En förebedjare i himlen: Glädjen och sorgen över att förlora ofödda barn
På den internationella dagen för det ofödda barnet, en titt på en ny bok som skildrar den välsignade modern som leder ofödda barn som dör till himlen.
Den Välsignade Modern älskar våra små. (foto: Shutterstock)
Glädje och sorg blandas så ofta i vår mänskliga erfarenhet. Ibland kan vi inte ha det ena utan det andra, som vi ser i den Välsignade Moderns liv. Hennes glädje över att få presentera vår Herre blandas med sorgen i Simeons profetia om att hennes hjärta ska genomborras. Hon skulle inte ha glädjen att finna sin Son i templet, om han inte hade utsatt henne för sorgen att smita tillbaka till Jerusalem utan att tala om det för henne. Glädjen över uppståndelsen och att hela världen blir frälst kan bara föregås av att hennes Son helt och hållet offras i sin död på korset.
Den sorgsna och glada Välsignade Moderns förstående hjärta är en tillflyktsort för den förälder som förlorar ett barn i missfall eller dödfödsel. Ibland är den enda trösten vi har att veta att den bästa av mödrar har dem i sina händer. Efter att ha förlorat fem barn i missfall, den mest rörande scenen för mig i den nya bilderboken av Theoni och Bastian Bell, Jellybean: A Baby's Journey to God, skildrar den välsignade modern som leder det ofödda barnet som dör till himlen. Även om det är en vacker bok, är jag inte säker på att jag någonsin skulle kunna läsa den utan att behöva pausa och kväva mina tårar.
Familjen Bells har förlorat fyra barn före födseln genom missfall och dödfödsel. Bilderboken berättar om ett dödfött barn. Med vackra illustrationer av Bernadette Gockowski skildrar berättelsen om ett barns liv från implantationen via hennes upplevelse av att vara i livmodern till hennes inträde i himlen.
Att hoppas, som Kyrkan ger oss anledning att göra (Katolska kyrkans katekes, 1261), att våra odöpta barn ska komma till himlen ger både sorg och glädje, för vi vet att döden – separationen av våra själar från våra kroppar – inte var en del av Guds plan för mänskligheten. Men vi gläds åt att veta att Gud åstadkommer gott genom allt vårt lidande och att han inte är bunden av sakramenten och kan åstadkomma våra barns frälsning. En del teologer menar att kyrkans längtan ger dessa barn tro, och andra menar att barnen får en injektion av förnuft i dödsögonblicket och kan välja Gud på egen hand. Även om vi inte kan vara helt säkra kan vi komma ihåg Jesu ord: "Det är inte min himmelske Faders vilja att en enda av dessa små skall gå förlorad" (Matt. 18:14) och lita på att Gud i sin stora barmhärtighet har berett en väg.
I linje med detta skildrar den här boken den glädje som barnet har över att vara en förebedjare i himlen. Klockorna beskriver att barnet "blixtsnabbt" kan "se", ta emot som Thomas av Aquino skriver, kunskap från "gudomligt ljus" (Summa Theologiae, I. Q. 89, Art. 1.), och att se Gud ansikte mot ansikte. Barnet, som förstår och vet, ser nu sin familjs lidande och erbjuder dem tröst genom sin förbön till Gud. Hon inser att hennes familj behöver hennes hjälp och ber för dem - så att de efter sorgen över separationen en dag kommer att få den djupa glädjen av evig gemenskap med Gud och varandra.
Och det är här sorg och glädje blandas – för alla våra barn gör vi vårt bästa för att hjälpa dem att komma till himlen. Men allt detta är i slutändan inte vårt val. Det är en stor tröst för mig att hoppas att vår familj har fem förebedjare som ber och väntar på att vi ska vara med dem inför Guds ansikte.
Den heliga Zélie Martin, mor till den heliga Thérèse, skrev ofta i sina brev om den omsorg som spädbarn har för sina familjer från himlen. I ett sådant brev till sin svägerska skrev hon:
"Den olycka som just har drabbat dig gör mig djupt bedrövad. Du är verkligen hårt prövad. Det är en av dina första sorger, min stackars kära syster! Må den gode Herren ge dig underkastelse inför Hans heliga vilja. Ditt kära lilla barn är med honom, han ser dig, han älskar dig, och du kommer att finna honom igen en dag." ("Brev 72").
Må alla vi som har förlorat barn alltför tidigt dela den heliga Zélies och hennes familjs tillit och glädje, i förtröstan på att våra små är hos Gud, ser och älskar oss, och var vi kommer att finna dem igen en dag.
Susanna Spencer
Susanna Spencer har en magisterexamen i teologi från Franciscan University of Steubenville. Hon är innehålls- och teologisk redaktör för Blessed Is She och författare till skriftstudiet Seek His Kingdom: A Meditation on Matthew och medförfattare till barnboken Rise Up: Shining in Virtue. Hon är mamma till fyra barn, hustru till en filosofiprofessor och bor med sin familj i St. Paul, Minnesota. Du hittar henne på hennes hemsida här.
Till svenska, mars 2024, Eva-Lotta Svensson
Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com
Direktlänk till inlägget klicka här