Predikan 26 december 2019, Den helige Stefanos Dag

Predikan 26 december 2019, Den helige Stefanos Dag

Apg 6: 8-10; 7: 54-60; Ps 31: 3 c-4, 6, 8 ab, 16 b-17; Matt 10: 17-22

Martyrerna har en frälsare, därför kan de inte övervinnas

Människan har en Frälsare och det får följder både för dem som tror och för dem som av­visar. Vi märker det redan dagen efter. Enligt urgammalt bruk firas idag både i öst och väst den förste martyren, den helige Stefanos. Igår föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen.

    Han var en av de första diakonerna, men också en vältalig förkunnare. Ingen kunde häv­da sig mot hans visdom och ande. Hans vittnesbörd om sin Frälsare möts dock av ursinne. Mänskligt kan vi förstå upprördheten. I ett långt tal inför stora rådet berättar han hur det utvalda folket gång på gång har avvisat Guds sändebud och profeter. Till slut kallar han dem ”styvnac­kade och oomskurna till hjärta och öron”. Han ”ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida”. De blir ursinniga och slä­par ut honom ur staden för att stena honom. Men han be­sva­rar deras ursinne med förbön: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd”. Han lönar ont med gott. Mörkret får inte makt över ljuset.

Mönstret fortsätter i kyrkans his­toria. Idag tydligare än någonsin tidigare. Varje dag får kristna ge sina liv för sin Frälsare! Var­för detta motstånd? Varför föredrar människan mörk­ret framför ljuset? Varför är det så svårt att höra sanningen? Vi kan förklara en hel del med hjälp av psykologi och andra hu­manvetenskaper. Vi måste skilja mellan mänsklig fanatism och äkta vara. Men sådana förklaringar säger inte allt, inte ens det viktigaste. Finns det något bättre svar än kyr­kans klassiska svar: arvsynden. Människan bär på en inre ovilja att bejaka sanning­en.

Ännu viktigare är dock att Gud inte sätter punkt. Han sänder en Frälsare. Den korsfäs­te uppstår från de döda och sänder sina apostlar tillbaka till det folk som korsfäst honom. Och ut i den värld som tycks avvisa honom på nytt. Mörkret får inte makt över ljuset. Stefa­nos har del av detta ljus. Han ser himlen öppen.

En kyrkofader säger att det är kärleken i Stefanos som gör ho­nom omöjlig att besegra. Han är varken fanatisk, överlägsen eller undanglidande. Kroppen kan de stena. De tror att de kan beröva honom livet, men det finns inget liv att ta ifrån honom, ty sitt liv har Stefanos givit åt Kris­tus. Han förenar sitt liv med Frälsarens överlåtelse och offer. Det är vad vi gör i varje mäs­sa.

Att vi så lätt blir skumögda beror på bristande kärlek. Redan den som blir rädd ser då­ligt. Den som hatar blir helt blind. Lukas berättade att medlemmarna i stora rådet ”höll för öronen och ropade högt”. Stefanos är fylld av kärlek. Därmed ser han vem som har mak­­ten. Han ser vem Jesus är. Profeten hade ju sagt att herradömet vilade på hans axlar. Därför blir han in­te skrämd av motståndarnas hotelser och rop.

Inte heller fångas han av rädslans försåtligare varianter, bedrövelse, bitterhet eller hämnd­­lystnad. I stället ber han för sina bödlar. Och öppnar därmed vägen för deras egen räddning. Ett av vittnena till stenan­det hette Saulus, som senare skall bli aposteln Paulus. Vår kyrkofader säger att Pauli omvän­delse utanför Damaskus skedde med hjälp av Stefa­nos förböner i himlen. Paulus behöver inte bli för­lägen ö­ver Stefanos död. Stefanos gläder sig över gemenskapen med Paulus. Det är den sanna kärlekens hemlighet, Kristi herraväl­de.

Kärleken är inte heller feg och anpasslig, den bekänner också an­stötliga sanningar, men av kärlek. När Kristus förkunnat sanningen för människorna och de avvisar honom, då vänder han inte ryggen åt dem, u­tan breder ut sina armar på korset för att omfamna alla, för att ge sitt liv för alla, för att dra alla till sig.

Vi är kallade att gå i maryrernas fotspår. Även om det inte handlar om ett blodigt marty­rium. Det vardagliga tålamodet med brödernas kroppsliga och andliga svagheter är inte mindre värd. Kanske mera, eftersom det ofta sker i det fördolda. Inte som en duktighet eller en kramp­aktig ansträngning. Men i den kärlekens glädje som förkunna­des för herdar­na. Vi har en Frälsare.

I förbön för alla som förföljs för sin tros skull. Mörkret har ingen makt över ljuset.

Amen.

                                                                                                      pater Ingmar Svanteson

Pater Ingmar Svanteson

Pater Ingmar Svanteson är katolsk präst och benediktinmunk i Den Helige Benedictus Kloster i Mariavall i östra Skåne. Pater Ingmar publicerar sina texter på klostrets hemsida klicka här

Pater Ingmar