Marias Lamm

”Tror du på Människosonen”? Den blinde mannen är ”god jord”, en sån jord som återger hundrafalt. Han vittnar på en gång till Jesus och låter sig inte skrämmas av utfrågning, kritik eller av andras trolösa tvekan, inte heller hån och förakt skyggar han för. Han är redo att tillbe Honom som talar till honom för han känner Hans röst och ser Hans ansikte, vilket de som sa sig se, inte gjorde. Mannen som varit blind fick nu syn, men lidandet slutade inte.

Vad är törst? ”Törst är en så stark längtan efter något  att om vi inte får det, dör vi” Trött från resan Han gjort, satte sig Jesus ned vid brunnen och bad den Samariska kvinnan om vatten. I Judarnas ögon var Samariterna orena, ett folk man inte umgicks med. Det var otänkbart för en Jude att tala med en Samaritisk kvinna. Kvinnan som Jesus mötte hade haft fyra män. Nu hade hon en femte.

Jesus är Guds uppenbarelse! I Hans Skönhet och strålande Ljus vill Petrus stanna kvar, där vill han bo. Vem vill inte det? Skönhet och ljus är en inneboende del av vår tro. Vi behöver vackra kyrkor, liturgier och katedraler, målade kyrkfönster i vilka vi kan "läsa" Bibeln, höra musik som lyfter våra själar till att förnimma Guds sanna närvaro. Gud är idel Ljus, utanför det Ljuset - är mörker.

”Ni ska vara heliga ty Herren er Gud är helig”. Det var svårare för människor i det gamla testamentets tid än det är för oss som lever efter Kristi ankomst. Vi har ju Kristus att se på, Han är vår ende förebild. Vad vi försöker imitera i Maria och helgonen är Kristus i dem.

Gud ber oss inte om det som är omöjligt. Vi följer Hans lag som är kärlek i frihet, inte i tvång. Kärleken som Jesus lär oss har med vilja och värdighet att göra. Den har med frälsning att göra. Det är inte en lätt kärlek, eller snarare, det är en omöjlig kärlek! Omöjlig för den gamla människan, men inte för den nya.

Att skriva kritiskt om det som händer i vår tid i världen och i Kyrkan, kommer inte från lusten att kritisera, hitta fel eller för att man inte kan tala om det goda som händer. Istället kommer det från ens förkrosselse över det osunda som alltmer breder ut sig och in sig i världen och i Kyrkan. En sån situation gör att man vill be mer , tänka mer, urskilja mer; sant från falskt, bra från dåligt och gott från ont. Det blir allt klarare hur sökandet efter sanning, efter att tänka som Jesus, blir nästan det enda konkreta att göra.

Allting som är, är genom Jesus. Han är Ordet som Fadern talade, och fortfarande talar genom, allting i skapelsen bär Hans sigill. Detta eviga Ord är närvarande i allt Han har gjort; Han talar i allt, om än i tystnad. Han är inneboende i allt skapat och om vi öppnar vårt inre trosöga kan vi möta - inte nån avlägsen övermäktig kraft men - Jesus Kristus, sann Gud och sann Människa, Han som är Ordet, som allt blev till genom, och som förutan det, ingenting blev till av allt det som finns.

Vi fick bud om en stor glädje för hela jorden vid Jesu födelse, stora härskaror av änglar har just sjungit ”ära i höjden åt Gud och på jorden fred”…, då vi hör om Josef som måste skynda sig upp mitt i natten och fly dem som ville döda det lilla barnet! Josef gömde barnet tills faran var över, men trettio år senare skulle de ändå lyckas döda Honom, fortfarande rådde samma demoniska ilska och svartsjuka gentemot Jesus. Då var det Herodes som var rädd för det lilla Barnet; en rival till hans kungakrona. Vid Golgata var de religiösa ledarna rädda att den omstridde Mästaren var rival till deras maktvälde.

Jungfrun Maria, kallad är att vara Moder. Kristi Moder. Hon bär på det lilla Barnet i nio månader, hon växer in i Honom, hör Honom, lär känna Honom, talar med Honom...älskar Honom. Hon begrundar denna mäktiga sak som hänt henne: en Herrens ringa tjänarinna i en liten by som ingen känner till. Ärkeänglar har besökt henne och bugat sig inför henne.

Johannes satt i fängelse. Där väntade han, inte på att komma ut, men på Messias. Det var Johannes mörka natt. Förut hade han inte tvivlat på att Jesus var Messias. Han hade sett den Helge Ande vila över Honom, han hade inte tvivlat att Han är Guds Lamm, att Han är Lammet som borttager världens synder. Johannes hade lekt med Jesus som liten, han hade hoppat till av glädje vid ljudet av Jungfruns röst när han och Messias låg i deras mödrars sköten - och vid ljudet av samma röst blev hans mor Elisabeth, fylld av Helig Ande.