Kortpredikan 20 december 2019
Jes 7: 10-14; Ps 24: 1-6; Luk 1: 26-38
Hur kan en människas ord och vilja betyda så mycket?
Marias svar på ängelns budskap är historiens nyckelreplik. Den helige Bernhard ”stannar upp” hela historien i ögonblicket mellan ängelns budskap och Marias svar.
Han säger att hela världen faller på knä och väntar: ”Skynda dig, jungfru, att svara. Ett ord från dig, och de olyckliga tröstas, de fångna friköps, de fördömda frias, alla Adams barn, hela ditt släkte blir räddat. Ge nu ditt svar till ängeln och genom ängeln till Gud.”
Hur kan en människas ord betyda så mycket?
Bernhard ger själv svaret. ”Svara ett ord, och bli havande med Guds Ord. Säg ett flyktigt ord, och ta emot det eviga Ordet. Saliga jungfru, öppna ditt hjärta för tron, dina läppar för lovprisningen, ditt innersta för Skaparen”.
Universum skapades genom ett ord. Gud ensam talade. När tillvaron nyskapas väntar Gud på ett ord av människan. I sitt svar representerar Maria hela mänskligheten. Maria ger det mest ödmjuka och samtidigt starkaste ord en människa uttalat.
Hur är det möjligt? Är det inte att kräva det omöjliga av en människa?
Förvisso vore det så om allt hängde på henne själv. Hemligheten är att det samtidigt är Guds nåd som verkar i henne, hon som är fylld av nåd och inte hindras av någon synd.
Maria svarar med den frihet hon fått som gåva. När hon överlåter sig fullbordas hennes frihet. Ändå är allt nåd.
Ängeln hade redan sagt det: ”Ingenting är omöjligt för Gud”. Det är ju sin Herres storhet Maria prisar. Det är hans makt att befria och upphöja som vi lovsjunger när vi prisar henne salig.
Det offer som Gud väntar på är den gåva han givit henne, både i skapelsens och i nådens rike. Ändå väntar han på hennes svar. Han vill dra in henne och varje människa i sin egen kärlek.
I den heliga eukaristin både firar, frambär vi och tar emot. Som Maria överlåter vi oss och låter oss befrias. Varje eukaristi är ett Magnificat.
Marias ”Fiat” fortsätter i människans ”Amen”.
pater Ingmar Svanteson
