Söndagsbetraktelse 26 maj 2019

Johannes: 14:23–29
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett.«

Betraktelse
Gud vill att Hans Godhet ska uppenbaras genom våra liv och arbeten, Han söker att bli förhärligad genom oss, inte därför att Han behöver, inte alls, men därför att det är Honom tillbörligt. 

Om någon bevarar Hans ord, säger Jesus, kommer Gud att bo i denne. 
Det finns alltså en väg att bli kvar i Gud, och att Gud, i Hans godhet, blir kvar i oss; bevara Hans ord! 

Så t.ex. när Kyrkan döper, bevarar Hon Hans ord, när Kyrkan firar den heliga Eukaristin, bevarar Hon Hans ord, för Han sa;”Döp dem i Faderns och Sonens och den Heliga Andens Namn”, och,”Gör detta i åminnelse av Mig”, ”Den som äter Min kropp och dricker Mitt blod förblir i Mig och Jag i honom”.
”Bli kvar i Mig”. 
Vi förblir i Honom genom att bevara Hans ord. 

Kyrkan håller om oss i sina Moderliga armar för att vi ska bli kvar i ordet; armarna är läroämbetet och traditionen.

Det Kristus säger visar oss också att det är möjligt att förlora Honom. 
När Jesus säger att Han och Fadern ska stanna kvar i oss om vi bevarar Hans ord, så betyder det omvänt att Fadern och Jesus inte blir kvar i oss om vi inte bevarar Hans ord.
Här kan vi tydligt skilja på en människas olika tillstånd när det gäller nåd; svår synd, som s.a.s. föser bort Gud från ens själ,
eller, fri från svår synd - och mer och mer fri även från lätta synder - vilket ger plats och möjlighet för Gud att allt djupare kunna ta sin boning i en människas själ. 

Upptagenhet med det världsliga är också det, ett hinder. St. Johannes säger i hans första brev: 
” Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom”.
St. Thomas av Aquino säger att omvänt betyder det; ”den som älskar Gud fullkomligt, älskar inte världen”.

Att bevara Jesu ord inom sig är mer än att hålla Hans bud. 
Att bevara Hans ord är att leva i Honom, att låta Gud leva i oss, genom ordet Han talat. 
Att Gud gör sitt hem i oss och att vi gör vårt hem i Hans ord är ”hämtat” från den Heliga Treenighetens liv, där de tre Personerna lever i varandra.

Hur kan Gud leva i oss om vi aldrig närmar oss Honom?
Hur närmar vi oss Honom om vi inte hör och gör Hans ord? 

Ordet Han talar beordrar lydnad, men ordet kan inte lydas om det inte först finns en kärlek för Honom som talar, eftersom lydnad följer kärlek. 
Ordet Han talar blir kött i dem som tar emot det och följer det enligt Hans vilja. 
Ordet som förblir i oss talar om närhet.
Visst kan vi väl förmoda att i himlen lever de ”i varandra”; såsom Fadern är i Jesus och Jesus är i Fadern och den Helige Ande i dem båda?
De heliga, som vi kallar dem som är i himlen, upptas i den Treeniga Föreningen för att sedan återspegla samma gudomliga leverne i varandra; enhet! 
Inte i en konstlad enhet, men en enhet, som är den enda sanna enhet;
 en Treenig förening i ordet som Gud yttrat  som en odelbar sanning och som inte på något vis kan manipuleras, gömmas eller omtolkas, för ordet är vad Guds älskade Son talat utan tvetydighet och bär därför en mening, hur än djup eller hög, bred eller vid den meningen kan bli; så är det en enda mening, nämligen den som Kristus menade när Han talade. 

Uppgiften att ge en autentisk tolkning av Guds ord, vare sig det är i skriven form eller i traditionens form, är given endast till Kyrkans levande läroämbete (jfr.Verbum Dei II §10) för, ”man kan aldrig tyda en profetia i skriften på egen hand” (2:a Peter).

Jesus Kristus kommer till oss i Fadern och tar plats i det allra innersta av våra själar.
Att hålla oss till Hans ord är väsentligt eftersom Hans ord, liksom tro, renar oss från vår fallna natur och gör det möjligt för oss att undan för undan se Honom inom oss, i takt med att vi skalar av lagren av sot och damm och låter oss ledas in i den förening vi är menade att för evigt bli kvar i.  
Hur ser vi Honom inom oss?
”Kärleken gör att vi ser på Gud: ”För där er skatt är där är också ert hjärta”, och som man säger:”där din kärlek är dit går också dina ögon”.
                                                                                             /Thomas. av Aq./

Vår själs jord måste luckras och bevattnas, rensas och förberedas för att kunna ta emot denna Gäst som samtidigt är vårt enda Hem!
Gud letar efter en kysk jord, fri från bundenhet till det världsliga.
Modernismen, vilket är syntesen av alla heresier, har trängt sig in i Kyrkan. Man ser det t.ex på att en allt luddigare och kompromissande lära låter sig höras och synas. 
Istället för att låta Gud tala om för oss vem Han är och vad Han vill, talar många om för andra vem de tycker Gud är; den enskilda individens upplevelse och känsla prioriteras framför Kyrkans katekes och traditionella doktriner. 
Våra egna ord blir kvar i oss - inte Hans. Det är friden som världen ger.

Jesus talar till sina Apostlar och säger till dem att inte oroa sig och att inte tappa modet, Han ger dem sin frid. Lite innan sa Han att sanningens ande var i dem och skulle bli kvar i dem. Det är Anden som gör ordet levande och verksamt i dem, Anden är Guds inneboende liv i dem och i oss, sanningens Ande som ger ordet dess mening.

                                  "...Tappa inte modet..."

Marias Lamm