Söndagsbetraktelse 22 december 2019

Matteus 1;18-25
Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.«
Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.

Betraktelse
Jungfrun Maria, kallad är att vara Moder. Kristi Moder. 
Hon bär på det lilla Barnet i nio månader,
hon växer in i Honom, hör Honom, lär känna Honom, talar med Honom...älskar Honom. 
Hon begrundar denna mäktiga sak som hänt henne: en Herrens ringa tjänarinna i en liten by som ingen känner till.
Ärkeänglar har besökt henne och bugat sig inför henne. 
Gud den Allsmäktige hade ett budskap till henne, ett glädjens budskap. 
Maria blev orsaken till allas vår glädje när hon sa ja till vad Herren hade bett henne om. 
Den Helige Anden befruktade henne. Hon bar sedan Barnet ”som skulle bli till fall och upprättelse för många”.

Maria är mor flera gånger om, för efter att ha blivit Jesu Moder blev hon också allas vår Moder.

Detta är vad Maria säger till en av Kyrkans mystiker:

”När Faderns extatiska glädje så förvandlades till ledsamhet över Adams fall att Han var tvungen att förarga sig, hejdade sig Den Eviga Visheten av Allsmäktig Gudomlighet sin ilska tillsammans med mig.
Fadern valde mig till Hans brud - så att Han kunde ha någonting att älska; för Hans käraste brud, den nobla själen, var död. 
Sonen utvalde mig till Hans moder, och den Helige Anden tog emot mig som Hans käresta. 
Då var jag, den Heliga Treenighetens brud och de föräldralösas moder, och jag förde fram dem inför Guds ögon så att de inte skulle sjunka ner, fast några gjorde det. 
När jag så var moder till många fördrivna barn blev mina bröst fyllda med ren obefläckad mjölk; mjölk av givmild barmhärtighet med vilken jag ammade profeterna redan innan jag var född.
Efteråt, i min barndom, ammade jag Jesus, senare i min ungdom, ammade jag Guds brud - den heliga Kristendomen -
under korset när jag var så bedrövad och olycklig och svärdet av Jesu kroppsliga lidande skar rakt igenom min själ”.
                                                                            /Mechtild av Magdeburg/


Maria är den Obefläckade Avlelsen med ett Obefläckat hjärta.
Hennes renhet och helighet gör henne inte avlägsen men tvärtom, kan hon komma allt närmare oss. Full av nåd innehar hon dygder som gör henne fullkomlig i kärlek, i intelligens, i klarsynthet, i medlidande, det gör henne också mer sårbar; ingen människa kan lida av synden, av människors destruktivitet, som hon. 

Det är inte rätt att påstå att Maria är som alla andra, visst är hon en av oss, för hon är människa och inte gudinna, men hon är speciell, mycket speciell. 
Ingen annan än hon är den Obefläckade Avlelsen och ingen annan kommer att bli det efter henne. Ingen annan än hon är Guds Moder, ”Theotokos”, och ingen annan kommer att bli det efter henne. Hon är speciellt skapad till att vara evig jungfru och samtidigt Moder, ingen annan kommer att vara det efter henne.

Det är svårt att inse hur stor Gud är och att Hans vägar inte är våra vägar, vägar som är nya för oss, ovanliga, konstiga och kanske även”orealistiska”:..”Moder och jungfru”!? 

Gud kräver ständigt tro av oss. Tro på ett mysterium som övergår vårt förstånd - om vi inte brukar förståndet i ljuset av vår tro! 
Marias enkelhet och ödmjukhet, hennes kärlek till Gud och till oss övergår oss. Just därför att hon är Guds Moder, evig Jungfru, Obefläckad Avlelse, upptagen till himmelen med både kropp och själ, himmelens och jordens Drottning, Änglarnas Drottning…
Hon har fått allt detta - för att Gud är värdig att åtminstone ha en sån människa i Hans tjänst, en som ständigt och oavbrutet var nära Hans Hjärta, till Hans eviga ära. 
Det är Gud som är ärad i hela Maria-skapelsen, det är Honom vi ärar när vi ber henne att ta oss in under hennes mantel. 

Hon har också fått dessa gåvor för vår frälsnings skull, vid korsets fot spillde hennes moderskap över till oss alla. 
I förening med Kristi offer på korset offrade också hon sig, överlämnade sig i Honom och med Honom för att med och i Jesus bli ett offer för världens frälsning.

Vi kan lära oss om Maria i böcker men genom böcker kan vi inte lära oss att älska henne eller ta henne hem som vår egen mor. Kärlek till Maria får man genom att be till henne, genom att tala med henne om konkreta saker, bjuda in henne i sitt liv,  söka att imitera henne, gå till henne med allt det vardagliga; i sorg och i glädje.
Kärlek till Maria får man genom att be Jesus om det. 

Maria älskar oss mer är våra egna mödrar. 

Enligt var och ens kall och enligt den nåd var och en fått av Gud, är vi likt jungfrun Maria kallade till helighet genom det uppdrag vi fått i Jesus Kristus. Ingen av oss har precis samma uppdrag, mer än att förhärliga Gud genom att göra Hans vilja.
Vi är kallade att sträva efter helighet för att så ära Hans Namn: Immanuel.
Kallade, som Paulus säger, att vara Hans heliga, kallade att tillhöra Jesus Kristus.
Paulus, sade han, hade fått uppdraget att hämta in alla hedningar till Kristi flock, till lydnad i tro, till Hans Namns ära. 

Vi behöver nya ”Paulusar”,  vi behöver Maria, för att föra in en post- kristen hedendom till Kristi flock, till lydnad i tro, till Hans Namns ära

                      "...Var inte rädd för att föra hem Maria..."

Marias Lamm