årgång C

Vi kanske inte så ofta tänker på himlen, hur det ser ut där, vilka som finns där. Och det stämmer ju att livet här på jorden ger oss alldeles tillräckligt att tänka på. Allt måste vi bestämma oss för och göra så att det blir bra. Vare sig vi är rika eller fattiga, eller mittemellan, vare sig vi är friska eller sjuka, eller däremellan, har vi vår uppgift. Vi behöver inte be om uppgifter, de kommer av sig själva. Är vi barn, är vi ungdom, är vi vuxna, alltid kommer uppgifterna. Så blir livet liksom dagen och natten, arbetet och vilan, kämpandet och avkopplingen.

Kära kristna, kära bröder och systrar i Kristus Jesus! Redan Jesaja profeterade om Herrens födelse genom en jungfru: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel” (7:14). Hos Lukas uppenbaras Guds plan i verkligheten: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus” (1:31). Dessa två bibliska utsagor för oss in i det mest centrala i vår kristna tro.

”När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är” – Jesu ord! Vi har hört så mycket om honom – det vi hört fyller oss med glädje – ja, allt vi hört fyller oss med häpnad och förundran. Några sa: ”Ingen människa har talat så som han!” Hur ofta har vi inte tänkt just detta? Står vi inte där så ofta och bara inte vet vad vi ska förstå av det, vad vi ska ta med oss timme för timme, dag för dag, år efter år?