Kära medbröder och medsystrar, Vi firar idag den tredje söndagen i fastan och närmar oss Påsken. Kyrkan lär att all förlåtelse och frälsning till det eviga livet sker genom Jesus Kristus, Faderns Son. Det är det vi vill försöka förhålla oss till på nytt under fastan. En Frälsare var utlovad till Guds första egendomsfolk, judarna. Deras historia kan vi följa i Gamla testamentet. Han var den väntade Messias.
Vad som är viktigt på dödsbädden. Kära systrar och bröder i Kristus, Den amerikanske, katolske filosofen Peter Kreeft blev en gång utmanad att sammanfatta Bibelns budskap i några meningar. Och den första löd så här: ”Hallå allihopa, det jag som är Gud – inte ni”. Kreeft gör en viktig poäng. Bibeln betonar verkligen att Gud är helt annorlunda. Det blir också Moses erfarenhet med den brinnande busken, i vår första läsning från Andra Moseboken. Det namn som Gud uppenbarar för Mose avslöjar att han skiljer sig från allt och alla andra: ”Jag är”, betyder ”den som helt enkelt alltid är; existerar oberoende av något annat”.
Ut ur vår mänskliga vanmakt – genom omvändelse. Vi lever i krigstider – och Jesus uppmanar till omvändelse. Världsopinionen är så gott som enig om vem som främst borde omvända sig. Jag behöver inte nämna hans namn. I evangeliet antyds ett fruktansvärt övergrepp av Pilatus i Galileen. Men Jesus riktar inte sin omvändelsemaning till Pilatus, utan till dem som ställer en fråga till honom. Frågan gällde om de som drabbats var större syndare än andra.
Hur många gånger har inte vi förtjänat helvetet på grund av våra synder? Kära bröder och systrar i Kristus, Temat i dagens evangelium är synd och omvändelse, ett passande ämne för fastetiden. Låt oss därför meditera över vad synden är och varför Herren manar oss till omvändelse. Vi kan börja med att notera att betraktelse över synd i allmänhet och ens egna synder i synnerhet är en framträdande del av den spirituella traditionen. Den helige Ignatius av Loyola gjorde samvetsrannsakan till det huvudsakliga bönesättet i jesuitorden. I ett brev skriver han att bortsett från den dagliga mässan och breviariet behöver jesuiter inte ägna sig åt någon annan bön än den omfattande samvetsrannsakan två gånger om dagen.
Det krävs kall oförskämdhet för att kunna påstå att hela Kyrkan ska anpassa sig till världen och uppge traditionen med det prästerliga celibatet och, för de gifta, den tungt vägande kontinuerliga sexualmoralen och äktenskapet mellan man och kvinna. Ändå är det sådana ambitioner vissa biskopskonferenser vågar visa upp i vad man kallar fullständig enhet och i samverkan med katolska lekmannaorganisationer. Denna fräckhet mitt i ansiktet på trogna katoliker är en djävulens rökridå för att dölja sanningen, trons sanning och moralens sanning.
I första läsningen hörde vi om en buske i öknen som brinner, utan att brinna upp. Det låter sagolikt, men sker i människans historia och geografi, för tre tusen år sedan vid berget Horeb/Sinai. En avgörande upptakt till hela den judisk-kristna historien. Här sker något nytt i historien och i religionernas värld. En buske som brinner, utan att brinna upp. Mose går närmare. Han vill betrakta den underbara synen. Då ropar Gud ur busken. Han varnas för att komma närmare: ”Dra dina skor av dina fötter. Ty platsen där du står är helig mark.”