin, för att nära oss andligt, så att vi stegvis dras in i Sonens gemenskap, kommunion, med Fadern i Helig Ande. Och så allt bättre kan erbjuda det vi har och är i tjänst för hans rike.

”Eukaristi” är grekiska för ”tacksägelse”. Och det är precis vad Hanna i evangeliet uttrycker. Inte bara genom sitt prisande av Gud utan också för att hon, som vi hörde, ”tala[r] om barnet för alla”. Och så förstår vi att det finns en fortsättning på mottagandet av Herren så som han ständigt ger sig själv till oss i Eukaristin, som materia till vår materia, genom vår tids tempel, Kyrkan: Mission, evangelisation, att berätta om honom för alla, genom våra ord och handlingar. Det är vad han vill att vi gör!

Kyndelsmässodagens frågor till var och en av oss är därför: Hur samverkar jag med Ljuset för att ge det tillgång till, och kunna omvandla, fler områden i mitt liv? Och var, och hur, kan jag stegvis bättre reflektera detta ljus – Kristus – i världen? Särskilt när det kräver uppoffringar och gör mig impopulär? Dvs kallar mig att följa honom, universums Herre, som trädde in i sitt tempel som ett barn, och som senare, som ”ärans konung”, för att tala med responsoriepsalmen, blev krönt på ett kors?

                                                                                                                  pater Thomas Idergard

Pater Thomas Idergard

Pater Thomas Idergard

Foto: Natanael Gindemo/Dagen

Pater Thomas Idergard är född 1969  i Arvidsjaur, Lappland, och uppvuxen i Skellefteå, Västerbotten. Efter gymnasiet studerade han sociologi och statsvetenskap på universitet i Umeå. Han var tidigt politiskt engagerad och kom sedan att arbeta i regeringskansliet och var förbundsordförande i Moderata Ungdomsförbundet 1995-98. Efter det lämnade han helt politiken och kom sedan att arbeta inom PR och opinionsbildning, i flera olika positioner som konsult och rådgivare, och var bl a med i ledningen för Sveriges största PR-företag. Han konverterade till Katolska kyrkan 2009 och frågan om kallelse kom under processen som ledde fram till hans upptagning i Kyrkan. Efter väntetiden för konvertiter och studier i filosofi vid Newmaninstitutet i Uppsala inträdde han 2012 i Jesuitorden (Jesu Sällskap) med novistid i Nürnberg i Tyskland 2012-14, avgivande av de första ordenslöftena 2014, studier i teologi i London 2014-17, diakonvigning i London i februari 2017. Sommaren 2017 återvände han till Sverige och prästvigdes i september 2017. Sedan dess är han verksam som präst i S:ta Eugenia katolska församling i Kungsträdgården i Stockholm, vilken har fler än 10 000 medlemmar. Församlingen, som grundades 1837, är den äldsta katolska församlingen i Sverige efter den protestantiska reformationen. Församlingen har en mycket omfattande och allsidig verksamhet och är ett av de viktigaste katolska fönstren ut mot det svenska samhället. Pater Thomas har också uppdrag på stiftsnivå, bl a som medlem i stiftets arbetsgrupp för prästkallelser och ordförande i stiftets Kommission för fred och rättvisa, Justitia et pax.

Pater Thomas publicerar sina predikningar på S:ta Eugeniaförsamlingens hemsida klicka här