En jesuit mot nazisterna: Fader Alfred Delps enastående vittnesbörd och martyrskap

6
min read

En jesuit mot nazisterna: Fader Alfred Delps enastående vittnesbörd och martyrskap

mån, 03/01/2021 - 19:59
Posted in:
0 comments

Mitt under nazisttidens mardröm talade en jesuitpräst öppet i försvar för livet, samtidigt som han också räddade liv.

Fader Alfred Delp, som ansåg att nazismen var motbjudande, verkade bakom kulisserna under Andra världskriget för att rädda liv (foto: Public Domain)

 

Bakom de fasor som under 1900-talet utfördes av olika totalitära regimer låg nedvärderandet av själva livet.

Enligt dessa ideologier var individer inte värda något mer än den nytta de kunde tillföra staten. Människor var enbart delar av en massa. Staten var allt och intog Guds plats.

I Tyskland, under nazisterna, visade sig denna syn i deras eutanasiprogram. Först var det barnen med mentala eller fysiska handikapp som man riktade in sig på. Senare blev det vuxna som ansågs livsodugliga som man utplånade.

Den nazistiska logiken var tredelad: Man avslutade det som man föreställde sig var personens lidande; man befriade ”betyngda” familjer från vården av dessa personer och man frigjorde resurser som t ex mat, för dem som var till nytta för staten. Nazisterna hade alltså sina skäl för att kalla dessa arma själar för ”värdelösa ätare.”

Mitt i denna mardröm sammanfattade den tyske jesuitprästen Alfred Delp vad det innebar att utplåna dem som behöver vår kärlek och omsorg.

“Ett samhälle som gör sig av med någon – ett samhälle som tillåts göra det och som kan och vill göra sig av med någon, när han eller hon inte längre förmår vara på språng och vara en tilldragande eller nyttig medborgare, har helt och hållet missförstått sig självt.” Det är ett citat ur den tidiga biografin With Bound Hands om Fader Delp av Mary FrancesCoady. ”Även om en människas alla organ har slutat fungera och hon inte längre kan tala för sig, förblir hon ändå en människa. För alla i hennes närhet, kommer hon dessutom alltid att vara en pågående vädjan till deras inre godhet och förmåga att älska och till styrkan i självuppoffringen. Om man berövar människor förmågan att vårda sjuka och hela dem gör man dem till rovdjur, egoistiska rovdjur som egentligen bara tänker på sin egen bekväma tillvaro.”

 Livserfarenhet i krigstid

Fader Peter Nguyen, jesuitpräst och biträdande professor vid Creighton University i Omaha Nebraska, har nyligen givit ut en monumental biografi över fader Delps liv, med titeln Against the Titans: Theology and the Martyrdom of Alfred Delp (Lexington Books/Fortress Academic). 

Boken med sina 300 sidor är en djupt filosofisk biografi. Fader Nguyen betraktar fader Delps argument mot ohämmad militarism och krig för krigets egen skull, något som låg i själva luften han inandades i det nazistiska Tyskland.

Bokens titel hänvisar till detta tema: Den mytiska figuren Titan som eftersträvar makt med vilka medel som helst, liksom alla diktatorer För fader Delp är det just detta som är så motbjudande i nazismen.  En sådan filosofi är motsatsen till Bergspredikan.

Fader Delp menade att kristna är kallade att uttömma sig själva på sitt ego och sin maktlystnad och överlämna allt i Guds händer. Det är innebörden av att vara Guds barn och inte ett dödligt odjurs avkomma. Livet, allt liv, är värdefullt, oavsett ytliga brister.

“Den kristne har en förpliktelse att uppfylla här i världen men en uppgift som också sträcker sig utanför världen, därför att det inte räcker att bygga sitt liv på högmod och strävan efter värdslig glans och ära,” säger fader Delp i fader Nguyens biografi. ”Det ligger inte något högre värde i dragningen till det heroiska i sig. Heroismen får naturligtvis ett värde och värdighet från det allvar som finns där från början. Men den heroiska inställningen är desto värdefullare när den uppnår sitt mål. 

Fader Nguyen förklarar i ett email hur det kom sig att han har skrivit om fader Delps liv och i samband med detta hur han själv kom att inträda i jesuitorden.

“Jag påbörjade boken därför att jag har en stor vördnad för martyrerna. Eftersom jag är född i ett land (Vietnam) som har 150 000 martyrer, skulle man kunna säga att jag har martyrskapets spiritualitet i blodet,” skrev han. ”Det var också så att, när jag gjorde en reträtt 1997, för komma till klarhet om min kallelse till Jesu Sällskap, fick jag av min reträttledare en kopia av det som fader Delp skrivit under fängelsetiden. Djupt berörd av fader Delps skrifter och vittnesbörd, gick jag in i Jesuitorden 1997.

