Söndagsbetraktelse 29 december 2019
Matteus 2:13–15, 19–23
När stjärntydarna hade gett sig av, visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.« Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.
När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: »Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.« Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.
Betraktelse
Vi fick bud om en stor glädje för hela jorden vid Jesu födelse, stora härskaror av änglar har just sjungit ”ära i höjden åt Gud och på jorden fred”…, då vi hör om Josef som måste skynda sig upp mitt i natten och fly dem som ville döda det lilla barnet!
Josef gömde barnet tills faran var över, men trettio år senare skulle de ändå lyckas döda Honom, fortfarande rådde samma demoniska ilska och svartsjuka gentemot Jesus.
Då var det Herodes som var rädd för det lilla Barnet; en rival till hans kungakrona.
Vid Golgata var de religiösa ledarna rädda att den omstridde Mästaren var rival till deras maktvälde.
Är det annorlunda idag, eller är det fortfarande så att man försöker få bort detta ”Barn”?
Har man rentav redan fått bort det?
Vi lever i en avkristnad tid, Jesus blir mer och mer undanskuffad.
Julen firas, familjer kommer tillsammans men utan tanke på Kristus, som är och förblir julens enda orsak…
Jul firas, man låter den komma och gå med en önskan om en ”trevlig helg”.
Hur sekulärt som helst.
Det blir en familje grej men bara det, Jesus-Barnet har inte den centrala platsen - om Han alls har någon plats. Detta är inget direkt nytt här i landet, så har det varit länge.
Att få bort Jesus genom att ta bort kristendomen i skolorna och ersätta den med religion är inte heller det något nytt, men det har utvecklas, för nu avskaffas även de minsta spår av det som en gång var katolsk tro.
Mer än ett avskaffande ser det ut som en avrättning.
Det lilla ljus som fanns kvar har fråntagits barnen i och med den interreligiösa undervisningen. Den skolstrukturen lämnar inga kristna, varken avtryck eller intryck, på något barn eller ungdom utan bidrar istället till att allt ligger i noll läge - ingen tro alls.
Kristus ligger på hyllan i skolornas korridormontrar och delar samma plats med - eller ligger flera hyllor nedanför - Buddha, Krishna och Muhammed.
Satanister kräver också de en plats -för de är ju också en religion.
När vi kommer bort från Vägen, Sanningen och Livet, har vi tagit bort en trosgrund på vilken barn och ungdomar skulle bygga deras liv.
Om istället den Heliga Familjen kunde få stå som enda föredöme för jul, för familjeliv, för barns liv för vuxen-liv, för Gudshängivenhet och Gudskärlek - så skulle våra liv idag vara helt annorlunda och oändligt mycket bättre!
Bara den Heliga Familjen ger Gud ära, och vi genom dem. Att ära Gud gör människan levande - faktiskt - bara det, gör henne levande! (jfr. Irenaeus).
Men samhället eliminerar Kristus som Gud, Gud som blev människa, Kristus som Frälsare.
År 1223 anordnades den första jul-krubban av St. Franciscus av Assisi.
Det var inte av kärlek till djur och natur som han började det som skulle bli en av Kyrkans stora traditioner, men av kärlek till Gud som blev människa!
Guds plan för oss är inte att i hysterisk rädsla göra någonting radikalt för att rädda planeten från att ”gå under genom miljöförstöring”.
Människan har blivit given ansvaret av Gud att råda över jorden och att ta hand om den - inte som dess ägare, för jorden är Guds jord och alla människor skulle bidra till att sköta om den till Guds ära - inte för att skapa en ny världsordning!
Att avstå från ont och att göra gott, är alla människor kallade att göra.
Katoliker är kallade att vara Jesu efterföljare, vara Hans lärjungar, kontemplera den Heliga Familjen och samtidigt ödmjukt försöka att lära från dem och imitera dem. Gud, den andra Personen av den Heliga Treenigheten lät sig födas av en kvinna, födas in i en familj för att på detta ödmjuka och enkla vis leda människan på Vägen som leder till Honom.
Vi är bombarderade med ett totalt sekulärt leverne där Gud är den man gör honom till; till vad som passar en bäst.
Man vill inte lyssna på den som säger att Jesus skulle kräva något från oss.
I många delar av världen pågår det förföljelse av de kristna, ibland öppet, ibland väldigt undangömt. Men faktum är att människor dödas för sin tro, kyrkor bränns ner, biblar rivs sönder. Yttrande friheten blir alltmer förkvävd av de nya diktatoriska ideologierna - också det är ett dödande; av tro.
I de rika länderna drar sekulariseringen fram med kanon fart; kyrkor stängs för människor vandaliserar dem, eller för att människor inte längre tror, inte längre behöver Kyrkan, för Frälsningen är din om du gör något gott då och då - om du kan, förstås.
Det Globala Eko systemet är man villig att underkasta sig, människan är sin egen gud och gör vad hon vill.
Den Heliga familjen är inte anpassad till dagen verklighet och kan inte ges som en förebild! Den är dessutom en utopi, såna familjer finns ju inte!
Människan som har fri vilja, och som enligt hennes fallna natur oftast väljer det som är lättast, går fortast och ger mest pengar; m.a.o., hon väljer inte den Heliga Familjens väg av enkelhet och tro och hopp och kärlek till Kristus och Hans lära.
Man väljer istället sina tolkare, de som tolkar ordet enligt vad som bäst passar in i tiden. I min tid.
Det sekulära livet får oss att ständigt se till kroppen, avgudadyrkan av hälsokost och hälsoliv; en sund själ i en sund kropp, säger man.
Men vad menas med ett sunt liv?
I den Katolska tron lär vi oss att kroppen är den Helige Andens - inte ruiner - tempel. Kroppen bär själen som är skapad för att vara besutten av Gud.
Den Heliga Familjen var i sin enhet och helhet Guds Tempel. Hemma hos dem kunde Gud, Immanuel; Gud med oss, bli född, tillbedd och ärad i Kristus Jesus, inte i ett diffust, allmänt, humanitärt interreligiöst Allting.
”… Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det…”
Marias Lamm
