Kortpredikan 18 februari 2020

Jak 1: 12-18; Ps 94: 12.13a, 14-15, 18-19; Mark 8: 14-21

Aposteln påminner om några av trons ABC. Det är skillnad mellan fres­tel­se och prövning - även om det i bibeln uttrycks med sam­ma ord. Det är också skillnad mellan frestelse och synd.

Gud frestar ingen. Frestelsen kommer från den onde och tänder män­niskans be­gär. Fäderna liknar begäret vid ett ”fnöske”.

Att fres­tas är inte synd, men det blir synd när människan låter sig snär­jas av och bejakar frestelsen. När "begäret blivit havande fö­der det synd, och när synden är fullväxt föder den död".

Lär­jung­en mås­­te lära sig att känna igen frestelsen. ”Låt inte bedra er”, säger aposteln. Frestelsen känns lockande men bereder väg för en fantasilös his­to­ria.  

Prövningen, däremot, bereder väg för något fascinerande. ”Salig är den som håller ut då han prövas.” Jakob talar om "allt det go­da" som ständigt kommer ner från ovan, från ”himlalju­sens Fader”. 

Detta ”goda” förmedlas till oss genom "sanningens ord". Det leder till en "födelse", inte till död, men till liv. Jakob antyder dopet.

Så växlar aposteln bild och liknar de döpta vid en "första skörd". Mose hade anbefallt det första av skörden som offer. Detta ”förstlingsoffer” repre­senterade hela skörden.

Skörden, de döpta, blir något som Fadern ”får". Dopet ger människan tillbaka till Fadern. De döptas liv fullbordas när de själva medverkar. ”Frambär er själva”, säger aposteln Pau­lus.

Då förflyttas vi från dopet till eukaristin och dess offertorium, där de tro­ende bär fram sig själva.  

Något hisnande sker. Människan dras in i en kosmisk rörelse och litur­gi. Hela uni­versum är på väg att återges till Skaparen. ”Av honom och genom och till ho­nom är ju allting”, säger aposteln.

Kyrkan är den återlösta män­s­k­lig­hetens ”försångare” och liturg, dess ”första skörd” och representant.

Vi hör och säger vårt Amen till detta i den eukaristiska bönens av­slut­ning: ”Genom honom och med honom och i honom tillkommer dig, Gud Fader allsmäk­tig, i den helige Andes enhet all ära och härlighet i alla evigheters evighet.”

                                                                                                                    pater Ingmar Svanteson