Predikan 26 december 2019, Den helige Stefanos Dag
Apg 6: 8-10; 7: 54-60; Ps 31: 3 c-4, 6, 8 ab, 16 b-17; Matt 10: 17-22
Martyrerna har en frälsare, därför kan de inte övervinnas
Människan har en Frälsare och det får följder både för dem som tror och för dem som avvisar. Vi märker det redan dagen efter. Enligt urgammalt bruk firas idag både i öst och väst den förste martyren, den helige Stefanos. Igår föddes Kristus till jorden, för att Stefanos idag skulle födas till himlen.
Han var en av de första diakonerna, men också en vältalig förkunnare. Ingen kunde hävda sig mot hans visdom och ande. Hans vittnesbörd om sin Frälsare möts dock av ursinne. Mänskligt kan vi förstå upprördheten. I ett långt tal inför stora rådet berättar han hur det utvalda folket gång på gång har avvisat Guds sändebud och profeter. Till slut kallar han dem ”styvnackade och oomskurna till hjärta och öron”. Han ”ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida”. De blir ursinniga och släpar ut honom ur staden för att stena honom. Men han besvarar deras ursinne med förbön: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd”. Han lönar ont med gott. Mörkret får inte makt över ljuset.
Mönstret fortsätter i kyrkans historia. Idag tydligare än någonsin tidigare. Varje dag får kristna ge sina liv för sin Frälsare! Varför detta motstånd? Varför föredrar människan mörkret framför ljuset? Varför är det så svårt att höra sanningen? Vi kan förklara en hel del med hjälp av psykologi och andra humanvetenskaper. Vi måste skilja mellan mänsklig fanatism och äkta vara. Men sådana förklaringar säger inte allt, inte ens det viktigaste. Finns det något bättre svar än kyrkans klassiska svar: arvsynden. Människan bär på en inre ovilja att bejaka sanningen.
Ännu viktigare är dock att Gud inte sätter punkt. Han sänder en Frälsare. Den korsfäste uppstår från de döda och sänder sina apostlar tillbaka till det folk som korsfäst honom. Och ut i den värld som tycks avvisa honom på nytt. Mörkret får inte makt över ljuset. Stefanos har del av detta ljus. Han ser himlen öppen.
En kyrkofader säger att det är kärleken i Stefanos som gör honom omöjlig att besegra. Han är varken fanatisk, överlägsen eller undanglidande. Kroppen kan de stena. De tror att de kan beröva honom livet, men det finns inget liv att ta ifrån honom, ty sitt liv har Stefanos givit åt Kristus. Han förenar sitt liv med Frälsarens överlåtelse och offer. Det är vad vi gör i varje mässa.
Att vi så lätt blir skumögda beror på bristande kärlek. Redan den som blir rädd ser dåligt. Den som hatar blir helt blind. Lukas berättade att medlemmarna i stora rådet ”höll för öronen och ropade högt”. Stefanos är fylld av kärlek. Därmed ser han vem som har makten. Han ser vem Jesus är. Profeten hade ju sagt att herradömet vilade på hans axlar. Därför blir han inte skrämd av motståndarnas hotelser och rop.
Inte heller fångas han av rädslans försåtligare varianter, bedrövelse, bitterhet eller hämndlystnad. I stället ber han för sina bödlar. Och öppnar därmed vägen för deras egen räddning. Ett av vittnena till stenandet hette Saulus, som senare skall bli aposteln Paulus. Vår kyrkofader säger att Pauli omvändelse utanför Damaskus skedde med hjälp av Stefanos förböner i himlen. Paulus behöver inte bli förlägen över Stefanos död. Stefanos gläder sig över gemenskapen med Paulus. Det är den sanna kärlekens hemlighet, Kristi herravälde.
Kärleken är inte heller feg och anpasslig, den bekänner också anstötliga sanningar, men av kärlek. När Kristus förkunnat sanningen för människorna och de avvisar honom, då vänder han inte ryggen åt dem, utan breder ut sina armar på korset för att omfamna alla, för att ge sitt liv för alla, för att dra alla till sig.
Vi är kallade att gå i maryrernas fotspår. Även om det inte handlar om ett blodigt martyrium. Det vardagliga tålamodet med brödernas kroppsliga och andliga svagheter är inte mindre värd. Kanske mera, eftersom det ofta sker i det fördolda. Inte som en duktighet eller en krampaktig ansträngning. Men i den kärlekens glädje som förkunnades för herdarna. Vi har en Frälsare.
I förbön för alla som förföljs för sin tros skull. Mörkret har ingen makt över ljuset.
Amen.
pater Ingmar Svanteson
