Söndagsbetraktelse 7 mars 2021

Johannes 2: 13–25

Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar. Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord, och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.« Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?« Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.« Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!« Men det tempel han talade om var hans kropp. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.

Betraktelse

Katolska Kyrkan, Kristi Kyrka, öppnar sig likt en Moder och tar emot oss, bär oss, föder och förlöser oss. Hon är arken, den enda räddningen för alla.

Det handlar inte om olika uppfattningar; om var och ens tolkning av tron.

Det är väl ändå fortfarande så att vi inte tror olika saker inom en och samma Kyrka, att vi inte väljer och vrakar bland allt vad vår tro erbjuder och faktiskt inte erbjuder?

Finns det inte bara en tro, ett dop, en Kyrka?

Jesu agerande i templet var en av de handlingar som ledde till Hans korsfästelse.

Den yttre gården av templet var till för hedningarna som besökte Jerusalems tempel, men de fick inte gå in i själva templet.

Den yttre gården var också platsen där man sålde offerdjur och växlade pengar, så hedningarna fick inte någon som helst möjlighet att möta templets sakrala liv och anda; själviska intressen och korruption var i vägen.

Der verkar som fler och fler i Kyrkan blir allt friare att ta saker i egna händer, att ändra om bland doktriner och traditioner. Man söker en reformerad kyrka, en som ser ut som världen.Tron måste bli anpassad till människan istället för tvärtom, för, säger man, dagens människor kan inte anpassa sig till tron som den ”var förut”.

Det är ett tecken på att vi inte längre har tro.

Det är svårt att acceptera ett sådant påstående eftersom vi gärna vill se att vi har tro, och att vi har blivit mycket mer upplysta och förstående och medlidsamma ..än vad Kyrkan tidigare varit – vi vill gärna tro att vi förstår bättre nu!

Mer än någonsin behöver vi ropa ut vår tro och lära från hustaken!!

Men också detta (bibliska) påstående är ovälkommet därför att vi skulle inte tränga oss på, vi kan inte våldföra oss på människors privatliv - och tro, anses det, tillhör våra privatliv – vi borde faktiskt inte ens önska eller hoppas på, att någon skulle vilja ha våran gamla tro!

För att följa vårt samvete, eller säga till andra att följa deras samvete, lär Kyrkan att samvetet först måste vara informerar, format, och att personen vars samvete det gäller, har en objektiv kunskap om vad tron lär i den speciella frågan.

Det kan ofta vara en alldeles för tung börda för en person när hon blir rådd att följa hennes samvete då hon ber om råd.Till slut, efter att den objektiva sanningen har granskats; så är det samvetet som måste följas, men först måste vi veta vad som står på spel.

Vad som ofta står på spel är ett evigt liv med Gud….

Hur kan vi tillfråga vårt samvete om det inte först är format i Kristi oföränderliga lära?

Och för att forma det, måste vi inte först ha fått lära oss om det i Kyrkan?

Kyrkans lära är det som många helgon och kyrkolärare t.o.m. har offrat sina liv för!

Tror vi ändå att våra samveten klarar sig bra utan Kristi lära: just den läran som många , inklusive Kristus själv, dött för?

Vi kan ju inte se på synd som om den inte fanns. Vi kan inte förbigå den Katolska Kyrkans grundläggande moral för då viker vi in på den slags etik som säger ”vad som helst är bra”.

Världen gynnar sambo, särbo, abort, skilsmässa, könsteori... en självisk värld.

Vem känner till de tio budorden, och finns det några som lever enligt dem?

Brist på detta leder de flesta unga (och inte så unga) till återvändsgränder, dödläge och depression.

Den Katolska Kyrkans sedelära är en helande balsam för alla själar som är drabbade av synd.

Synd är inte bra för människan.

Vi behöver inte abstrakta idéer men tydliga instruktioner om hur vi kan leva ett bra eller bättre liv.

Det räcker inte med att lyfta fram människan, lyfta fram frihet, vänskap, brödraskap, kärlek, fred, barmhärtighet...och allt vad man kan anse att denna jord behöver.

Vi måste få veta hur man kommer till himlen!!

Kyrkan är Lärarinnan som finns för att undervisa oss och resa oss upp ur vår fallna människonatur med alla dess svagheter och felriktade böjelser.

Jesus vill lyfta oss upp och ut ur oss själva! Ta oss ut från saluhallarnas virrvarr, säljandet och köpandet av senaste nytt, frälsning till billigaste pris… och istället föra oss till ett rent hjärta: i Hans tempel, i Hans mystiska kropp, i Hans sakramentala kropp, i Hans Kyrka.

Evangeliet idag slutar med att Jesus säger att Han inte behöver någons vittne ”för Han visste själv vad som fanns i människan”.

Det är bara för oss människor som det är så svårt att inse vad som finns i oss och hur mycket vi behöver en Kyrka som Kristus själv har grundat

- grundat för vår frälsnings skull.

Marias Lamm