6:e söndagen "under året"

”Jag har syndat i tankar och ord, gärningar och underlåtelse”. För många av våra bröder och systrar har just medvetenheten om vad man inte gjort, underlåtelsesynderna, för dem som är svårt sjuka eller behöver annan hjälp gjort att de frivilligt gett sig ut i världen där nöden är som störst för att hjälpa till och visa de sjuka att Gud inte övergivit dem i deras sjukdom. Kära bröder och systrar, de flesta av oss har väl i skolan någon gång i samhällsundervisningen fått frågan om Guds existens. Om Gud är själva godheten och kärleken, hur förklarar man då att krig, sjukdom och naturkatastrofer finns? De finns de som påstår att tillståndet i världen bevisar att Gud inte finns.

Kära bröder och systrar, kära äldre och yngre, kära ni de allra yngsta, Gud talar till oss alla med samma kärleksfulla budskap som vi alla förstår olika, eftersom vi är olika och eftersom vi har varit med om så olika saker den senaste tiden, Gud är alltid kärlek och ändrar sig inte, men vi kan inte alltid tro på det. Om och om igen vill Gud övertyga oss om att Han är med oss i allt, vad som än händer omkring oss. Han är särskilt på sin vakt när Han vet att modet börjar svika oss och vi i panik ropar, Gud vår Gud var är du, varför låter du detta ske oss, har du alldeles övergett oss, finns du o, Gud?