Marias Lamm

Profetian om Guds egen herde var uppfylld i Jesus. Gud själv gav den Gode Herden till Israel och genom dem till oss alla. Israels herdar var själviska och såg bara efter sitt eget, de intresserade sig inte i något annat än sig själva, skriver profeten Hesekiel. Flocken som Gud anförtrott dem med, fick lida i fattigdom medans ledarna tog frukten av deras jord. Gud lovade att skicka en herde av Davids ätt: Jesus, Davids son. Han är den sanne Herden, den Gode, den nobla, den vackra Herden, medlidande och ömsint.

Kom Herre dagen är snart slut. Stanna hos oss. Giv oss att äta, Du som är ICHTHYS; Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare. Ditt Kött och Ditt Blod är Din Uppståndne kropp, inte av denna världen, men Manna från himlen. Genom Moses, en profet i öknen, hade Gud lovat att Du skulle komma. Du visade Dig vara en profet som han, ur Dig kom levande vatten -  som ur Klippan Moses slog på. Giv oss Din Frid så att vi kan glädja oss i Dig där Du står, mitt ibland oss! Vi läser om Dig i Skrifterna som Du lämnade oss, och bland vittnen som skrev i Ditt Namn.

Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. En kylig och misstänksam värld ligger utanför. Jesus är borta. Allt det som så nyligen hänt är överväldigande och förvirrande. Plötsligt står Jesus framför dem! Han har kommit in genom stängda dörrar och vacklande tro. Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den förste och siste och den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!

Emmaus händelsen visar oss vad Jesu uppståndelse gör: den omvänder oss från hopplöshet till hoppfullhet, från sorg till glädje från individualitet till kommunion. Hos lärjungarna på väg till Emmaus, ledsna och besvikna, ligger en hunger och längtan efter den sanne Guden, den sanne Befriaren, den sanne Tröstaren. Vi får inte låta oss överkommas av ledsamhet, tvekan och förtvivlan på vår vandring och i vårt efterföljande av Kristus, för då kan det hända att vi inte känner igen Honom - fast Han går med oss på vägen!

Vi följer vår Herre in till Jerusalem, tillsammans med dem som bär palmerna högt och lovsjunger Davids son, i glädjerop och jubel. Snart ska glädjeropen ta en annan form, de ska istället ropa ”korsfäst honom”! Ödmjukhetens Konung rider på en åsna på väg till korsfästelsen därför att ”Han inte vakade över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt”… Därför upphöjde Gud Honom. Så visar Jesus oss vägen till upphöjelse.

Har korset någon mening i vår kultur? Vad för mening ger vår kultur till korset? Människor går igenom frestelsen att söka förverkliga Guds rike utan Kristi kors. ”Vi vill se Jesus”, ber Grekerna, men de får ett konstigt svar av Jesus för Han säger att Han ska dö, att Han ska förhärligas genom lidande och död. Varför svarar Han så? För att kunna se Jesus måste vi möta den lidande tjänaren, följa Honom i Hans förvrängda förklädnad till korset. Känna igen och älska ansiktet på Honom som sa: ” Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket”.

Kristus fördömer inte, men att förkasta Kristus är att fördömas.... Vår Herre har visat människan hennes behov av en Frälsare, en Frälsare upplyft på korset. Syndens omvändelse finner sin källa i det skinande ljuset som kommer från korset. Mörkret... vart borttvättat genom Jesu kärleksakt på Kalvarieberget. Objektivt. Subjektivt måste det tas emot av var person, inte bara genom att tro på Jesus:"Herre, Herre"..., men genom att göra det Han säger. Var Jesu kärleksakt på korset en gottgörelse?

Katolska Kyrkan, Kristi Kyrka, öppnar sig likt en Moder och tar emot oss, bär oss, föder och förlöser oss. Hon är arken, den enda räddningen för alla. Det handlar inte om olika uppfattningar; om var och ens tolkning av tron. Det är väl ändå fortfarande så att vi inte tror olika saker inom en och samma Kyrka, att vi inte väljer och vrakar bland allt vad vår tro erbjuder och faktiskt inte erbjuder? Finns det inte bara en tro, ett dop, en Kyrka? Jesu agerande i templet var en av de handlingar som ledde till Hans korsfästelse.

Jesus stiger upp på ett högt berg. Traditionen säger att det var Tabor, men våra tankar vid dagens läsning går till Kalvarieberget. I den första läsningen är det Abraham som stiger upp på ett berg med sin son Isak för att göra det som Gud ber honom om: offra sin son till Gud. Abraham, trons fader, växer i fullkomlighet genom lydnad till Gud. Villig att göra det omöjliga, därför att Gud vände sin blick till honom; Hans ringa tjänare. Kärlek ska med kärlek belönas.

Vad är det vi ska omvända oss ifrån? Likgiltighet. Vad är det vi ska tro? Guds ord. Guds Ord. Han är den ende som kan brottas med Satan och vinna. Han är den ende som har segrat över synd och död, Han är den som segrar och alltid kommer att segra, även om det ser ut som om Han har förlorat. Han är den ende som kan ge oss evigt liv med Gud.