 Martyriets vittnesbörd

Fader Nguyen skriver att fader Delp till fullo förstod innebörden av det kristna martyrskapet och dess välgörande inflytande på dem som han lämnar efter sig.

“Jag måste släppa taget och uttömma mig själv. Detta är tiden att så, inte att skörda,” säger han i Against the Titans. ”Gud sår och han skördar. Jag vill åtminstone falla i jorden och i Guds händer som ett friskt och fruktbärande sädeskorn. Jag måste rusta mig mot smärtan och sorgsenheten som ibland drabbar mig. Om det är den väg Herren Gud vill att jag skall gå, och allting pekar på det, då skall jag gå den frivilligt och utan bitterhet. Må andra få leva ett bättre och lyckligare liv, genom vår egen död.”

Fader Delp var nära att gå miste om sin kallelse. Han föddes 1907 i Mannheim, Tyskland. Hans mamma var katolik och hans pappa lutheran. Han blev konfirmerad i en luthersk församling, men oenighet senare med den lutherske pastorn förde honom till en katolsk kyrka där han också till slut fick ta emot Kyrkans sakrament.

Delp leddes av sitt samvete i en tid då många, även ivriga katoliker, fann det lättare att glida undan och vara tysta.

När nazisterna, som alla totalitära system, räknade med fruktan och rädsla för att hålla tillbaka motståndare, blev fader Delp en ensam röst mitt i den allmänna masshysterin.  

Fader Delp insåg allt detta. Han kunde förutse den förfärliga isolering som väntade om man vågade ifrågasätta det statliga dödsprogrammet i all dess vedervärdighet.

Som det står i Alfred Delp: Prison Writings, skrev han den 29 december 1944, bara tre månader före sin avrättning, om hur han såg på sig själv i sitt hemland:

”Idag är västvärldens människor andligt hemlösa, nakna och utsatta. I det ögonblick då vi blir något utöver en del av massan, blir vi fasansfullt medvetna om den isolering som alltid omger de stora.”

Tro upplyst av samvetet

Fader Delps brott, förutom att ha ett samvete som han inte kunde tysta, var att han var medlem av den hemliga gruppen Kreisaukretsen, som han anslöt sig till 1942. Den fick sitt namn från slottet där gruppen höll sina viktigaste möten. Slottet ägdes av greve Helmuth James von Moltke, som avrättades en månad före Fader Delp. Gruppen bestod av 25 framstående tyska medborgare som planerade för ett Tyskland, efter Hitler och nazisterna. Gruppen ville ha ett samhälle uppbyggt på kristna principer som inkluderade katolsk sociallära.

I en föreläsning vid Regis College i Toronto 2017, påpekade fader Nguyen att, samtidigt som fader Delp var en öppen kritiker av eutanasi, tycktes han vara tyst när det gällde judarnas öde. Det var, sade Fader Nguyen, av strategiska skäl.

”Han arbetade för att hjälpa judar att fly från nazisterna och ville inte dra uppmärksamhet till sina fördolda aktiviteter,” sade fader Nguyen. Delp var med i ett större underjordiskt nätverk av engagerade tyska medborgare som hjälpte judar att fly från nazityskland. Han skaffade matpaket och pengar till judar som flydde från Tyskland via München. På deras flyktväg lät han dem bo i sin prästgård och hemma hos några församlingsbor.

I juli 1944, när ett försök av några höga officerare att mörda Hitler misslyckades, tillfångatog myndigheterna inte bara dem som varit direkt inblandade i mordförsöket utan alla som på något sätt ansågs kritiska till regimen.

Rättegångar i nazityskland var inget annat än propagandatillfällen, för att avskräcka från alla tankar på uppror. Fader Delp och andra hade dessutom oturen att ställas inför Roland Preisler, som var en ”fanatisk prästhatare.”

 Att stå inför Kristus

Jesuiternas magasin America beskriver fader Delps sista ögonblick på jorden.

“Avrättningen ägde rum straxt efter klockan tre på eftermiddagen fredagen den 2 februari 1945. Det var festen för Jesu frambärande, en av de dagar då jesuiterna av tradition brukar avlägga sina eviga löften. På Hitlers befallning blev Delps aska spridd för vinden. Det skulle inte finnas något som kunde påminna om honom.”

Hans sista ord till kaplanen som var närvarande vid avrättningen, avslöjade så mycket av fader Delps förvissning om att det var någonting vackert som väntade på andra sidan.

”Om en halvtimme kommer jag att veta mer än ni nu gör.”

                                                      Charles Lewis skriver från Toronto, 2 februari 2021.

 

Översatt till svenska  av Lena Fäldt för Katolsk Horisont februari 2021

Inlägget kommer från sidan www.ncregister.com

Direktlänk till inlägget klicka här

De senaste artiklarna

Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
7/09/2021
Katolsk Horisont
28/08/2021