Att göra som man vill – och rättfärdiga sig själv!

Kristna hänvisar ibland till sina samveten – även när man vet att beslutet att handla saknar det objektivt goda perspektivet eller saknar stöd i Kyrkans lära. ”Mitt samvete säger mig att jag har rätt att göra det eller det”, är den moderna människans portalparagraf som man aldrig kan tänka sig avvika från.

Och visst, man ska följa sitt samvete och kan göra det – som människa skapad till frihet. Är då denna frihet tillförlitlig? Nej, och det är här människans moraliska liv står på spel, som historien visar gång på gång.

Herren Gud gav detta bud, säger Bibeln ”Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö” (1 Mos 2: 16).

Utan att kunna veta vad Skaparen tänkt kan man ändå som människa dra slutsatsen att Skaparen visste att människan, skapelsens krona och Guds ögonsten, skulle missbruka sin frihet.

När Adam och Eva fallit för djävulens falska inbjudan och ätit av kunskapens träd, säger Gud enligt Bibeln, ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet jag förbjöd dig att äta av?” (2 Mos 3: 11). Svaret kommer ur den opålitliga fria viljan, ”Ja vi kan göra vad vi vill om vi bara följer vårt samvete”.

Så ser människans moraliska öde ut – i smått som i stort.

Uppfattningen saknar dock, när man tänker efter, grundinsikten i vad som är lagen att följa. Modern teologi löser problemet genom att säga – utan bevis – att ”allt är nåd” och att tron rättfärdigar alla beslut, eller att fromheten ersätter lagen och alla beslut som strider mot Guds bud eller Guds naturlag. Det är ”tron allena” konceptet som är Luthers arvedel!

S:t Johannes Paulus II säger 1993 i Veritatis Splendor, § 32: ”Till påståendet att man har en förpliktelse att följa sitt samvete hävdas också, men med orätt, att ens moraliska bedömning är riktig enbart av det faktum att det har sitt ursprung i samvetet. Men på så sätt försvinner sanningens ofrånkomliga krav och ger plats åt ett ärligt uppriktighetskriterium och känslan av ”att vara i frid med sig själv”, som leder till att en del människor bestämt sig för en radikalt subjektivistisk syn på moraliska avgöranden”.

I denna påvliga encyklika – som är bindande för varje trogen katolik – har Johannes Paulus II påmint om att det finns ”absoluta moraliska normer” som samvetet inte har rätt att bortse från. Genom sin frihet kan hon göra det men – och det är det som är Kyrkans slutsats och lära - det felaktiga moraliska beslutet kommer att döma människan i det ögonblick då hon i dödens stund står inför Gud sin Skapare och Frälsare.

Det sägs att John F Kennedy – som fostrats som katolik – menade att det var moraliskt orättfärdigt att överge sitt rationella omdöme. Ja, men fortsättningen saknas: vilken är grunden för det rationella omdömet? Vi kommer tillbaks till Guds undervisning i Bibeln: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet jag förbjöd dig att äta av?” (2 Mos 3: 11).

Det finns absoluta normer människan inte får överträda. Vi har alla livet på oss att komma till insikt om vad dessa normer består av. Vi har hela livet på oss att inse skillnaden mellan människans ödmjukhet och högmod. Vi märker det nästan dagligen. Människor kan säga: ”Jag erkänner brott men anser mig oskyldig”. Eller som i EU parlamentet i beslutat 24 juni att godkänna Matic rapporten som lämna fältet öppet för abort av ofött mänskligt liv som en ”mänsklig rättighet”. 70 % av EU medborgarna hör till en kristen kyrka som står för Bibelns sanningar. Ändå är Parlamentet kollektivt för objektiv synd och rättfärdigar det. Det bevisar att det finns ”from olydnad” som är en motsägelse i sig själv.

Kennedys agerande i Kubakrisen kunde ha kastat hela världen in i ett kärnvapenkrig som lagt civilisationer i ruiner och orsakat gränslöst mänskligt lidande och förgiftat naturen. Omdömet stod på fel grund. Att det inte blev den väntade katastrofen berodde på den hemliga diplomatin: Sovjet kunde backa bort från Kuba eftersom Nikita Chrusjtjov kunde visa för sin egen stab att hans hot mot USA ledde till att USA drog bort kärnvapen från Turkiet som var ett lika stort hot mot Sovjet som Kubamissilerna för USA. Båda ledarna kom att rädda sin egna ställning politiskt och världen från undergång.

Så illa som det var och så illa det kunde ha slutat kan man bara tänka och tro att Gud genom försynen ingrep och påverkade den mänskliga fria viljan i både väst och öst!

Samvetet har bara en väg och det är att följa Jesus och ta hans ord på fullt allvar: ”Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är small som leder till livet, och det är få som finner den” (Matt 7:13-14).

Det är den goda definitionen av samvetet!

                                                                                       diakon Göran Fäldt