Kortpredikan 26 mars 2022
Den ödmjuke tullindrivaren möter vi i Benedictus regel, på ödmjukhetens tolfte steg. Det är den broder som ständigt ber med tullindrivarens ord: ”Herre, jag är inte värdig, jag syndare, att lyfta mina ögon mot himlen”. Med honom har det hänt något. Hans böjda huvud är inte en ”from” gest. Allt är äkta. Det märks på att ”det goda blivit en vana och dygden en lust”. Vad har hänt med honom?