S:ta Thérèse av Jesusbarnet och det heliga Anletet

 

1

Så gärna ville jag sjunga Varför jag älskar dig, Maria

eftersom bara namnet får hjärtat att darra,

liksom blotta tanken på Din storhet.

Inget skulle skrämma mig om jag såg Dig sådan Du är, så mycket mer strålande än alla de saliga,

för jag är ju Ditt barn,

och att då vara rädd, nej det kan jag aldrig tro jag ska bli,

men ändå, när jag vet vem Du är, o Maria,

inför Dig vill jag bara sänka blicken!

2

Om en mamma blir älskad av sitt barn,

måste hon gråta när barnet gråter

och känna barnets smärta som sin egen.

Kära älskade mamma,

för att dra mig till Dig på den andra stranden,

grät Du,

tårar har Du gråtit med mina tårar…

När jag läser om Ditt liv i det heliga evangeliet,

vågar jag se på Dig och komma lite närmare

för jag är ju Ditt barn

och Du är lika dödlig som jag och Du lider som jag…

3

När en ängel från himlen

kommer till Dig med budskapet om det gudomliga moderskapet,

förstår jag att Du samtidigt vill säga ja till jungfrulighetens oförstörbara rikedom.

O Maria, att bli Moder till Gud som regerar i all evighet, O, stora mysterium!

O, Maria utan syndig fläck, nu förstår jag varför Din själ för Herren är så dyrbar. För Honom är den kärare än att som Gud få ta sin boning i Dig.

Jag förstår att Din själ, denna ödmjuka och ljuva dal, kan ha värdskap för Jesus som är en ocean av kärlek! …

4

Jag tycker så mycket om Dig, Maria! Gläder sig inte Gud särskilt åt Din ödmjukhet som Herrens tjänarinna?

Denna dolda dygd har gjort Dig desto starkare och drar till sig den Heliga Treenigheten.

När så Kärlekens Ande överskuggar Dig, blir Sonen, Faderns jämlike, människa i Dig …

Bland sina bröder, syndare alla, skall många kalla Honom, Jesus, Din förstfödde! …

5

Älskade moder, jag bär som Du

trots min litenhet den Allsmäktige inom mig

men jag skälver inte över mina svagheter.

Moderns skatt hör också barnet till

och jag är ju Ditt barn, kära Mor,

visst hör väl Dina dygder,

Din kärlek också mig till!

När den vita Hostian i mig stiger ner i hjärtat

tror väl Lammet det ljuva, Jesus,

att Han vilar sig hos Dig?

6

Det är inte omöjligt att gå Din väg! Du som är alla utvaldas Drottning, Du har fått mig att känna det!

Att gå den smala

vägen till himlen måste vara möjligt,

eftersom Du levde de vanliga dygderna var dag.

Vid Din sida, Maria, tycker jag mest om att vara liten hela tiden.

I denna världens storheter ser jag fåfängligheten

och hos den heliga Elisabeth

som tog emot Ditt besök,

lär jag mig vad är att brinna av kärlek.

7

Där får jag höra sången som ur Ditt hjärta

lyfter sig mot himlen, o Du strålande änglarnas

Drottning, Maria!

Jag hör bara den, jag lär mig bara av Dig

att sjunga Herrens lov, att Jesus min Frälsare

förhärligas

i den heliga sången och jag i Honom.

Det Du uttalar i kärlek är som mystiska rosor

som en gång ska skänka väldoft i kommande århundraden.

I Dig har den Allsmäktige gjort stora ting

och när jag tänker på dem

känner jag Hans välsignelse komma över mig.

8

När den gode Josef inte visste något

om miraklet

som Du ville dölja i Din ödmjukhet,

låter Du honom gråta

alldeles intill Tabernaklet

som beslöjar Frälsarens gudomliga skönhet! …

Jag tycker så mycket om Din uttrycksfulla tystnad,

som för mig är en stilla konsert av melodier

som talar om storheten och allmakten

i en själ som bara väntar på hjälp

från himlen …

9

I Betlehem vill folk sedan inte veta av er, o Josef och Maria!

