Predikningar Ingmar Svanteson

”Jag kallar er vänner.” Inte bara tjänare. Det är kanske det största som Jesus säger om sina lärjungar och om sin kyrka. Vänskapen är ju öm­­sesidig och på något sätt jäm­lik. Tydligast ser vi det hos helgonen som blivit Kristi vänner. De ”får vad de än ber om”. Kristi kärlek fortsätter i dem. De ger sina liv för sina vänner. ”Min vän är min och jag är hans.”Men ett liknande mysterium skymtar fram när Judas måste er­sät­tas. Tolvtalet från det första Förbundet bekräftas och det nya Guds­­fol­ket tar gestalt.

Bildspråket i inledningen till herdekapitlet kan verka för­virr­ande. Jesus, som senare skall kalla sig ”den gode herden”, kallas först grinden. Det är bara genom honom som det ges tillgång till liv. De som ”klätt­­rar in på ett annat ställe” har andra avsikter. Kyrkan är ”grindvakten” som måste varna för falska herdar. Det är ingen be­hag­lig uppgift, men nöd­­vändig. Blod ger liv, men kan också förgifta, om det inte först har testats.

”Jag och Fadern är ett. ”Mitt i det bildrika och dramatiska herdekapitlet hör vi detta svindlan­de ord. Det konkreta är inte långt från det kontemplativa, kampen inte långt från vilan. Ju närmare lärjungen kommer ljuset, desto plågsam­­mare blir syndafallen, också de mindre.

Innan kyrkan tar det avgörande steget utanför de judiska gränserna berättar Lukas om ett skede där hon fick vara i fred, byggas upp och växa till under Andens tröst och stöd. - Ett drömläge för kyrkan? Det väldiga klostret i Cluny i södra Frankrike lades i ruiner under frans­ka revolutionen. Under sin höjdpunkt ledde Cluny de flesta kloster i dåtidens Euro­pa. Inklusive Allhelgonaklostret i Lund. Var det ett drömlä­ge?

Saul ”rasade av mordlust mot Herrens lärjungar”. Hans ”mordlust” gör honom till redskap för Satan själv, samma makt som trodde sig kunna besegra Herren själv när han fick honom dömd till lidande och död. Men här slutar likheten mellan Saul och Satan. Herren tar honom i sin tjänst. Han har utvalt honom till sitt ”redskap”.

"Ingen kan komma till mig (Jesus) utan att Fadern som har sänt mig drar honom."Människan kan inte bara "bestämma sig" för att tro på Kristus. Tron är både en viljeakt och en gåva, ett verk av nåden, av Guds dragande genom sin Ande. Vi ser det hos etiopiern, som kanske hörde till "de gudfruktiga", de som stod nära den mosaiska tron. Många blev proselyter och upptagna i den mosaiska gemenskapen. Han läser profeten Je­sa­ja, men förstår inte. "Hur skall jag kunna för­stå utan att någon vägleder mig?"

Hela tillvarons kamp koncentreras i denna vecka. Men därmed ock­så varje människas. Profeten ber varje morgon om "en tunga med lärdom, så att jag förstår att styrka den trötte" - hur får man en sådan tunga? Profeten ger själv svaret. "Han väcker var morgon mitt öra, till att höra på lärjungars vis". Den som vill ha något att säga för att styrka den trötte måste själv kunna lyssna, med hjärtats öra.

Petrus kan vi förstå. Övermodet kommer på fall, förr eller senare. Många har egen erfarenhet. Judas är betydligt svårare att förstå. Om vi ens vill det. Det kunde ju vara jag. "En av er kommer att förråda mig." Jesus ”skakades i sitt innersta”. Förräderi och svek här till det värsta i den mänsk­liga his­torien. Också i den egna historien. Jesus låter Petri och Judas handlingar drabba honom själv. Både förnekelsen och förräderiet.

"Hans kraft skall inte tyna bort eller brytas."Så säger profeten om Herrens tjänare. Maria vittnar om denna kraft när hon smörjer Jesu fötter med ”en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam”.Balsam tränger in och ger ifrån sig denna väldoft. Smör­jel­se är en bild för den Ande som kom över Herrens tjä­na­re, den kärlek som fick honom att ge sitt liv.

Hesekiel hör till de stora profeterna. I den babyloniska fångenskapen ingjuter han hopp i folket. De förskingrade skall förenas och de bortförda skall åter få bo i sitt land under en och samma herde. "Min boning skall fara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk." Samtidigt antyds något nytt och större. Fridsförbundet skall gälla ”för evigt”.