Marias Lamm

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger.

När Judas hade gått ut från salen där Jesus och de tolv hade samlats till måltid sade Jesus: »Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.«

Vid den tiden sade Jesus: »Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.«

Vid den tiden visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?«

På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.«

Hur väldigt tacksamma vi ständigt borde vara, främst för trons gåva men faktiskt ännu mer för det otroligt vackra, sanna och rika som vi tror på: den Katolska Kyrkan! Det liturgiska livet återupptar Kristi liv, man minns med hela kroppen, med ens sinnen, med gråt och med glädje. Säkrare än årstiderna är den liturgiska omloppsbanan där vi ständigt får leva i och utav Kristus

Jesu lidande visar hur lite förenad världen är med Honom. På ytan kan det se ut som att vi vore nära Honom:"Hosianna, Hosianna...Davids son!!...,men hur mycket djupare än så är vår tro på Honom?

Jesus skriver i sanden. Det som skrivs i sand försvinner förr eller senare. Är det så Gud skriver ner våra synder? Synderna försvinner förr eller senare därför att Gud är Barmhärtighet... och därför att vi besvarar Hans Barmhärtighet med att göra det Han säger. Han vet väl, att kärlek för oss upp och ut ur onda cirklar, synd och trots, sår och skuld. Bara Hans kärlek kan hela sår och föra oss på rätt väg. Det är mer hjälpsamt att meditera på Guds Godhet och Barmhärtighet än att meditera på oss själva, men likväl fastnar vi för det mesta i oss själva.

Omvändelse för med sig arbete och ofta ganska hårt arbete eftersom synden sätter oss i en illaluktande svinstia vilket medför bortkommenhet och blindhet. Då synd förlänger avståndet mellan oss och Gud måste vi också, ihärdiga i tro, ödmjukt ta oss tillbaka till Honom. Gud överöser oss med barmhärtighet men Hans rättvisa kräver gottgörelse: reparation.Vi gör upp för det onda vi gjort.

Hopp är nödvändigt för att leva. Hopp är nödvändigt för att nå frälsning, vi hoppas att Gud ska vara god mot oss, att Han ska visa oss barmhärtighet. Hoppet är livsviktigt. Men hopp måste ändå vara baserat på verklighet annars är det dröm eller naiv optimism. Det första budordet är att vi ska älska Gud och inte ha någon annan gud än Honom. Samtidigt som vi tror på Gud och på budorden kan vi låta oss ledas av vår egenvilja på så sätt att vår vilja tar Guds plats, alltså; jag själv tar den första platsen.