Gästgiverierna är väl bara för de betydande, inte för stackars främlingar, som Ni!

Rummen reserveras för de stora

medan Himlens Drottning får föda Gud i ett stall!

Kära älskade Moder,

jag älskar Dig desto mer som i Din storhet till slut finner

rum för natten med Josef

på denna torftiga plats i Betlehem!

10

Käraste Moder, när jag ser den Evige i lindorna

Du hade med Dig

och hör det gudomliga Ordets svaga rop,

då avundas jag inte längre änglarna

ty Herren den Mäktige är min älskade broder! …

11

Jag tycker så mycket om Dig, Maria,

som på våra stränder

fått den gudomliga blomman att slå ut! …

min kärlek är så stor till Dig

när Du lyssnar till herdarna

och de vise männen

och bevarar alla intryck med omsorg i Ditt hjärta! …

12

När hemlandets jord så snart du måste lämna

och den vredgade kungens avund med Josef undfly,

ja, då genom Ditt hjärta, älskade martyrernas drottning,

går ett smärtornas svärd.

Men Jesus själv? Han sover lätt under Din slöjas mjuka veck.

Josef kommer till Dig och säger, ”Vi reser nu”,

och utan ett ord i Din lydnad Du stiger upp och går.

13

Fattig är Du säkert i Egyptens land, men, Maria, min älskade,

hjärtats glädje har Du ändå alltid kvar,

för bland fäders länder är Jesus alltid vackrast! Du har ju himlen hos dig, vad bekymrar Dig då en landsflykt?

De långa tre dagarna i Jerusalem, vilken nedstämdhet grep inte tag i Ditt hjärta då? Tre dagar från morgon till kväll drog sig Jesus undan Din kärlek!

Fanns någonsin en svårare landsflykt?

14

Äntligen ser Du honom och så är Du glad igen!

Med skarp blick vänder Du Dig till honom med Ditt klagande,

till detta rena och ståtliga barn som fått de lärda i templet att lyssna och tänka om,

”O min Son, varför har Du handlat så mot oss? Din far och jag har sökt Dig och med suckar och tårar”.

Gud Barnet svarar sin älskade mor när hon möter honom med utsträckta armar,

”Varför letade ni efter mig? … Jag måste ju ägna mig åt min Faders verk, det visste ni väl?” O, djupa mysterium!

15

I Evangeliet har jag lärt mig vad lydnad är.

Jesus är ju Josef och Maria undergiven. Han fogar sig ju ödmjukt efter dem. Visheten är gåva och växer i Honom.

Mitt eget hjärta låter mig förstå

Hans ömhet i lydnaden till sina älskade föräldrar.

Nu förstår jag bättre

mysteriet med orden i templet

som min älskade Konung inte avslöjar.

Kära Mor, Ditt älskade Barn vill att Du ska vara föredömet

för alla själar som söker Honom i trons natt.

16

Det var Himlakonungens heliga vilja

att hjärtats ångest och nattens andliga mörker skulle finnas med i hennes erfarenhet som människa … Är det då inte också ett gott att få lida något på jorden, Maria?

Att lida av kärlek måste vara den högsta lyckan!

Allt Jesus gett mig kan Han återta, säg Honom bara att inte beskärma sig över mig… Han kan dra sig undan om Han vill

och jag säger ja till att vänta på Honom

ända tills det kommer en solfattig dag och ljuset i min tro brunnit ut.

17

Jag vet att Du som moder full av nåd levde med så enkla medel i Nasaret utan att önska mer.

Du som är de utvaldas drottning bad inte om vederkvickelser eller mirakler. För att försköna Ditt liv, ingenting!

Antalet de minsta är stort på jorden och de kan lyfta blicken till Dig utan att darra.

