Guds tjänare Helena Kmieć

I april utfärdade Krakóws ärkebiskop Marek Jędraszewski ett edikt som öppnade saligförklaringen av Helena Kmieć, en 25-årig polsk lekmannamissionär som dödades i Bolivia 2017. Denna utåtriktade unga kvinna, som brann för musik och resor, fick styrka att tjäna andra genom sin nära relation med Jesus. Hon skulle kunna bli ännu en millennial, efter den salige Carlo Acutis, som skulle blev upphöjd till altaret.

Guds tjänare Helena Agnieszka Kmieć föddes den 9 februari 1991 och växte upp i Libiąż, en liten stad ungefär en timmes bilresa väster om Krakow. Hennes mor dog sex veckor efter hennes födelse och hennes far, Jan, gifte om sig med Barbara Zając. Helena berättade att hon hade tre mammor: sin biologiska mamma; Barbara; och den Välsignade Modern. Familjen Kmieć är mycket from, och Jan Zając, hjälpbiskop emeritus i Krakow, är Helenas farfars bror.

I rapporten om hennes liv betonade sakens postulator, fader Pawel Wróbel, hennes "djupa övertygelse om att hon som troende hade en plikt att dela med sig till andra människor av erfarenheten av att möta Gud", och tillade: "Nästan varje dag under sina studier deltog hon i den heliga mässan, som var en extremt viktig punkt på dagen för henne."

I en intervju med Gość Niedzielny, Polens ledande katolska veckotidning, sa fader Wróbel att han under hennes tid vill fokusera "inte på hennes tragiska död, utan på hennes vackra liv".

"Det fanns gott om Gud överallt i familjen Kmiećs hem", säger fader Paweł Król, som i 10 år arbetade i Helenas hemförsamling i Libiąż, till The Register. Han förklarade att detta var påtagligt, vilket återspeglades i heminredningen: Husets väggar var täckta av ikoner. "För Helena var det naturligt att man måste ha en relation med Gud i vardagen och att detta inte skulle vara något påtvingat utan något vi upplever med entusiasm och glädje."

Helena var en lysande elev: Hon hoppade över en årskurs och fick ett stipendium för att gå på ett prestigefyllt gymnasium i England. Dessutom hade hon en musikalisk läggning och gick på en musikskola; Hon sjöng och spelade ofta gitarr i sin församlingskör och under pilgrimsfärder till fots från Libiąż till Jasna Góra, Polens främsta nationalhelgedom.

Men som hennes syster Teresa Kmieć berättade för The Register hade Helena en mycket stark känslomässig koppling till Polen, och efter att inte ha blivit antagen till att studera medicin i Oxford återvände den unga kvinnan hem, där hon studerade kemiteknik vid Schlesiens tekniska universitet i Gliwice. Efter examen blev Helena flygvärdinna.

Även om Helena älskade musik, att resa och vandra i fjällen var hennes kanske största passion att hjälpa andra, så hon blev snabbt intresserad av volontärarbete. När Världsungdomsdagen hölls i Krakow 2016 var hennes hemförsamling i Libiąż illa ute efter att samordnaren för församlingskommittén inte kunde få semesterdagar från jobbet under den tiden. Fader Król gav henne lite tid att fatta ett beslut och bad Helena att ta över dessa uppgifter, eftersom han ansåg att hon var en perfekt kandidat på grund av hennes språk och sociala färdigheter. Helena kunde ändra sina egna semesterdagar och gick med på att leda gruppen inom en dag. Enligt fader Król skulle Helena, om hon helgonförklaras, kunna bli ett passande skyddshelgon för frivilliga.

Så småningom gick Helena med i Salvatorian Missionary Volunteers, en grupp på omkring 100 unga lekmän från hela Polen som tillbringar ett år av andlig utbildning innan de åker på mission utomlands. Först hjälpte Helena till att organisera dagläger för barn i Ungern och Rumänien och åkte till Lusaka, Zambia, där hon undervisade gatubarn och barn från fattiga familjer i engelska, matematik och evangelium samt övervakade grundläggande behov, inklusive måltider. Helena varnades för att Zambia var ett osäkert land, men hennes impuls att tjäna andra var starkare.

