Söndagsbetraktelse 5 maj 2019

Johannes 21:1–19
 
Vid den tiden visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?« De svarade nej, och han sade: »Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.« De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren!« När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: »Hämta några av fiskarna som ni just fick.« Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
                      Jesus sade till lärjungarna: »Kom och ät.« Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
                      När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«

 

Betraktelse
Guds Lamm har genom dopet inlett oss till att ta del av Hans död och uppståndelse, att bli får i Hans fårhjord; lamm i Lammet. 
Som lamm delar vi i Lammets lidande, för den skull går Han före oss för att ge oss en förebild.
Innan Jesus stiger upp till Fadern, överlämnar Han till Apostlarna uppdraget att leda Hans flock. 
Jesus vill att Petrus, som är den förste bland Apostlarna, besvarar Kärlek med kärlek. 
Hierarki innebär inte någon extraordinär kunskap, förmåga, rikedom, adligt påbrå.. men det innebär att göra sin plikt av kärlek till Kristus för själars frälsning. 
Vare sig man är hög eller låg inom hierarkin så tjänar man ett gemensamt mål.
Hierarki är inte en elitgrupp av makthavare men de är Kyrkans tjänare som är kallade att älska sin Mästare och Herre, var och en enligt deras funktion. 

I Johannes 14 säger Jesus; ”Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord”, Jesus  lovar att Fadern ska älska dem och att Han och Fadern stannar hos dem som bevarar Hans ord!
Men de som inte bevarar Hans ord..älskar Honom inte, säger Jesus. 

Innan vår Herre ger Petrus rang som den förste bland Apostlarna, vill Jesus höra att Petrus älskar Honom; det är sigillet på att lärjungen kommer att bevara Jesu lära: "Petrus, älskar du mig?", för om du älskar mig kommer du att älska mina lamm. 
Jesus överlämnar allt vad Han lärt till Petrus och Apostlarna för att det Han sagt ska beskyddas av dem.

Kyrkan, grundad av Jesus på Petrus och Apostlarna, i generation efter generation, har inget annat att ge än det Jesus själv gav. 
Jesu ord, läran, moralen, traditionen…är inte deras, inte våran - den är Herrens! 
Jesus säger ett flertal gånger i Johannes Evangeliet;
”den som älskar mig, bevarar mitt ord”.
Det är också det Han säger till Petrus: -”För mina får på bete". 

I Apostlagärningarna läser vi att Petrus och Apostlarna är förbjudna att undervisa i Kristi Namn.
Så är det också idag. Talar man om Kristi lag, naturlagen och Kristi ord så sägs det att man lider av någon fobi eller att man proselyterar. 
Istället får människors inre subjektiva upplevelser, förnimmelser, uppfattnigar och behov råda fritt. Man kan följa sitt samvete vart det än bär hän. 

Kristi lag - som är en objektivt sann lag eftersom Han, och bara Han, är Sanning - finns det ingen plats för, eller, ges det ingen plats för.

Så eftersom man bestämmer sig för att följa den vägen så måste man tala om något annat än Kristi lära, något som vi har gemensamt;
den gemensamma nämnaren är att vi alla är människor och att vi alla bor på jorden!

Kristus kom till jorden för att visa oss och lära oss att Han är den gemensamma Nämnaren!
Han är Vägen Sanningen och Livet.
Han skapade en Kyrka för den lärans skull, Han satte Apostlar som ansvariga för dess framgång under den Helige Andes ledning.
Han lärde att meningen med livet på jorden var att leva så att vi skulle få evigt liv med Honom i Hans Faders rike! 

Apostlarna svarade översteprästerna som förbjöd dem att undervisa i Kristi Namn med att ”man måste lyda Gud mer än människor”.
Sedan pryglades de, vilket de ansåg vara ett privilegium! 

Kan man inte här se, smaka, höra och känna kärleken apostlarna har till Kristus?

Denna hierarki av lärjungar och apostlar får en massa efterföljare som liksom apostlarna håller Kristi ord och ger sina liv för Honom. 

Apostlarnas strävan var inte att bygga upp ett broderskap av hedningar, judar och kristna, deras Mission var att bygga upp en Helig Katolsk och Apostolisk Kyrka. 
Det är denna förebild som Kyrkan först och främst behöver ge de sina -  för att världen ska tro!

Tro utan kärlek är tro på en Jesus som man själv har danat, tro på Hans ord som man själv har klippt och skurit enligt det design som passar i tiden och för tiden.
Ursyndens dilemma är att vi har för mycket av egenkärlek; konsekvensen är att vi väljer oss själva framför Gud.
Egenkärleken måste bemästras genom att "öva upp sig" i kärlek till Kristus.
Kärlek blir en dygd när kärlek till Gud kommer först och kärlek till andra är för Guds skull.

Jesus gjorde klart för Petrus att när han nu var övertygad i sin tro på Herren Jesus så måste frukten av Petrus tro vara kärlek, kärlek som uttrycker sig i lydnad till Hans ord: ”de som hör mina ord och gör dem är de som älskar Mig”.
Nu kan Peter gå för att bli till föda för de som kommer efter.
Han som kallas "klippan" lägger Peterskyrkans hörnsten med sitt blod i det att han ber för sina bröder att de inte ska falla bort från tron... 

                                              ”…Följ Mig…”

Marias Lamm