Marias Lamm

Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. En kylig och misstänksam värld ligger utanför. Jesus är borta. Allt det som så nyligen har hänt är överväldigande och förvirrande. Plötsligt står Jesus framför dem! Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro. Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den förste och siste och den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!

Jesu prästliga bön, där Han talar till Fadern, offrar Honom sitt lidande och död, och visar oss vad Hans Mission huvudsakligen handlar om. Jesus lär oss också hur vår bön ska se ut, alltså, något av vad som utgör själva grunden för all bön: Guds förhärligande och själars frälsning. Jesus ber om sin mänskliga naturs förhärligande, Han ber att Fadern ska ta emot Han offer, att Han ska förhärliga det, göra det fruktbart.

Påminn oss Herre, om Ditt ord, påminn oss om Din vilja för oss, påminn oss om allt Du gjort för oss, påminn oss om dina bud; att de är källor av liv! Påminn oss om att vi fått liv från dig för att lära känna Dig, älska Dig och tjäna Dig i det här enda liv vi har…. Påminn oss om sanningen, om Sanningens Ande som du ger utan gräns till de som vill andas Ditt ord.

Känn ingen oro. Jesus förberedde lärjungarna för Hans korsfästelse och allt som kom att hända under och efter det. Lärjungarna kommer att känna misstro, besvikelse, oro... precis som vi… De som frivilligt blir så upptagna med jordiska affärer och ständigt söker världsligt välbefinnande -finner ingen vila i sina hjärtan och själar; därför att de älskar och de söker efter vila och ro i det som är så litet och ynkligt, det som inte bär med sig och inte heller har i sig självt varken ro eller vila.

I Jesus finner vi friheten att gå in och ut. Han är inte en stängd dörr. Han är grinden till fåren. Många ger sig ut för att vara ”grindar”. Men det finns ingen annan än Han. Ingen annan än Jesus har sagt att han ”är grinden till fåren”. Ingen annan än Jesus har sagt att ”alla andra är tjuvar och rövare”.

Emmaus händelsen visar oss vad Jesu uppståndelse gör: den omvänder oss från hopplöshet till hoppfullhet, från sorg till glädje från individualitet till kommunion. Hos lärjungarna på väg till Emmaus, ledsna och besvikna, ligger en hunger och längtan efter den sanne Guden, den sanne Befriaren, den sanne Tröstaren. Vi får inte låta oss överkommas av ledsamhet, tvekan och förtvivlan på vår vandring och i vårt efterföljande av Kristus, för då kan det hända att vi inte känner igen Honom fast Han går med oss på vägen!

Gud har givit oss allt vi behöver för att nå frälsning. Tro, är den största gåvan vi kan få, men trons ögon måste vara fästa på Kristus och Hans Kyrka. Vi älskar vår Herre som blev människa och som fortsätter sitt frälsningsarbete och  förblir hos oss till tidens ände i Kyrkan Han givit oss. Kyrkan leder oss in i kunskap om Guds Mysteriet, om Guds Hemlighet; Jesus Kristus. Kyrkan är vårt hem, här finner vi allt som är gott. Här finns skatter utan ände. Hur skulle vi kunna gå nån annanstans?

Vi går in med Herren till Jerusalem vid glädjerop och jubel. I de glädjeberusade ropen går de som bär palmerna högt och lovsjunger Davids son... Men Han, ödmjukhetens Konung, rider på en åsna, på väg till korsfästelsen. Snart ska de ropa ”korsfäst honom”! Det här visste ju Jesus hela tiden för ”själv betrodde sig Jesus inte åt dem ty han visste av sig själv vad som fanns i människan”. (Johannes 2:24) Vi finns också där, bland Jerusalemiterna, där glädje vänds till sorg.

Förra veckan handlade det om en man som var blind, denna vecka handlar det om en man som var död. Den blinde mannen var blind till Guds ära och likväl den döde Lasaros dog till Guds ära. I fastetiden är det bra att be Jesus om klarsynthet, att inte låta en bli förblindad av ens egna önsketänkande, ett tänkande som inte har mycket med verkligheten att göra. Den ”gamla människan” är bunden till mycket och kan därför inte urskilja ormens röst utan tycker istället att det låter lockande det han säger. Klarsynthet är inte möjligt när man är bunden till något. Ett fruktsamt liv är omöjligt om man bär mörkret inom sig och snavar.

Gud har förhärligat Jungfru Maria och upphöjt henne över varje människa som Guds Obefläckade Moder. Kyrkan kom att förstå henne som Drottning av himmel och jord och Förmedlerska av alla nåder. Jungfrun Maria, mer än något annan, hjälpte till att upphöja och förhärliga kvinnan som någon ovärderligt älskad, och hon gav ett nytt sätt att se kvinnan, både för män och kvinnor. Det är i den katolska miljön - så genomsyrat med Maria doft - som vi kan lära oss vad sann kvinnlighet är. Jungfru Maria är kvinnlighetens stolthet!