Det är med det vi har gemensamt på vägen Du så gärna vandrar livets väg med oss. Du leder dem till himlen, Du är vår moder utan like!

18

Jag vill leva med Dig, älskade mamma, i väntan på himlen, gå med Dig var dag, se på Dig och se Ditt hjärta. Till min häpnad står jag plötsligt vid dessa bråddjup av kärlek.

Din moders blick fördriver allt jag är rädd för och jag lär mig att gråta och att vara glad.

Du föraktar inte den enkla, rena, heliga glädjen, Du vill dela den med oss och välsigna den.

19

När Du ser hur oroligt brudparet i Kana är och att de inte kan dölja det, vinet till festen saknas ju, säger Du det till Frälsaren av egen omtanke och hoppas på hjälp i Hans gudomliga makt.

Avvisar Jesus först Din bön?  ”Vad rör det oss, kvinna, oss två?” Men i sitt hjärtas djup ser Han i Dig sin Moder och utför sitt första mirakel. Han gör det för Dig…

20

När syndarna en dag får höra

Hans lära om himlen, ser jag dem tillsammans med Dig Maria. Oändligt stor är Hans kärlek.

Och där på backen är det någon som säger till Jesus att Du ville möta Honom,

och då säger Han inför alla de samlade:

”Vem är min broder och min syster och min Moder?” Det är just ”de som gör min vilja”, vilka andra skulle det kunna vara?

Din gudomlige Sons lära säger att Han vill se syndarna hos och med Honom

i himlen!

21

Obefläckade Jungfru, av alla mödrar den mest kärleksfulla, när du lyssnar till Jesus är Du inte ledsen

utan gläder Dig åt att Han låter oss förstå

att vår själ blir hans familj här på jorden,

ja, Du gläder Dig över att Han ger oss sitt liv

och sin gudoms oändliga skatter…

Hur är det möjligt att inte älska Dig, min älskade Moder,

när vi ser så mycket kärlek och ödmjukhet?

22

Som Jesus älskar oss, älskar Du oss Maria, och Du är med på att avlägsna Dig från Honom för vår skull.

Att visa kärlek är att ge allt och ge sig själv och när Du ville vara vårt stöd bevisade Du det.

Frälsaren visste hur stor Din kärlek var och Ditt modershjärta var för Honom ingen hemlighet.

Det är till Dig, syndarnas tillflykt, Han överlåter oss, när Han stiger ner från korset

för att invänta oss i himlen.

23

Jag ser Dig Maria som prästen vid altaret

när Du på kalvariebergets höjd

står närmast korset.

Din högt älskade, Jesus, den milde Immanuel,

frambär försoningsoffret till Fadern för att mildra Hans rättvisa dom.

En profet har sagt det, o Du sörjande Maria,

”Någon större smärta än Din finns inte”.

O, Du martyrernas Drottning, alltid landsflyktig,

”Du utgjuter hjärtats blod för oss”

24

Sankt Johannes’ hem blir nu Din enda asyl! I Jesu ställe får du Sebedaios’ son. Mer än så säger Evangeliet inte och det talar inte längre med mig om Himlens Drottning.

Men vill inte det Eviga Ordet genom sin djupa tystnad uppenbara för Dig, älskade mor,

att det är Han själv som vill ge Dig en sång om livets hemligheter,

en som får alla Dina barn i himlen

att lyssna … som utvalda, hänryckta själar?

25

Snart hör jag tonen från himlen

och jag får möta Dig som log mot mig i livets morgon,

kom än en gång med Ditt leende… Mor… nu när

’kvällen närmar sig!

Jag räds inte längre Din strålglans,

vid Dina knän vill jag sjunga min sång

för med Dig har jag lidit, Maria,

därför älskar jag Dig,

jag älskar Dig Maria

för jag är Ditt barn,

Maria, jag älskar Dig, Maria!