Söndagsbetraktelse 10 mars 2019

Lukas 4:1–13
Vid den tiden återvände Jesus från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. Då sade djävulen till honom: »Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.«
Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen och sade till honom: »Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.« Jesus svarade: »Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«
Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och:De skall bära dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten.« Men Jesus svarade: »Det heter:Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.« När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.
                                         

Betraktelse

Frestelser kommer alltid att nästla sig in i våra liv - må vi aldrig vara den genom vilken någon frestelse kommer till en annan människa.
Jesus visar oss hur oerhört väsentligt det är att bli starka i vårt inre så att vi kan borsta av oss djävulens frestelser ögonaböj! 

Jesus lät sig frestas utifrån men inom Honom var Han beständig, Hans sinne var riktat till Gud. Hans agerande var enbart i syfte av vad som kunde tjäna Gud.
 
Synd är ett ont; det onda är frånvaron av det goda.
Synd är ett moraliskt ont, ett handlande som inte är i överensstämmelse med människans förnuft präglat av Guds lag.

Hur undvek Jesus att falla för Frestarens lockelser? Genom en inre stabilitet som närdes av kunskap om Skrifterna, botgöring, obundenhet till världen och dess lockelser.
Mest av allt; trofast kärlek till Gud och Hans lag!

Det var efter Jesu dop, när den Helige Ande kom över Honom och stannade med Honom, som Jesus blev ledd av Anden ut till vildmarken för att bli prövad av djävulen.
Vi behöver den Helige Anden. För att få Andens kraft och ljus är frihet från allvarlig synd oumbärlig. Synd kan aldrig göra oss något gott, dess konsekvenser är bara onda.
Man kan inte vara likgiltig till synd, synden är ingen neutral mark att stå eller gå på.

Jesus gjorde inte bröd av stenar men vid slutet av Hans liv gjorde Han sin egen Gudomliga kropp till Bröd, sitt dyrbara blod till Vin.
Han mångdubblade två fiskar och fem bröd.
Jesus gjorde många underverk, men bara om Han ville och när Han ville, inte för att imponera på någon,inte heller för att tjäna djävulens sluga och destruktiva motiv.
Djävulen talar med arrogans; ..om du är Guds son så gör bröd av dessa stenar... 
Det påminner oss om tiden för Jesu korsfästelse när översteprästerna ropade; om du är Guds son så kom ner från korset”…

”Om du är Guds son...”; hur mycket mer smickrar och insinuerar inte djävulen oss människor för att övertyga oss om vår godhet och helighet, rättfärdighet och t.o.m. oskyldighet - så att vi alltjämt lever i blindo!

”Jag ska ge dig all makt och härlighet om du tillber mig”. Djävulen är visserligen denna världens prins men för den skull är inte all makt och härlighet i hans händer. 
Djävulen kommer förklädd, för om han i sin fula svarta ormliknande skepnad skulle komma till någon människa och be henne: ”tillbe mig!”, så skulle nog väldigt få människor, eller ingen, göra det.

Men är det inte det vi gör när vi ger oss hän till världens humanistiska ideologier och agendor som prioriterar människan och hennes intresse framför Gud? 
Den humanistiska tanken är att allting i världen måste relateras till människan eftersom hon är dess center och krona! 
I den humanistiska världen behöver man inte vara rädd för djävulen för i en sekulär filosofi finns han lika lite som Gud finns.
Humanism ser människan som den fullkomlige och den uppmuntrar henne till att bli stark i sig själv, tro på sig själv, utveckla sig själv, älska sig själv. Så Gud, som oftast står i vägen för den humanistiska utvecklingen, flyttas åt sidan, Han får en andra plats...så småningom får Gud en tredje plats för att till slut inte få någon plats alls! 

Om vi alla ska vara bröder, leva i ett brödraskap måste vår tro vika av, gömmas eller rent av försvinna. Annars blir det splittring, Jesus säger ju det; "..far mot son, son mot far, mor mot dotter, svärmor mor sonhustru...” . 
I den humanistiska världen av brödraskap är brödraskapet det allra viktigaste.
Det finns inget övernaturligt som är så väsentligt att man inte kan ändra dess lag för att den bättre ska passa in i människans tänkande.
Brödraskapet är vad man aspirerar till. Toleransen är vägen dit.
Frälsning, Kyrka, Läroämbete, nåd, moralsik lag, naturlig lag, synd - är ord som inte längre passar in.

Vem inspirerar oss till att upphöja människan så till den milda grad att hon överger Guds lag för att istället helt och hållet få bestämma över sig själv, stifta sina egna lagar som sedan alla andra måste följa?

I denna andra frestelse där djävulen ber Jesus att tillbe honom,säger han inte: ”om du är Guds son..”
det skulle ju ha varit helt absurt om djävulen skulle be Guds son att tillbe honom! 
Vi förstår då vad Kyrkofäderna menar när de säger att djävulen ännu inte visste vem Jesus var; om Han var Guds son, eller en helig man...profet…?
Därför försökte han, listigt,genom olika taktiker,ta reda på vem Jesus var.
Det är så han arbetar. 

Vissa försöker han övertyga att himlen är öppen för alla som vill komma dit.Till andra insinuerar han att de tror förgäves, himlen finns inte, det är en fantasi, ett trick man använt för att ge människor tröst i deras lidande. 
Djävulen är lögnens fader så han säger det som passar honom för ögonblicket; allt för att stjäla själar från Gud.

Påven Paulus VI:e sa:
”att vägra erkänna djävulens existens eller att försöka förklara bort honom som en falsk verklighet, en ide' och personifikation av de okända orsakerna till vår olycka, är ett totalt förkastande av Skrifterna och Kyrkoläran.
Det är ironiskt att det finns många, och bland dem inte få katoliker, som vägrar att medge djävulens sanna identitet. Detta är i sig en mörk seger för den store bedragaren”.

Djävulen leder oftast inte till det som är uppenbart ont - men snarare till det som är ett falskt gott! 

I den tredje frestelsen vill djävulen att Jesus ska kasta sig ner från en hög mur. 
Det påminner, säger Cornelius Lapide, om hur djävulen själv, Lucifer, blev nedkastad från himlen för att aldrig mer kunna komma tillbaka in till Guds vänskap och Närvaro.

Den sanna ödmjukheten, som Kristus lär oss, böjer sig inför Gud och Hans lagar, böjer sig inför sanningen, böjer sig inför de allra minsta av sina bröder och systrar; det är den sanna ödmjukheten, och det är endast den som lyfter människan upp till himmelen, till frid och till glädje, till evigt liv med Gud och till människans sanna fullkomlighet.

Djävulen försöker att leda Jesus, till makt och sensation, jordisk ära och populäritet. Han förstår inte – förstås – att vår Herre har en helt annan lära, en helt annan väg.

”Kristus går in i vildmarken för att befria människan från hennes förvisning i synden. Efter Adams förvisning från Eden har människan försmäktats i en öken av andlig död, avstängd från paradiset. Kristus går efter henne i vildmarken för att få henne ut ur djävulens grepp”.
                                                                                                                              (St. Ambrosius)

                              ”...Din Gud ska du Tillbe…”

Marias Lamm