Gå du och gör som han!?
”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Ja…Vad skall VI göra? Denna livsavgörande, viktiga fråga hörs i samtalet mellan den laglärde, som ville sätta Jesus på prov, och Jesus. Svaret finns redan i...
”Mission för kristen tro - ett av kärlekens högsta uttryck". Kära systrar och bröder i Kristus, Våra läsningar idag undervisar om skillnaden, men också relationen, mellan naturlig godhet, å ena sidan, och gudomligt inspirerad kärlek, å den andra. I första läsningen ur Femte Moseboken hörde vi Mose konstatera att Guds ”lag … är mycket nära dig, i din mun och i ditt hjärta”, med tillägget: ”och därför kan du följa den”. Inom moralfilosofin kallas denna lag för ”naturrätten” eller ”den naturliga lagen”, som den objektiva moraliska ordning, inskriven i vår mänskliga natur, som en gudstroende ser som en återspegling av Skaparens eviga vilja och lag, men som alla kan nå insikt om med hjälp av förnuftet, oavsett religiös tro, kultur eller tidsperiod. Den talar som en röst i våra samveten och utgör en naturlig kunskap, nåbar utan gudomlig uppenbarelse.
”Inbjuden och sänd”. Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar påminner oss om att vi som kristna både är inbjudna att få del av en enorm rikedom, och sända med uppgiften att dela den med så många vi kan. Liksom att kärleken, viljan av den andres bästa, binder ihop dessa båda företeelser. Vår andra läsning idag är hämtad från Aposteln Paulus brev till Efesierna. Detta brev är skrivet som en undervisning för nydöpta, om ”sigillet”, som vi hörde att dopet ger; dvs en själslig märkning av tillhörighet till Jesus Kristus och delaktighet i hans död och uppståndelse, som andel av ett stort och ofattbart arv.
Vi är alla en del i Kristi uppdrag, Gud till pris och ära!
Kära Bröder och Systrar!
I dagens Evangelium hörde vi, att Jesus sände ut sina lärjungar att predika omvändelse. Så är också vi utsända! I dag nämns också Amos – Han, den store Domsprofeten i Nordriket Israel på 700-talet f Kr., också utvald och sänd av Gud att predika omvändelse. Amos predikade speciellt mot hycklande gudsdyrkan, omoral och förtryck av fattiga. Amos sändes till Betel. Betel låg vid gränsen mellan Juda och Efraims bergsbygd, de sydliga resp. nordliga stammarnas områden. Båda stamgrupperna tycks ha gjort anspråk på platsen. Då Salomos rike delades tillföll den Nordriket. Kung Jerobeam I förnyade kulten i Betel för att avskära sitt folk från Jerusalem. Profeterna betraktade den tjurbild han lät ställa upp som en avgud. Namnet Betel förvrängdes till Bet Aven, "ondskans boning". På 600-talet f.Kr. införlivade kung Josia Betel med Juda rike och förstörde kultplatsen.
Många tecken i tiden vittnar om splittring och s.k. fragmentarisering. Det märks i ett alltmera hätskt samtalsklimat, där den ene inte längre ens förstår vad den andre säger och ibland inte ens vill göra det. Den babyloniska språkförbistringen förstärks av den s.k. postmoderna tanken att det inte finns någon objektiv sanning, bara subjektiva åsikter. Men vad är det då som förenar oss människor? Skall djungelns lag och den starkes rätt göra slut på allting i det materiella kretsloppet?
Kära medkristna, När Jesus märker att många samlats kring honom reser han sig upp från stranden och ber att man lånar honom en båt. Det är tydligen lugnt på sjön för han står upp i båten och båten driver inte iväg ut på sjön. Vad ska han nu tala med dem om? Vad väntar de sig? Vad de än väntar sig vet de redan att Jesus kommer att överraska dem med sitt tal och sitt tema. Inte mindre den här gången!