årgång A

​​​​​​​Vi firar den dag då Petrus intog sin stol som biskop i Rom. Härskare, diktatorer och deras välden faller, förr eller se­nare. På­vedömet består. Diktatorer uppträder som ”herrar” och övervakar ofta "av vin­nings­lystnad".

​​​​​​​”Blev inte Abraham rättfärdig genom gärningar?” frågar Jakob re­toriskt. Paulus tycks mena något annat: ”Männi­skan blir rättfärdig på grund av tron, oberoende av laggärningar” (Rom 3:28). Men i grunden finns det ingen motsätt­ning mellan Paulus och Jakob. ”Tron utan gärningar är död,” säger Jakob. Samtidigt är den krist­nes gär­­ningar helt be­roende av tron. ”Tron samverkade med hans gär­ning­ar.”

​​​​​​​”Gör inte skillnad på människor”, säger aposteln Jakob - långt fö­re mo­der­na jämlikhetsideal. Uppmaningen strider inte mot att visa sär­skild respekt för de äld­re och för föräld­rar, för både kyrklig och världslig överhet. Vi bry­ter inte mot Jakobs uppmaning när vi uppfostrar de unga att res­pektera till ex­em­pel polis och lärare.

​​​​​​​Att bli frälst går inte på en gång. Hindren är flera och mannen som bo­ta­des från sin blind­­het be­höv­de flera behandlingar. Jesus ledde honom först ut ur byn, bort från tumult och pratande. Jakob skulle säga att botandet hindras när man talar i stället för att lyssna. ”Varje människa skall vara snar att höra, sen att tala.” Så länge man vredgas hör man inte alls. ”Den som inte kan tygla sin tunga lurar sig själv.”

​​​​​​​Aposteln påminner om några av trons ABC. Det är skillnad mellan fres­tel­se och prövning - även om det i bibeln uttrycks med sam­ma ord. Det är också skillnad mellan frestelse och synd. Gud frestar ingen. Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret vid ett ”fnöske”. Att fres­tas är inte synd, men det blir synd när människan låter sig snär­jas av och bejakar frestelsen. När "begäret blivit havande fö­der det synd, och när synden är fullväxt föder den död".

​​​​​​​Under två veckor skall vi lyssna till Jakobs brev, sannolikt skrivet av Ja­kob den Yngre, urkyrkans ledare i Jerusalem. Brevet är en slags rund­­skri­velse till ”de tolv stammarna i förskingringen”, judekristna som sking­rats från Jerusalem. ”Skatta er lyckliga, när ni utsätts för prövningar.” Det kan låta som uppmaning till självplåge­ri, men den är rea­listisk och den ger hopp.

Om du vill kan du hålla buden. Det är vad den vise Syrak säger till oss: ”Om du vill kan du hålla buden”. Det är något an­nat än vad många säger idag när de syndat: ’Jag kunde inte stå e­mot; jag är så svag; det bara blev så’. Människan har lurats att se sig själv som ett hjälplöst offer för det arv hon fått, den miljö hon vuxit upp i och för om­ständig­­heter som hon inte råder över själv. Syrak håller inte med utan fortsätter: ”Du be­stämmer själv om du skall vara trogen”. Det gäller inga småsa­ker: ”Framför människan lig­ger livet och döden, och hon får det hon väljer”. Han förnekar inte att andra fakto­rer spelar in, men det tar inte bort män­ni­skans personliga frihet och ansvar. När människan vänjer sig vid att skylla ifrån sig förmins­kar hon sig själv och förne­kar sin mänskliga värdig­het och frihet.