Latest

Erasmus av Rotterdam och Luther om viljan. Försök till recension

Fastän Erasmus, katolskt, har mer rätt än Luther, protestantiskt, i diskussionen om den fria viljans existens, har Erasmus ”Om den fria viljan” översatts till svenska och getts ut på svenskt förlag med inledning av Anders Piltz vilket gett oss möjligheten att upptäcka viljans möjligheter och begränsningar. Boken har för katoliker i dag på ett sätt mer att säga om Luther än om Erasmus. Vi utgår från att Erasmus hade rätt men i så fall, varför hade Luther fel?

Tron i höga Norden: Kyrkan på Island växer mitt uppe i Guds skapelse

En mörk och bittert kylig kväll i Reykjavik nu i vinter samlades de trogna för bön och kvällsmässa i Kristus Konungens katolska katedral. Katedralen känns igen på långt håll på väster i Islands huvudstad. Katolska kyrkan på Island växer snabbt i takt med den starka ekonomin och det som var det mest slående tecknet under Alla Helgonsvigilien var att det satt många fler yngre i bänkraderna än äldre.

Kardinal Müller ger ut ”Trosmanifestet”

Vatikanens förre högste företrädare för Trosfrågorna upprätthåller den grundläggande undervisningen i en tid av växande förvirring om vad som är Kyrkans lära. Kardinalen ser en ”tilltagande fara” för att människor ska ”gå vilse på vägen till det eviga livet.” Kardinal Müller har utgivit ett tydligt ”trosmanifest” som i första hand riktar sig till kyrkoledarna i en uppmaning att leda folket till frälsningen i en tid då det ”råder allt större förvirring” om vad som är Kyrkans lära.

Trons manifest av Kardinal Gerhard Müller

Inför den tilltagande förvirringen angående trosläran, har många biskopar, präster, religiösa och lekmän i katolska kyrkan efterfrågat att jag ska göra ett allmänt yttrande om uppenbarelsens sanning. Det är herdarnas alldeles egna uppgift att leda dem de blivit anförtrodda på frälsningens väg. Detta kan bara lyckas om de känner till denna väg och följer den själva. Apostelns ord tillämpas här: ”Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot” (1 Kor. 15:3).

Ur Karmels bönetradition

Är bönen en viktig aspekt av livet som kristen? Bönen är väsentlig i allt som är den kristnes liv, som för Jesus själv. lärjungarna som inte är förmer än Mästaren kallas på samma sätt att skriva in en tid där de stannar upp för att göra det han gjorde regelbundet men i frihet. Lärjungarna gör det också för att ”ett möte i vänskap, och i personlig kontakt med den vi vet visar oss stor kärlek, är en något helt nödvändigt”.

Ett andligt moderskap

Vi har konstaterat att det är värdefullt att unga människor får kontakt med trovärdiga vittnen som lever i olika levnadsformer. Vi har emellertid ännu inte talat om de förebilder som den katolska tron till fulländning erbjuder som illustration till det fulla förverkligandet av det mänskliga och kvinnliga som målsättning. Dessa förebilder är Kristus och den saliga jungfrun Maria.

Hoppet svarar uppgivenheten

Det jag ser under resorna och mötena är att människan aldrig är densamma utifrån det hemland och modersmål som föregår hennes födelse eller existens. Men hon förblir alltid densamma i förhållande till den andre som är levande och verkar vara gränsen i det universum som är hennes eget. Mångfalden är konkret, stark och djup, men betyder inte att man kan hålla sig till ett något som är mest närliggande för allt som är oss likgiltigt. Inte heller till en inbillad jämvikt mellan riskerna och olyckorna.

Böjelser som inte är inordnade

Den Katolska kyrkan lär att uttryck för sexuell attraktion och sexuellt beteende som inte sammanfaller med sexualitetens naturliga syften är ”oordnade”, det vill säga saknar möjlighet att uppnå syftet med sexualiteten. Troskongregationen har påpekat (1986) att ”Även om en homosexuell persons särskilda böjelser inte är synd är det en mer eller mindre stark tendens till ett redan i sig moraliskt ont; alltså bör böjelsen i sig själv uppfattas som objektivt ”oordnad.”

Mot en ny feminism

Kvinnorna främjar på ett unikt och avgörande sätt den nya feminismen. Vilken är då den antropologiska grunden? I Mulieris dignitatem låter den helige fadern kvinnornas begåvning stå i relation till den mänskliga identitetsprincipen och den personalistiska normen: ”På detta sätt kan ett ensidig framåtskridande också leda till ett gradvist bortfall av en känslighet för människan, det vill säga det för människan väsentliga.

Rättvisans dygd

Man kan nog säga att intresset för rättvisans dygd numer är på tillbakagång, precis som intresset för försiktighetens dygd. Däremot kan man konstatera att hänsyn till rättvisa blivit ganska dominerande i moraliskt tänkande. Om man menar att laglydiga goda gärningar berättigar till en lön i himlen, kan man föreställa sig hela moralläran som ett rättvisesystem för förhållandet mellan Gud och människan.

Till minne av Robert Spaemann

Robert Spaemann, som avled den 10:e december 2018, var en avgörande röst bland de samtida filosofer som menar att det mänskliga förnuftet kan lära känna sanningen och som också hävdar att förnuftet är identiskt med förmågan att förstå vad som är sant.

S:t Johannes Paulus II på högtidsdagen för Herrens frambärande i templet 1994

För universum i sin oändlighet och mångfald, alla levande varelsers värld, är Gud antecknad som fader och ursprung (jfr Ef 3:14-16). Detta kan naturligtvis sägas på grundval av en analogi, med vars hjälp vi redan i början av Första Moseboken märker faderskapets och moderskapets realitet, och därmed också den mänskliga familjens.

Den Neokatekumenala Vandringen firar eukaristin med hans Eminens kardinal Anders Arborelius

Den Neokatekumenala vandringen kom till Sankt Franciskus församling i Jönköping hösten 2003 tack vare dåvarande kyrkoherdes, pater Peter Zacharewiczs inbjudan. Gruppens sammansättningar skiftades under årens lopp men kärnan kunde växa och fördjupa sig i den kristna tron. En stor händelse för denna historia skedde fredagen den 18 mars 2016 i Rom.

Acceptera historien och satsa på omvändelsen

Påven inleder traditionsenligt fastetiden i vårt ordenshus Sankta Sabine i Rom. Vi hade beslutat att ordenshuset i påvens närvaro under askonsdagsfirandet 2016 skulle invigas till bön för omvändelse i alla våra kommuniteter. Bönen skulle ge oss tillfälle att be om förlåtelse för allt som lett oss att tro att människans ord om Ordet skulle vara viktigare än Ordet självt. Det var sedan bara att lägga märke till att just detta år i Guds försyn också utlysts som ”Barmhärtighetens år ” i Kyrkan.