Predikan 6 söndagen under året 2020
Syr 15: 15-20; Ps 119: 1-2, 4-5, 17-18, 33-34; 1 Kor 2: 6-10; Matt 5: 20-22a, 27-28, 33-34a, 37
Om du vill kan du hålla buden
Det är vad den vise Syrak säger till oss: ”Om du vill kan du hålla buden”. Det är något annat än vad många säger idag när de syndat: ’Jag kunde inte stå emot; jag är så svag; det bara blev så’. Människan har lurats att se sig själv som ett hjälplöst offer för det arv hon fått, den miljö hon vuxit upp i och för omständigheter som hon inte råder över själv. Syrak håller inte med utan fortsätter: ”Du bestämmer själv om du skall vara trogen”. Det gäller inga småsaker: ”Framför människan ligger livet och döden, och hon får det hon väljer”. Han förnekar inte att andra faktorer spelar in, men det tar inte bort människans personliga frihet och ansvar. När människan vänjer sig vid att skylla ifrån sig förminskar hon sig själv och förnekar sin mänskliga värdighet och frihet.
Jesus tycks i bergspredikan vara än mer krävande. ”Om er rättfärdighet inte överträffar de skriftlärdas och fariséernas kommer ni inte in i himmelriket”. Vi hör tre exempel. Det gäller livet, sexualiteten och våra ord. Han börjar med att citera buden: Du skall inte dräpa, inte begå äktenskapsbrott, inte vittna falskt. Så långt kan alla förnuftiga människor hålla med. Alla kan nog också förstå att brott mot dessa bud måste få konsekvenser. Syrak sade: ”Människan får det hon väljer, livet eller döden”.
Men Jesus skärper buden. Han ser inte bara den yttre handlingen, han ser till hjärtat och sinnelaget. Också Syrak hade sagt det: ”Gud ser allt”. Inte bara mördaren, utan också den som vredgas på sin nästa faller under domen. Hans apostel Johannes bekräftar det: ”Den som hatar sin broder är en dråpare”. Redan i hjärtat börjar valet mellan liv och död. Något liknande gäller äktenskapsbrott: ”Den som ser med åtrå på en kvinna har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap”. Det gäller också orden och tungans bruk. De halvsanna orden kan såra mer än knivhugg. De överflödiga orden tömmer orden på kraft: ”Vad ni säger skall vara ja eller nej”.
Kräver inte Jesus det omöjliga? - Mänskligt sett kan det tyckas omöjligt, inte minst i en kultur som vet allt mindre om människans sanna värdighet och storhet. Men dessutom bortser man från vem det är som uttalar orden, vem Jesus är. Jesus kräver inte mera än vad han också ger kraft till. Han gav oss inte bara sina bud. Han ger oss också kraften att följa dem.
Det är detta människans val gäller. Orden av den vise Syrak, ”om du vill kan du hålla buden”, är en profetia och pekar fram mot Kristus, ”det människoblivna Ordets mysterium, som kastar ljus över människans mysterium”. Hela tiden är det Jesus som människan väljer - eller väljer bort. Syrak profeterade ju om att välja livet eller döden. Utan honom blir Syraks ord ”pelagianska”[1] och omöjliga. Jesu bud, i förstone verkar omöjliga att följa, är inte bara bud. De ger också liv. ”Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag,” sjöng vi i responsoriepsalmen. Samme Jesus, som skärpte buden, säger också att hans ok är milt och hans börda lätt. Paulus förklarar det i Romarbrevet: ”Guds kärlek är ingjuten i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Anden”. Det är Anden som förvandlar buden så att de blir en väg till livet. Anden ger människan lust och glädje att följa buden.
Människan bekräftar med sin vilja att hon är skapad till Guds avbild. Viljan har försvagats genom synden. Men den upprättas och nyskapas genom att Gud sände sin Son och gav oss sin Ande. Det är för att bli levande och fria som vi följer Jesus.
Den som väljer det onda förlorar sin frihet och blir slav under synden. Den som väljer det goda befrias och växer i frihet, ju mer hon älskar. När det goda blir en vana och dygden en lust närmar hon sig målet. Benedictus kallar det ett Andens verk i människan.
Därför är också kampen mot vrede, okyskhet och mångordighet en befriande möda. Att låta känslan av irritation och vrede styra är inte frihet, utan att fångas i slaveri. Att låta det okyska begäret växa är att frivilligt låta sig förslavas av en främmande makt. Jesus fullkomnar budet mot äktenskapsbrott genom att göra äktenskapet till ett sakrament. Han drar in äktenskapet i sitt rike och gör det till ett tecken på kärleken mellan sig själv och sin brud, den heliga kyrkan. Kyrkans bud om att den utlevda sexualiteten hör hemma endast i äktenskapet beror inte på att kyrkan är lagisk, utan på att hon vill föra människan in i nådens rike. Vi minns Jesu agerande för dem som ville stena äktenskapsbryterskan. De lägger ner sina stenar och lomar iväg. ”Inte heller jag dömer dig”, säger Jesus. Ändå upphäver han inte sjätte budet. ”Gå, och synda inte mera”.
Också människans ord behöver vägledning. Budet säger att vi inte skall svära falskt och att människan måste hålla vad hon lovat. Falskhet och brutna löften upplöser den mänskliga gemenskapen. Baktal och skvaller förgiftar den.
Men människans ord avslöjar vad som finns i hjärtat. Jesus går till roten när han säger:
”Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.” När människan lär sig att hålla vakt över sina ord upptäcker hon rikedomen i att lyssna, glädjen i att tala sanning och nåden att få de rätta orden lagda i sin mun - de få och förnuftiga orden.
Syrak lovade att människan skulle få det hon väljer. Det löftet uppfylls när människan väljer att följa Kristus och inte föredrar något före kärleken till honom. Människan upptäcker undren i hans lag, att hon själv är utvald av någon som älskar henne och ger sitt liv för henne och till henne. Det är den kärleken hon väljer, och besvarar.
När tiden är mogen får hon insikt. Paulus talade om att föras vidare in i Guds hemlighetsfulla vishet, som var bestämd att leda oss till härlighet. Stor är Herrens vishet och makt, sade den vise Syrak. Andens kraft fullkomnas i den mänskliga svagheten. Helgonen vittnar om det, inte minst de som fått lida. Mitt i sin svaghet och sitt lidande har de fått smaka och se: ”Vad inget öga sett och inget öra höra, det som Gud har berett åt dem som älskar honom”.
Vi firar det i den heliga eukaristin. Vi väljer livet och upptäcker att vi är utvalda och älskade - för att i kraft av nåden ”vilja Guds vilja” och få del av den gudomliga frihetens sötma.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
[1] Pelagius menade att människan med sin egen vilja kunde nå frälsningen.