Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2021
Mal 3:1–4; Ps 24:7–10 (R. jfr 10bc); Heb 2:14–18; Luk 2:22–40
Vi firar Kyndelsmässodagen! Jungfru Marias kyrkogångsdag. 40 dagar efter Jesu födelse bär Guds och Kyrkans Moder Maria fram sin son i templet. Festens namn har med det latinska ordet ”candela”, ”ljus” att göra. Och tänk också på det engelska ordet ”candle”. I dag firar vi att Gud uppfyllde den långa väntan, som vi hörde om i Malakis ord, och äntligen kom till sitt hus, templet i Jerusalem. I dagens Evangelium glänser, liksom ett ljus, en hoppfull eller snarare en ”ljusfylld” profetia om Jesus. En from man – Symeon- blev i Guds Faderns Tempel upplyst av den Helige Ande i Jesu närvaro. Han såg i Jesus: ”ett ljus med uppenbarelse för hedningarna”. När Symeon kallar Jesusbarnet för ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna, pekar orden fram mot det kristna missionsuppdraget. Samtidigt finns där Hanna, en äldre ”kvinna med profetisk gåva”. Upplyst av den Helige Andes ljus ”tackade hon och prisade Gud och talade om Barnet för alla”.
Ljusen som används idag i Mässans firande, symboliserar, är alltså ett tecken på, Guds nåd. Nåden strålar från Gud Fadern genom den Helige Ande i Jesus. Detta gudomliga ljuset upplyser och skänks åt människor som öppnar sig för Gud. När de upplever Guds närhet, prisar de och välsignar och delar sin glädje med andra. Ljusen i dagens liturgi används inte enbart för att skapa en fin stämning! De markerar och betonar Guds frälsande närvaro. De uttrycker vår kallelse och vårt ansvar: att ge vidare den mottagna nåden till andra, och att förkunna det glada budskapet om vår frälsare Jesus Kristus!
Symeon och Hanna får oss att tänka efter. Både Symeon ”som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst”, och Hanna som aldrig vek ”från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön.” – inspirerar oss till ett liv i Guds närhet. De är inte trötta eller bittra av sina långa liv. De upplever glädje. De är glada! De finner sitt livs mening i Jesus. De når sitt livs ändamål och syfte när de i Templet träffar Jesus, Guds Son. Och de känner igen Messias. Jesus erkänns som den Messias man väntat på så länge, ”ljus för folken” och ”Israels härlighet” , men också ”tecknet som skall bli motsagt.”
Men… genom dagens Evangelium möter vi inte bara Symeon och Hanna. Vi möter ju framför allt Jesus, Guds Son. Och Jesus som ett litet barn bärs av Maria och Joseph. Om de kom från Nazareth, skulle det ta cirka trettio timmar att gå till fots. Det är 15 mil mellan Nazareth och Jerusalem! De går så lång väg för att uppfylla de heliga föreskrifterna enligt Moses lag. Och de kommer fram – fyllda av tacksamhet till Gud. Prästen tar emot deras offer i helgedomen. Barnets, alltså Herrens, Frambärande i Templet är samtidigt Barnets Moder Marias rening – detta krävs av Gamla Testamentet. Enligt Mose lag skulle allt förstfött av mankön helgas åt Herren, och detta sammanföll alltså med moderns rening. En kvinna som fött barn, ansågs som rituellt oren. Hade hon fött en son ansågs hon vara oren i åtta dagar . Maria och Joseph med det lilla Barnet upplever sin glädje. Men är deras glädje bekymmerslös? Är den verkligen sorgfri?
Joseph och Maria ”förundrade sig över vad som sades om honom.” Och så plötsligt sägs det skarpa, oroväckande ord: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
Hur kändes det för Maria när Hon fick höra: ”genom din egen själ skall det gå ett svärd”!? Det smärtans svärd som förutsägs för Maria förkunnar det annorlunda, fullkomliga och enastående offret på korset som skall ge den frälsning som Gud har ”förberett inför alla folk” (KKK 529). Symeon tar, genom Guds ingivelse, del i Jesu frälsningshemligheter. Om ungefär trettio år skall Jesus oskyldigt dömas och dödas. Jesus växer, och mognar som människa. Den helige Paulus förklarar (det hörde vi i läsningen ur Heb 2): ”Då nu barnen är av kött och blod, måste Guds Son på samma sätt bli människa, för att Han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.”
Denna Jesu mognadsprocess beskrivs också av evangelisten Lukas: ”När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med Honom.”
