Kortpredikan 26 juni 2020

2 Kung 25: 1-12; Ps 137: 1-6; Matt 8: 1-4

Med Jerusalems förstöring år 587 f.Kr. var det slut med Davids välde som ett jordiskt kungarike. Jerusalem och templet skulle visserligen byggas upp på nytt och drömmen skulle finnas kvar – löftet om ett evigt välde står ju kvar – men nu börjar vägen mot det som Jesus förkunnar och kallar Guds (kunga)rike. Inför Pila­tus sä­ger han: ”Mitt rike är av ett annat slag”.

Det betyder inte ett brott med det första förbundet. Den spetälske uppmanas att visa upp sig för prästen och ge det offer som Mose har be­stämt.

Inte heller betyder det likgiltighet för eller nedvärdering av det kroppsliga. Efter Bergspredikan följer hos Matteus en rad med kroppsliga och påtagliga underverk.

Men de är tecken som pekar mot något utöver det synliga. Den spetälske anar det. Vi hör det både i tilltalet ”Herre”, och i hans frimodiga och ödmjuka bön: ”Vill du, så kan du göra mig ren”.

Ännu mera hör vi det i Jesu svar: ”Jag vill”. Så talar inte vem som helst. Ännu tydligare ser vi det i hans makt över spet­älskan och allt vad den representerar: ”Bli ren!”

Ändå förblir det närgånget och kroppsligt. Jesus rör vid den spet­äls­ke, vilket enligt Mose lag gjorde honom själv oren. Lärjungar­na måste ha blivit förskräckta.

Men det hade ju redan profeten sagt: ”Han tog på sig våra sjuk­do­mar”. Redan skymtar den korsfäste fram, han som bar vår synd i sin kropp.

Jesu tecken, kroppsliga och fyllda med gudomlig kraft, fortsätter i hans kyrkas heliga sakrament.  

Både i biktens rening och särskilt i den heliga eukaristin.

                                                                                                                      pater Ingmar Svanteson