Predikan, Julnatten 2019
Vi har en Frälsare
Människan är att gratulera. Hon har en Frälsare. Runt hela jordens krets firas hans födelse denna natt. Samma glada budskap ljuder för alla människor: ”Idag har en frälsare fötts åt er”. Budskapet övergår allt vad filosofer och nobelpristagare kunnat tänka ut eller upptäcka. Därför är det änglar som förkunnar det. Herrens härlighet lyser omkring dem och herdarna grips av stor förfäran. Men de får höra: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er”.
Det låter för bra för att vara sant. Kanske är det bara en dröm. Men ängeln berättar hur herdarna själva skall kontrollera det. De får veta var de skall söka och finna. När de gått till Betlehem och funnit Maria, Josef och barnet i krubban, berättar de vad änglarna sagt till dem om detta barn. Och alla häpnade över vad herdarna berättade.
Vi som inte var med när det hände får höra det genom evangelisten Lukas, som ”grundligt har satt sig in i allt ända från början och beslutat att skriva ner det, för att vi skall få tillförlitliga upplysningar”. Han berättar vem som var kejsare och ståthållare när det hände. Nu och då försöker man ifrågasätta den historiska sanningen, men det lyckas aldrig.[1] Budskapet är inte bara glädjande, det är också sant. Låt oss gratulera varandra. Vi har en frälsare.
Lukas säger till dem som något känner bibeln: ”Han är Messias”, den som Israels folk blivit lovade. Folkets heliga skrifter, vårt Gamla Testamente, pekar alla fram mot denne Messias. Vi hörde profeten Jesaja förutsäga barnet 700 år före dess födelse. ”Ett barn blir oss fött, en son blir oss given”. Profeten talade då till ett folk i nöd, bortförda i främmande land. ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart”. Barnet beskrevs som en mäktig frälsare: ”Hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste”. Också aposteln Paulus förkunnar samma budskap i sitt brev till Titus: ”Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor”.
Änglarnas, profeternas och apostlarnas budskap är entydigt: Vi har en Frälsare.
Påven Leo den store förkunnade samma budskap 400 år senare: ”Mina älskade, idag blev vår frälsare född. Låt oss därför glädja oss. Nu när det är livets födelsedag får ingen sorg finnas. Livet tar bort vår fruktan för döden, ty åt oss har evigheten blivit lovad”. Påven fortsätter: ”Må den som är helig jubla, ty han närmar sig segerpalmen! Må syndaren fröjda sig, ty han inbjuds till nåden! Må hedningen fatta mod, ty han kallas till livet!”
Många i vår kultur menar att det kristna budskapet har sett sina bästa dagar, att det behövs andra medel för att rädda världen. Men en författare säger: ”Det kristna idealet har inte prövats och visat sig vara bristfälligt. Det har visat sig vara ett högt ideal och därför lämnats obeprövat”. (G.K. Chesterton) Människans djupaste tragik är inte att hon ställer till med så mycket och hotas av så många faror, utan att hon inte tar emot den Frälsare som är henne given. Det i sin tur beror på okunnighet och ovilja. Men samma budskap ljuder fortfarande: Vi har en Frälsare.
Ingenting får ta ifrån oss den tron och den glädjen. Ändå är det vad som sker, och huvudansvaret ligger hos de troende själva och hos kyrkans herdar.
”Upptäck din värdighet, o kristna människa!” fortsätter påven Leo. ”Som delaktig i den gudomliga naturen skall du inte falla tillbaka i den gamla uselheten genom en vansläktad/syndig vandel. Glöm inte att du har ryckts ut ur mörkrets välde och förts in i Guds ljus och i hans rike”. Men till den som känner igen sig och frestas att misströsta får höra detta trösterika budskap: Vi har en Frälsare som aldrig tröttnar på att förlåta och resa upp sina barn igen. Men han gråter över dem som glömmer honom och inte söker hans hjälp. Ve över de herdar som leder fåren vilse.
Den unge munken Placidus faller på knä inför krubban och får hjälp av en vägledare: ”Den som sänker sig djupast ner i Kristi svaghet blir stark. All uppblåsthet pyser ut, självgodheten försvinner”. Helt förkrossad säger Placidus: ”Jag förmår ingenting”. Han får som svar: ”Min nåd är allt du behöver, Placidus”. I samma mått som hans mänskliga kraft försvinner, uppfylls han av gudomlig kraft.
Älskade bröder och systrar: vi har en frälsare.
Som herdarna skyndade till Betlehem, skyndar vi därför till krubban och till altaret för att tillbedja vår Frälsare och fyllas av den stora glädjen.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
