Ralph Fiennes är en anmärkningsvärd skådespelare. Och om han vinner en Oscar för sitt briljanta framträdande i Conclave, kommer denna del av hans mästerligt framförda predikan till kardinalskollegiet, där han spelar dekanus, sannolikt att citeras ofta:

Låt mig tala från hjärtat för ett ögonblick.

Paulus sade: "Underordna er varandra av vördnad för Kristus." För att arbeta tillsammans, för att växa tillsammans, måste vi vara toleranta, ingen person eller fraktion försöker dominera en annan.

Och när Paulus talar till efesierna, som naturligtvis var en blandning av judar och hedningar, påminner han oss om att Guds gåva till kyrkan är dess mångfald. Det är denna mångfald, denna mångfald av människor och åsikter, som ger vår kyrka dess styrka.

Och under många år i vår moders, kyrkans, tjänst, vill jag säga er att det finns en synd som jag har kommit att frukta mer än någon annan: visshet.

Visshet är enighetens stora fiende. Visshet är toleransens dödsfiende. Inte ens Kristus var säker på slutet. "Dio mio, Dio mio, perché mi hai abbandonato?" ropade han i sin ångest i nionde timmen på korset.

Vår tro är levande just därför att den går hand i hand med tvivel. Om det bara fanns visshet och inget tvivel, skulle det inte finnas något mysterium och därför inget behov av tro.

Låt oss be att Gud ska ge oss en påve som tvivlar.

Nej, låt oss inte göra det.

Vi bör inte be att Gud ger oss en påve som "tvivlar" på att katolicismen uppenbarar sanningen om världen och dess öde, för vårt helande och vår frälsning. Vi bör inte be för en påve som "tvivlar" på att Jesu namn "är över varje namn, att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och att alla tungor bekänner att Jesus Kristus är Herre, Gud Faderns ära" (Fil. 2:9-11). Vi bör inte be för en påve som inte förstår, med den helige Johannes Henry Newman, att "tiotusen svårigheter inte får en att tvivla".

Vi bör inte be för en påve som vänder upp och ner på Tomas och Petrus roller så att den som tvivlar på Tomas blir den tvivlande Petrus.

Tvivel är inte vägen till mystik. I den kristna förståelsen av termen är ett "mysterium" en övernaturlig verklighet vars innebörd aldrig kan helt och hållet undersökas intellektuellt, men som kan förstås med tillförsikt i kärlek. Inte heller är visshet "toleransens dödsfiende". Okunnighet, arrogans och falsk tro är toleransens dödliga fiender. Några av de mest intoleranta människorna i västvärlden idag är de som har övergett alla föreställningar om att sanningen kan vara känd med säkerhet, och som försöker påtvinga sin skepticism, relativism och nihilism på alla andra genom lagens tvingande kraft.

Inte heller är tron en irrationell djupdykning i det okända, en psykologisk snuttefilt i en skrämmande värld av tvivel. "Tro är en visshet om det man hoppas, en övertygelse om det man inte ser" (Hebr. 11:1).

Och den kristna tron är "ett levande ting", inte för att den går hand i hand med tvivel utan för att den växer, när Guds nåd och bruket av vår gudagivna intelligens driver oss allt djupare in i ett möte med mysteriet med Guds skapande, återlösande och helgande kärlek. De levande delarna av världskyrkan förkunnar idag Jesus Kristus som Herre och Frälsare, med ödmjukhet men också med frimodighet och fast övertygelse. De döende delarna av världskyrkan vrider sina händer och frambär Evangeliet om Kanske.

Vi bör verkligen be för en påve som känner sina begränsningar och som förstår att ofelbarhetens karisma inte gör honom till ett visdomens orakel i en myriad av frågor. Vi bör verkligen be för en påve som vet sitt behov av kloka råd, som inbjuder till respektfull kritik och som ärligt möter sina misstag i fråga om omdöme: en påve som inte regerar autokratiskt. Vi bör framför allt be för en påve som knäböjer inför det gudomliga mysterium som uppenbaras i Skriften och traditionen, och som förstår att han är tjänare av trons skattkammare, inte dess herre.

Men en påve som tvivlar? Nej tack. Ödmjukhet, ja. Men tvivel? Nej. En villighet att erkänna de svårigheter som många har när det gäller att ta emot Kristus? Ja. Men tvivla på att Jesus Kristus är världens ende frälsare, den som uppenbarar hela sanningen om både Gud och oss?

Snälla Gud, nej.

George Weigel

George Weigels kolumn "Den katolska skillnaden" är syndikerad av Denver Catholic, den officiella publikationen för ärkestiftet i Denver.

George Weigel är Distinguished Senior Fellow i Washington, DC: s Ethics and Public Policy Center, där han innehar William E. Simon-stolen i katolska studier.

Till svenska, januari 2025, Eva-Lotta Svensson

Inlägget kommer från sidan www.firstthings.com

Direktlänk till inlägget klicka här

Läs också: Riggade kort, ”samtal i anden” och den katolska framtiden

Läs också: Meditation över en romersk pizza

Läs också: Mycket märkliga nyheter från Vatikanen - Biskopssynodens Vatikansekretariat lägger ut en undersökning på Internet och raderar sedan resultatet av undersökningen

Läs också: George Weigel: Varför teorin om ett rätfärdigt krig alltid är viktig

Läs också: George Weigel: Letar efter Herren Jesus i Lissabon

Läs också: George Weigel: ”Inklusion” och katolicism

Läs också: Den tyska krisen, världskyrkan och påven Franciskus

Läs också: George Weigel: Öppet brev till synodens generalsekreterare