Söndagsbetraktelse 3 mars 2019
Lukas 6:39–45
Vid den tiden gav Jesus sina lärjungar en liknelse: »Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.«
Betraktelse
Jesus börjar med att tala om syn och avslutar sin undervisning med att tala om ord.
Han undervisar och förbereder sina lärjungar för deras mission och evangelisation.
Först måste de bli formade; att ha mött Jesus räcker inte.
De måste kunna ta del av Hans tankar, Hans sinne, Hans lära.
Kristus formar deras tänkande.
För att sprida den Kristna tron behöver de en lära, en moral, som kan följas för att de ska kunna leva den tro de har på Jesus.
De lär sig att leva, att be, de lär sig att leva som Kristi efterföljare.
Lärjungarna kunde säga till de efterkommande att ”vi har mött Jesus och därför har vi ett starkt och djupt förhållande till Honom”.
Men det förhållandet, visste Jesus, kunde bli ett ”blint” trosförhållande om inte deras tro fick upplysas av deras förnuft och om deras förnuft inte fick berikas av den tro de hade på Jesus.
Många säger att de har en djup relation till Jesus... men ändå är de inte oroliga för människors frälsning! De tror att den Jesus de mött, fixar allt! Även om människor inte alls har någon tro, eller har tro men inte lever enligt den, så finns det inget att oroa sig över.
Man känner inget medlidande över hur Jesus blir bemött och förkastad i världen, inte heller över hur man förringar Honom och förklenar Hans ord..
För att Gud ska kunna skörda god frukt i ens liv måste vi arbeta med vår tro.
Arbeta så att Hans lära och sinne kan bli min lära och mitt sinne.
Hans ord upplyser mig så att mina tyckanden och tänkanden som jag stämplat med ”OK” och fört vidare som Kristi lära - ger vika och skingras så att Hans sanna ord kan skina.
Att ha mött Jesus är att tro på Honom. Vad är det vi ska tro? Vi ska tro på Hans ord, på det Han säger.
Gud har anförtrott sin Uppenbarelse till Kyrkan.
Hans ord kommer därför till mig genom Kyrkan,
det är också i Kyrkan som jag får min tro och det är inom Kyrkan som min tro bibehålls.
Inte mellan Jesus och mig – i mig.
Tro är inte först och främst min personliga upplevelse och relation till Kristus, tro är inte min erfarenhet av Kristus, eller hur jag tänker att Han är.
Istället så tar jag emot Hans lära, ovanifrån, från Guds uppenbarelse i Kyrkans doktriner och dogmer.
Jag kan inte veta vad jag tror om jag inte vet vad Kyrkan lär.
Katekes är den pedagogiska vägen genom vilken Kyrkans lära kommer till mig.
Så jag ger vika i mitt inre, ger upp byggsatser och låter korthusen som var byggda på mig och mina tankar; ”vad jag hört från min Jesus”, ramla ner.
Det är ett hårt och svårt arbete att tillåta att mitt verk faller ihop för att Hans ord och Hans sinne istället ska verka i mig.
Våra ord ska vara ett eko av Guds ord, de får inte eka något av mig;
det vi säger får inte bara låta vackert i andras öron men de måste vara ord som faller från Hans läppar!:
”Mitt hjärta brusar av härliga ord, min tunga är en snabb skrivares penna... Skönast är Du bland människor, ur Din mun flödar ljuvligt tal. Därför har Gud välsignat Dig för evigt”.
(Psalm 45).
Kristus menar att den som är ren i sin själ och därmed klar i sitt tänkande är sänd att leda andra från okunnighet, fel, och synd - till kunskap, sanning och helighet.
Bara vishet, som kommer ovanifrån, kan hela människan och lyfta upp henne till de höjder hon är kallad att leva i.
Det är viktigt att de som lyssnar till orden som talas i Kyrkans och i Kristi namn, leds till sanning, till renhet, till godhet och till skönhet.
Allt det kommer från Jesus som själv säger att Han är Sanningen, Livet, Ljuset, Gode Herden, Vinrankan, Grinden och Uppståndelsen.
När det som finns hos Jesus lever i våra hjärtan låter vi vår mun tala det som hjärtat är fullt av.
Sökandet och viljan till personlig helighet är det mest väsentliga för oss alla, för när vi tar hand om vår trädgård och får den att blomma och ge frukt genom att vattna, luckra, påta, gräva, plantera om och förkasta det som är visset och ofruktsamt, så blir vår fruktsamma jord fruktsam även för andra!
Jesus säger ju att en god människa ”bär fram”, alltså berikar och ger andra, det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd.
För att kunna ha ett gott förråd krävs det att vi avlägsnar de osanna och orena bjälkarna från vårt öga och avlägsnar ofruktsamma och osanna ord från vår mun.
Bara då kan vi ge god frukt och leda en blind.
Bara då har vi blivit som vår Lärare!
"...Hjärtats Goda Förråd…"
Marias Lamm
