Söndagsbetraktelse 29 mars 2020

Johannes  11: 1–45

En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.« Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!« Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.« Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.« Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.« Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.« Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«

När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.« Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.« Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.« Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?« Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«

Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.« När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.« När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.« Jesus föll i gråt. Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.« Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?« Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.« Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?« De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.« Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.« Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.« Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

Betraktelse

Förra veckan handlade det om en man som var blind, denna vecka handlar det om en man som var död.

Den blinde mannen var blind till Guds ära och likväl den döde Lasaros dog till Guds ära.

I fastetiden är det bra att be Jesus om klarsynthet, att inte låta en bli förblindad av ens egna önsketänkande, ett tänkande som inte har mycket med verkligheten att göra.

Den ”gamla människan” är bunden till mycket och kan därför inte urskilja ormens röst utan tycker istället att det låter lockande det han säger. Klarsynthet är inte möjligt när man är bunden till något. Ett fruktsamt liv är omöjligt om man bär mörkret inom sig och snavar.

Vi behöver syn så att vi kan se vägen vi går på och vi behöver liv för att leva i Kristis fotspår. Syn får vi när vi tar bort lögnens ögonbindlar, lögnen att vi ser, fast vi snavar. Det finns ingen annan stans än till Kristus vi kan vända oss för att se, eller för att leva.

Det är den levande människan, den seende människan som ger Kristus ära.

Vi är, i allting, menade att Ära Kristus!

Att den blinde mannen fick syn och att Lasaros återfick sitt jordiska liv betyder inte att deras lidande är borta.

Lasaros skulle i alla fall förr eller senare dö eftersom det inte finns någon annan väg ut ur världen och även då den blinde mannen fick sin syn blev han inte befriad från lidande.

Men det var inte heller därför de hade blivit helade, utan för att vittna om Kristus.

Om vi i vår helhet, livsfrid, stillhet, friskhet och sundhet, ändå inte vittnar om Kristus och Hans väg...vad betyder vår sunda och friska kropp? Vad gott gör den oss?

Den Katolska Kyrkan lär oss att även då lidandet inte är en del av Guds perfekta plan, så för det oss närmare Gud och det förenar oss mer intimt med vår lidande Herre, därför att Gud gjorde lidandet till en väg som förvandlar döden till liv, kors till glädje.

Marta tror på uppståndelsen men inte just nu och här...

Lidande i Kristus ger kraft, lidande måste alla människor ta del av och får sin del av, men bara i Kristus får den mening.

Lidandet är en bot som vi kan ge till Jesus för våra egna eller andras synder.

Tror du det?

Att du måste göra upp för dina synder för att inte behöva dö en evig död?

Lidandet är också behövligt, enligt Guds plan, för att något ska bära frukt.

Just nu t.ex. finns det människor som offrar sitt lidande för Kyrkan, så att vi aldrig mer ska vara utan en Helig Mässa under Påskfirandet..

Kanske vi måste vara utan Mässa för att förstå att vi inte ser, inte ser att det inte finns liv i vår tro, inte finns tro i vårt liv.

Fast vi inte ser det.

När Jesus såg Marias tårar blev han fylld av medlidande för henne, och gav henne tillbaka hennes bror Lasaros, levande.

Ska Jesus finna tårar över att inga Mässor finns att få? Tårar som så rör Honom i djupet, att vi ska få tillbaka Kyrkan, levande?

                ”... Mästaren är här och kallar på dig..”

Marias Lamm