Söndagsbetraktelse 14 mars 2021
Johannes 3: 14–21
Vid den tiden sade Jesus till Nikodemos: »Liksom Mose hängde upp ormen i öknen, så måste Människosonen upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom ini världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.
Betraktelse
Kristus fördömer inte, men att förkasta Kristus är att fördömas....
Vår Herre har visat människan hennes behov av en Frälsare, en Frälsare upplyft på korset.
Syndens omvändelse finner sin källa i det skinande ljuset som kommer från korset.
Mörkret... vart borttvättat genom Jesu kärleksakt på Kalvarieberget.
Objektivt.
Subjektivt måste det tas emot av var person, inte bara genom att tro på Jesus:"Herre, Herre"..., men genom att göra det Han säger.
Var Jesu kärleksakt på korset en gottgörelse?
Ja.
Varför?
Vi gör upp för de fel vi har gjort mot en person när vi ger tillbaka något som är jämställt eller mer än jämställt med det som personen blev fråntagen genom vår missgärning.
Gud blev borttagen kärlek, respekt, tillit, lydnad av Adam. Inte så att Gud förlorade kärlek, respekt eller tillit i sig själv, det skulle vara omöjligt, men i förhållande till människan fick inte Gud vad Han skulle ha fått därför att Adam, genom sitt själviska handlande, gav inte Fadern kärlek, respekt, tillit, lydnad...vilket Gud har all rätt att få och vilket vi är skyldiga att ge.
Gud fick tillbaka det som människan fråntog Honom när Hans älskade enfödde son blev människa.
Han fick tillbaka mer än vad våra synder tog ifrån Honom, och just därför är vi frälsta.
Objektivt.
Varför är det så svårt att begripa hur orättvist det är av oss att inte
Tillbe Gud?
Att inte be?
Att inte välsigna och tacka Gud?
Att inte be Gud om förlåtelse!
Att inte tjäna Gud?
Att inte lyda Gud?
Att tillbe, be, välsigna, tacka, be om förlåtelse, tjäna och lyda Gud, är vad Gud har rätt till, så det följer då att det är en ofantligt stor orättvisa mot Gud att inte lyda, tacka, be, tillbe….
Religion har inte först och främst med tro att göra men med rättvisa,
därför är inte religion en teologisk dygd.
Föremålet för religionen är att vörda, ära och tillbe Gud.
Religion är vad vi är skyldiga Gud.
Vi är skyldiga Gud att be till Honom, tacka Honom, ära Honom...
Han är värdig av all vår tillit och tacksamhet.
När vi utövar religion - rättvisa till Gud - visar vi att vi har Någon över oss, Någon som vi behöver avlägga en räkenskap till.
Gud är Givaren av var god gåva, Han är vår Skapare och Frälsare, Han uppehåller våra liv, dag efter dag….
Jesus på korset, Han kärleksfulla lidande,"så älskade Gud världen att Han gav sin ende son...."
vad borde det, i rättvisans namn, insupa mitt djupaste väsen med?
Ingenting?!
Ser vi inte konsekvenserna av våra synder I beskådandet av Kristus på korset?
Våra synder i Hans sår?
Gör vi inte det måste vi be Honom om att få se.
Jesus visar världen Hans kärlek till Fadern. Det är inte först och främst Jesu kärlek till oss som för Honom till korset, men Hans kärlek till Fadern.
Också detta är rättvisa….Fadern som är kränkt, och förkastad, Skaparen som har blivit åsidosatt…behöver man inte göra upp för det?!
Maria säger till barnen i Fatima, att allt det som kommer deras väg,
allt det som kommer att krävas av dem under dagens lopp, allt det som händer; ska de göra till ett offer åt Gud.
Ängeln sa också, att det allra viktigaste är att ta emot och bära med ödmjukhet det lidande som Gud kommer att sända på deras väg.
Maria av Fatima talar inte bara till de tre barnen men genom dem, till alla oss.
Vi vet att genom Adams olydnad blev arbetet ett straff:
”Du ska slita för ditt bröd i ditt anletes svett tills du återvänder till jorden”.
Men som Lucia, ett av de tre herdebarnen i Fatima, säger, så har vi kanske inte tänkt på att arbetet kan eller bör offras till Gud som bot för våra och andras synder.
Detta är korsets kungliga väg, detta är den väg som Gud själv har mätt ut, Han har skräddarsytt den vägen för var och en av oss så att vi ska kunna komma så nära Honom som möjligt.
Jesus som älskar Fadern vill gottgöra det onda som gjorts mot Honom.
Stilla Hans vrede.
Det är också vad helgonen alltid gör; tar på sig sina bröders och systrars skuld, för att gottgöra för dem. Bara i förening med Jesu lidande kan detta göras eftersom vi människor i oss själva inte har något att ge Gud. Förenade med Kristus, förenad med Hans lidande, vilja det Han vill och ingenting annat, gör upp för det som fattas i Kristi lidanden, lider vi nu,
”i mitt eget kött, för Hans kropp, som är Kyrkan”, (Kol.1:24).
Den Allra Heligaste Treenigheten skapade världen. Men världen vände sig bort från sin Skapare.
Tistlar och törnen växte fram och människan var förlorad i sin olydnad.
Sonen ger tillbaka världen till Fadern.
Jesus förhärligades och Fadern upphöjde Honom -
efter att ha blivit upphöjd på korset…
Om du beskådar Jesu genomborrade sida och om Hans sida öppnar sig för dig, får du se Jesu Hjärta där Kärlekens eld brinner, en eld som tar sig fram med ljusets hastighet för att finna andra hjärtan som vill brinna med Honom för Fadern och för världens frälsning..
I Katarina av Sienas ”Dialogen”, säger Fadern till henne att Han har gjort
”Ordet, Jesus, till en bro, därför att genom Adams syndfulla olydnad blev vägen så förstörd att ingen kunde nå evigt liv”.
Fadern avslutar denna dialog med att säga: ...
”hur dumt att hellre välja att drunkna än att gå över bron”.
Förvisso, Katarina av Siena är Kyrkolärare, men, hur tar vi emot en sån teologi idag?!
Hur passar Faderns dialog med den heliga Katarina ihop med relativisms ekumeniska interreligiösa dialoger…?
Låt oss be.
Marias Lamm
