Predikan 15 söndagen under året 2021

 Am 7:12-15, Ps 85, Ef 1:3-14, Mark 6:7-13

Vi är alla en del i Kristi uppdrag, Gud till pris och ära! 

Kära Bröder och Systrar!

I dagens Evangelium hörde vi, att Jesus sände ut sina lärjungar att predika omvändelse. Så är också vi utsända!

I dag nämns också Amos – Han, den store Domsprofeten i Nordriket Israel på 700-talet f Kr., också utvald och sänd av Gud att predika omvändelse. Amos predikade speciellt mot hycklande gudsdyrkan, omoral och förtryck av fattiga. Amos sändes till Betel. Betel låg vid gränsen mellan Juda och Efraims bergsbygd, de sydliga resp. nordliga stammarnas områden. Båda stamgrupperna tycks ha gjort anspråk på platsen. Då Salomos rike delades tillföll den Nordriket. Kung Jerobeam I förnyade kulten i Betel för att avskära sitt folk från Jerusalem. Profeterna betraktade den tjurbild han lät ställa upp som en avgud. Namnet Betel förvrängdes till Bet Aven, "ondskans boning". På 600-talet f.Kr. införlivade kung Josia Betel med Juda rike och förstörde kultplatsen.

Amos var en bonde. Han kände sig inte som en profet. Om detta vittnar hans egna ord: ”Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel.” Gud sände Amos att predika omvändelse. Och det var en svår uppgift. Han upplevde motstånd. Amasja, prästen i Betel, sade till honom: ”Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.” Men Amos visste sig vara kallad. Inte av någon människa, utan av Gud.

Vi kan föreställa oss att även Jesu lärjungar upplevde svårigheter och motgångar i sin mission. Herren Jesus har varnat: ”Ar det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter.” 

Det var inte helt ovanligt att en jude på Bibelns tid skakade av sig dammet när de lämnade ett hedniskt område. När Jesus uppmanar sina lärjungar att göra så när de lämnar en judisk by, signalerade detta att byn betedde sig som hedningar när de inte lyssnade till budskapet om Guds rike.

Samtidigt var Jesu lärjungar utrustade i Guds andliga makt: Jesus ”sände ut dem två och två och gav dem makt”.

Enligt bland annat 5 Mos. 19:15 så skulle varje rättssak avgöras efter två eller tre vittnens utsago. Jesus sänder ut sina tolv apostlar två och två, vilket därmed bekräftar sanningshalten i deras vittnesbörd. Som Jesus speciella utsända apostlar så representerar apostlarna Jesus själv. Samma uppdrag och auktoritet som Jesus själv hade ger han vidare till sina lärjungar, något som gäller än idag!

De tolv apostlarna sändes ut i världen, fårbonden Amos sändes till Betel – och även vi, enkla kristna är ju sända. Vid slutet av Den heliga Mässan hör vi: ”Gå i Herren frid” eller ”Gå och förkunna Herrens Evangelium.” 

Genom dopet och konfirmationens sakrament blir vi utvalda att vittna om Gud. Men om vi kanske inte känner oss duga till detta uppdrag? Ja, vi kanske liknar Amos med hans tankar: ”Jag är inte profet.” Eller vi kanske känner oss udda med vår katolska tro, eller kanske någon uttrycker sin motvilja och antipati liksom Amasja: ”Gå din väg!” Gå din väg. Att bli avvisad är en av de svåraste känslor vi människor kan ha. Där stod han – Amos. Så står vi också, än i dag. Avvisade av andra. Älskade och kallade, burna av Gud.

Hursomhelst är vi kallade av Gud. Gud förväntar sig att vi vittnar om Honom. Den helige Paulus erinrar oss i den andra läsningen: ”vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus.” 

Vi brukar väcka vår tro vid olika behov. Då anstränger vi oss i bön och kanske offer för att få något av Gud. Låt oss inte glömma att vår tro inte bara är att be och att få. Detta är att prisa Gud: ”vi skall vara Gud till pris och ära”.

”I Honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade Heliga Anden som ett sigill.” Detta sigill får vi i den stund då vi döps. Och detta är en garanti på att Gud är med oss. Om Gud gav apostlarna makt, om Han gav Amos profetisk gåva för att väcka de andras samveten i Betel får vi också stöd av Gud. 

Apostlarna predikade inte ett eget budskap utan predikade det som de hade hört Jesus predika om. Även idag ska en Jesu lärjunge predika det budskap som står skrivet i Bibeln och som är Kyrkans tradition, inte predika ett eget påhittat budskap.

Under denna sommartid, under semestertid, får vi kanske resa. Detta känns så fritt efter pandemiisoleringen. Med låt oss tänka på, att som kristna, som Jesu vittnen, har vi aldrig semester från vår tro. Den är levande. Den gäller varje tid och varje omständighet.

Vi bär Jesus i vårt hjärta. Amos עמוס betyder ”att bära” eller ”den som bär” på hebreiska (Bördornas bärare eller Den som Gud bär). Amos, och vi alla, skall ju vara dem som bär ut Kristus till världen. Vi är alla både burna och bärare!

Låt oss tänka. Han sänder oss med det glada budskapet. Och han utrustar oss med andlig makt. För vår och för andras frälsnings skull. Amen.

pater Rafał Zarzycki