Jesusbarnet bärs fram för att friköpas. I framtiden skall Han offras både i Eukaristin och på Korset för att friköpa oss. Symeon- upplyst av den Helige Ande, bebådar detta Jesu svåraste moment i livet: Hans lidande och Hans död. Allt som händer Jesus är förbundet med Hans Mor Maria. Vi firar faktiskt Herrens lidande! Och vi firar faktiskt Herrens Moders andliga lidande! Vi tillber Jesus och vördar Hans och vår Moder som ”samverkar” i Jesu frälsningsverk. Kyrkan lär oss detta tydligt. Låt oss lyssna på orden ur II Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om Kyrkan:
”Med rätta hedras hon [den Heliga Maria] av Kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder som var med i Kristi mysterier.” (…) ”Enligt den gudomliga försynens rådslut var Hon [Maria] här på jorden Återlösarens goda Moder. (…) Hon tog emot Kristus, födde och närde Honom, Hon bar fram Honom inför Fadern i templet, Hon led med sin Son, när Han dog på korset. Genom detta har Hon på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är Hon en Moder för oss i nådesordningen.” (…) ”Detta måste dock förstås så att ingenting dras från eller läggs till Kristi, den enda förmedlarens värdighet och kraft.”
När jag nu står i predikstolen i vår kyrka här i Jönköping , ser ni där, precis bakom mig, att det i de båda blyinfattade fönstren här bakom mig avbildas två personer. Vi ser ju den Helige Joseph och den Heliga Jungfru Maria. De står vid tabernaklet, där Jesus är närvarande. De står i templet så nära altaret och så nära prästen. Lägg märke till Guds Moders Marias bild. Ser ni det instuckna svärdet i Hennes hjärta? Detta är en skarp symbol av Jesu lidande och död som sårade Hans Moders hjärta. Det har faktiskt med vår synd att göra. Maria som fick uppleva en så enastående sorg blir för oss en viktig förebild och ett stöd för oss i vår tro. Hon upplevde allt det svåraste på ett orubbligt sätt. Och hon upphörde inte att älska oss. Hon vet att Jesus lider för vår skull.
Låt oss höra på några ord av den Heliga Birgitta av Vadstena: ”[Maria] hade fött Honom utan smärta, men hon sörjde, ty hon visste att hon skulle föda denne käre som till en plågsam död och att hon själv med hjärtats djupaste ängslan skulle åse han slidanden. (…) Man bör alltså tveklöst tro att liksom man kan se att rosen står stadigt fast på sin plats, fastän de törnen som omger den blir allt kraftigare och vassare, så hade denna välsignade ros, Maria, en så fast själ att, hur bedrövelsernas törnen än plågade hennes hjärta, så kunde de likväl inte rubba hennes vilja utan hon visade sig redo att lida och göra allt vad som behagade Gud.
Herrens frambärande i templet bebådar Jesu frälsande död: Eukaristin och Korsoffret. Herrens frambärande i templet bebådar också hans ankomst: både här och nu i denna Eukaristi och i framtiden när Domaren kommer igen på den yttersta dagen! Vi förkunnar ju Hans död, Hans uppståndelse och vi väntar på Hans återkomst!
Det är inte bara Gud som kommer till oss i dag, i Jesusbarnets frambärande i templet, utan vi kommer också till Gud. Ena delen av Kyndelsmässodagens budskap handlar om hur Gud kommer till oss som uppenbarelsens ljus och nåd, det handlar också om hur vi bär fram oss själva till Gud. Varje ny dag ger oss möjlighet att söka oss närmare Gud, att lyssna och att lyda i hans uppenbarelses ljus. Ja, res dig, stråla i ljus! Herrens härlighet går upp över dig! Folken skall vandra mot ditt ljus. (Psalm 257, Cecilia)
Till slut skall vi inte missa några ord som vi hörde i den första läsningen. Dessa ord oroar oss för att framkalla vår eftertanke, de berör samvetet: (Mal 3:1–4) ”Men vem kan uthärda Hans tillkommelses dag, och vem kan bestå, när Han uppenbarar sig? Ty Han skall vara som en guldsmeds eld och som valkares såpa. Och Han skall sätta sig ned och smälta silvret och rena det. Han skall rena Levis söner och luttra dem som guld och silver, och sedan skall de bära fram offergåvor åt Herren i rättfärdighet. Och Judas offergåvor och Jerusalems skall då behaga Herren väl, liksom i forna dagar och i förgångna år.”
Den obefläckade Jungfru Maria underordnade sig reningen trots att Hon inte syndat. Jesus offrades för att friköpas trots att Han är friheten själv! Låt oss då tacka Gud för att Han renar oss från vår synd.
Gud, vi tackar Dig för barmhärtighetens gåva till oss syndare, även för dem som räknas som hedningar. Vi tackar Dig för Modern som tröstar oss och hjälper oss. Du är ett Ljus i vårt livs mörker. Låt även oss få vara ljus och värme för andra! Tack! A M E N
pater Rafał Zarzycki