Söndagsbetraktelse 25 april 2021

Johannes 10: 11–18

Vid den tiden sade Jesus: »Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.«

Betraktelse

Profetian om Guds egen herde var uppfylld i Jesus. Gud själv gav den Gode Herden till Israel och genom dem till oss alla.

Israels herdar var själviska och såg bara efter sitt eget, de intresserade sig inte i något annat än sig själva, skriver profeten Hesekiel.

Flocken som Gud anförtrott dem med, fick lida i fattigdom medans ledarna tog frukten av deras jord. Gud lovade att skicka en herde av Davids ätt: Jesus, Davids son.

Han är den sanne Herden, den Gode, den nobla, den vackra Herden, medlidande och ömsint.

Den Gode Herden vittnar om att vår tro är först och främst en Person.

Han är, i sin egen Person, Vägen, Sanningen och Livet.

Han är Gud-Man som har Gudomlig och mänsklig tillgivenhet till oss.

Han älskar oss med ett genomborrat hjärta av kött och blod, för oss gav Han sitt liv.

Vårt liv med Jesus är inte byggt på känslor, men på en tro som växer ut ur den Gode Herdens lära.

Ur trons fruktsamma jord blommar en allt renare kärlek och tillgivenhet till denne Herde.

Den Gode Herdesöndagen är också dagen för de Prästvigda och Gudsvigda.

De är kallade till att vara ledare och vittnen, vittna om att det eviga livet är långt viktigare än det jordiska livet, vittna om att lidande och sjukdom är en väg för ens egen och andras frälsning, vittna om att döden är ett uppvaknande till evigt liv med Fadern för Vilken vi var skapade. Vittnen… i Kyrkan… om Guds närvaro mitt i bland oss i den Heliga Eucharistin som är vårt dagliga Bröd; det eviga livet som väntar oss men som samtidigt är här och nu.

Kallade att vara profeter, även domedags profeter,  tala för Gud, vara redskap för Jesu ord och röst. Inga kompromisser.

Därför går den Helige Ande igenom dem som vinden genom ett ihåligt strå, så att inte deras egna röster överröstar Jesu röst , så att inte deras ord förvränger Jesu ord.

Frestelsen att förkunna det som låter enklare och bättre, ”mer passande för folk av idag”, gör att man förkunnar det som redan är förkunnat ute i världen för att inte skilja sig för mycket, helst inte alls: den frestelsen är stor och verkar bli allt större.

De andra fåren som inte tillhör den här fållan, vill inte höra det som är alltför krävande, inte heller blir de hjälpta av en sträng lära, menar man.

Så blir Guds ord och Kyrkans lära utspätt tills det blir mer som ljummet vatten än det vin det är menat att vara.

Men den Gode Herden sjunger sin herdes sång från korset och de får som hör Hans röst samlas kring Honom. De som inte vill komma nära korset hör inte heller rösten som bär Ordet.

Om vi vill älska Herden så gör vi det genom att, som Han säger: ”hålla Mina ord”. Orden kommer ner till oss i Skrifterna, i Kyrkans Tradition och läroämbete.

Jesus leder de som känner igen Hans röst till bördiga betesmarker.

Han är den sanne Herden som inte hoppar över staketet för att kunna nå sin fålla, Han själv är Grinden till fållan.

Jesu lamm och får, har en inre mottaglighet för Hans röst och för Hans ord.

Herdens ord ger återklang i fårens hjärtan och i deras förstånd.

Den Gode Herdens ord och röst är annorlunda från alla andra ord och röster.

Även om Hans ord sliter itu något inom oss och vi vill skrika: Skandal! så kan Hans röst kännas igen - och valet att tro eller inte - måste göras av var och en.

Må ingen göra samma misstag som husbyggarna som föraktade stenen, även då det var hörnstenen.

Jesus, den Gode Herden, är en stötesten och vi kan lätt falla över Honom.

Det är svårt att ta emot ”hela” Jesus med allt vad Han säger och det ligger förstås i växandets process att vi mer och mer utmanas till att ta emot tron i dess helhet – eller inte.

Marias Lamm