Efter att ha återvänt till Polen var Helenas jordiska planer att fortsätta sin karriär som flygvärdinna och att gifta sig med sin pojkvän och bilda familj. Men under en retreat skrev Helena ner sina livsmål på ett papper som hittades efter hennes död: Lär dig spanska, bilda en katolsk tjänst för flygvärdinnor och bli ett helgon.

Helenas mål att lära sig spanska var relaterat till hennes mission till Cochabamba, Bolivia, dit hon reste för att hjälpa till att förbereda en förskola som drevs av nunnor. Men innan barnhemmet öppnades bröt sig en man in i hennes sovrum och dödade henne. Även om hennes mördare identifierades, dömdes och nu sitter fängslad, är motiven till hans brott oklara. Han verkar inte ha motiverats av hat mot tron, och därför kommer hennes saligförklaring att relateras till hennes heroiska dygd, inte martyrskapet.

I en intervju med Vatikanradion sa fader Wróbel att hon i sin ansökan om att få gå ut som missionär skrev att hon fick Guds nåd, som hon definierar som fem gånger "G": "En gåva som ges från Gud för att ge [andra]" (fem gånger "D" på polska: Dar Darmo Dany Do Dawania). Helena föddes samma år som den salige Carlo. På frågan om hon ser likheter mellan de två, svarade Teresa Kmieć att eukaristin var i centrum för båda ungdomarnas liv; Den salige Carlo kallade det heliga sakramentet för sin "motorväg till himlen". Teresa tvivlar på att hennes syster någonsin inte var i ett tillstånd av heliggörande nåd och minns att hon aldrig såg henne inte ta emot kommunionen under mässan och vet att hon regelbundet gick till bikt.

Från vänster till höger: Systrarna Teresa och Helena Kmieć stod varandra nära. (Foto: Med tillstånd av Teresa Kmieć)

När fader Król besökte Helenas familj kort efter att ha fått veta om hennes tragiska död, sa han att även om hennes föräldrars sorg var obestridlig, uttryckte Barbara ändå glädje över att Helena hade tagit emot nattvarden kvällen innan hon dödades och därför dog i ett tillstånd av nåd.

Fader Król pekade på en annan likhet: På samma sätt som den salige Carlo var en självutnämnd "datanörd" som skapade webbplatser om eukaristiska mirakel, hade Helena Kmieć en fotoblogg och en Facebook-profil. Hennes profil porträtterar henne som en vanlig modern ung vuxen som, även om hon var mycket from, var mycket lik sina jämnåriga. En profilbild innehåller hennes kommentar: "Det sägs att det bästa sminket en kvinna kan bära är ett leende. Men läppstift skadar inte. J ”

Att känna till Helenas senare tragiska öde och läsa hennes sista Facebook-inlägg, publicerat 15 dagar före hennes död, är en rörande upplevelse. Inlägget innehåller ett fotoalbum med den fyndiga titeln "Bolivia: Mission Possible" och innehåller bilder på Helena och en annan volontär som ler från öra till öra vid ankomsten till en flygplats i det sydamerikanska landet.

Efter att hennes saligförklaring hade öppnats sa hennes postulator att det är ett "tecken i tiden" att kyrkan kommer att studera Helenas e-postkorrespondens och inlägg och kommentarer i sociala medier.

På frågan om hur Helena kan vara en förebild för de andra i millenniegenerationen säger Teresa att hennes systers liv var ett bevis på att man kan vara "kär i Gud och ändå 100 % i världen. Man behöver inte bo i kloster för att ha en nära relation med Gud. När vårt förhållande till Gud är i ordning, kommer vi att vara lyckliga inte bara i himlen utan också på jorden."

Filip Mazurczak

Filip Mazurczak är journalist, historiker och översättare. Hans texter har publicerats i First Things, Catholic World Report, Our Sunday Visitor Newsweekly och många andra tidskrifter.

Till svenska, juli 2024, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här