Bloggar

Hur väldigt tacksamma vi ständigt borde vara, främst för trons gåva men faktiskt ännu mer för det otroligt vackra, sanna och rika som vi tror på: den Katolska Kyrkan! Det liturgiska livet återupptar Kristi liv, man minns med hela kroppen, med ens sinnen, med gråt och med glädje. Säkrare än årstiderna är den liturgiska omloppsbanan där vi ständigt får leva i och utav Kristus

Jesu lidande visar hur lite förenad världen är med Honom. På ytan kan det se ut som att vi vore nära Honom:"Hosianna, Hosianna...Davids son!!...,men hur mycket djupare än så är vår tro på Honom?

Jesus skriver i sanden. Det som skrivs i sand försvinner förr eller senare. Är det så Gud skriver ner våra synder? Synderna försvinner förr eller senare därför att Gud är Barmhärtighet... och därför att vi besvarar Hans Barmhärtighet med att göra det Han säger. Han vet väl, att kärlek för oss upp och ut ur onda cirklar, synd och trots, sår och skuld. Bara Hans kärlek kan hela sår och föra oss på rätt väg. Det är mer hjälpsamt att meditera på Guds Godhet och Barmhärtighet än att meditera på oss själva, men likväl fastnar vi för det mesta i oss själva.

Omvändelse för med sig arbete och ofta ganska hårt arbete eftersom synden sätter oss i en illaluktande svinstia vilket medför bortkommenhet och blindhet. Då synd förlänger avståndet mellan oss och Gud måste vi också, ihärdiga i tro, ödmjukt ta oss tillbaka till Honom. Gud överöser oss med barmhärtighet men Hans rättvisa kräver gottgörelse: reparation.Vi gör upp för det onda vi gjort.