Bloggar

Vi följer vår Herre in till Jerusalem, tillsammans med dem som bär palmerna högt och lovsjunger Davids son, i glädjerop och jubel. Snart ska glädjeropen ta en annan form, de ska istället ropa ”korsfäst honom”! Ödmjukhetens Konung rider på en åsna på väg till korsfästelsen därför att ”Han inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt”… Därför upphöjde Gud Honom. Så visar Jesus oss vägen till upphöjelse.

Har korset någon mening i vår kultur? Vad för mening ger vår kultur till korset? Människor går igenom frestelsen att söka förverkliga Guds rike utan Kristi kors. ”Vi vill se Jesus”, ber Grekerna, men de får ett konstigt svar av Jesus för Han säger att Han ska dö, att Han ska förhärligas genom lidande och död. Varför svarar Han så? För att kunna se Jesus måste vi möta den lidande tjänaren, följa Honom i Hans förvrängda förklädnad till korset. Känna igen och älska ansiktet på Honom som sa: ” Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket”.

Kristus fördömer inte, men att förkasta Kristus är att fördömas.... Vår Herre har visat människan hennes behov av en Frälsare, en Frälsare upplyft på korset. Syndens omvändelse finner sin källa i det skinande ljuset som kommer från korset. Mörkret... vart borttvättat genom Jesu kärleksakt på Kalvarieberget. Objektivt. Subjektivt måste det tas emot av var person, inte bara genom att tro på Jesus:"Herre, Herre"..., men genom att göra det Han säger. Var Jesu kärleksakt på korset en gottgörelse?

Katolska Kyrkan, Kristi Kyrka, öppnar sig likt en Moder och tar emot oss, bär oss, föder och förlöser oss. Hon är arken, den enda räddningen för alla. Det handlar inte om olika uppfattningar; om var och ens tolkning av tron. Det är väl ändå fortfarande så att vi inte tror olika saker inom en och samma Kyrka, att vi inte väljer och vrakar bland allt vad vår tro erbjuder och faktiskt inte erbjuder? Finns det inte bara en tro, ett dop, en Kyrka? Jesu agerande i templet var en av de handlingar som ledde till Hans korsfästelse.