Söndagsbetraktelse 14 april 2019
Jesaja 50:4–7
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig,
därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.
Betraktelse
Jesu lidande visar hur lite förenad världen är med Honom.
På ytan kan det se ut som att vi vore nära Honom:
"Hosianna, Hosianna...Davids son!!...,
men hur mycket djupare än så är vår tro på Honom?
Det är inte Gud som är upphovet till Tjänarens lidande, men Han använder lidandet för att återförena människan till sig.
Tjänaren lider villigt.
Så säger också Jesus: ” skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet ”?
Gud söker ständigt att hela dem som lider, befria och förlösa borttappade och förkastade.
Lidandets verklighet kan inte förnekas, ändå tar det så lång tid för oss att inse det!
Men varje lidande är olikt de andra, vilket gör det svårt att generalisera eller kategorisera det.
Jesus är den lidande Tjänaren. Hans lidande är unikt, det ger tröst och helande till den som lider.
Israel behöver förlösas. Gud sänder Tjänaren som ska lida för Israel, och så, befria dem.
Denne Tjänare är helt utan synd, Han har aldrig varit olydig mot Gud.
Det kan bara vara Jesus som är antydd då Han är den ende, förutom Jungfru Maria, som är utan synd.
Tjänaren är inte den som är i behov av Guds frälsning, Han är förmedlaren av den.
Gud är den bestämmande faktorn till Tjänarens lidande, och enligt Johannes Evangelisten är det Tjänaren själv som lägger ner sitt liv.
Tjänaren vittnar till Guds trofasthet.
Allt lidande är inte förlösande.
Lidande utan Jesus är inte förlösande eftersom lidandet i sig inte är förlösande.
Förenade med Jesu lidande blir också vårt lidande och våra offer förlösande.
När vi låter Guds ord bli kvar i oss, Guds ord som det är, inte som vi själva vill göra det till, när vi söker att imitera Jesus som vi möter i Skrifterna, kan vi på ett fruktsamt vis, ta del av Hans lidande och så göra upp för det som ännu saknas i Kristi lidande, Kyrkan.
Detta är förlösande för det är inte vårt eget, det är Hans.
”Det finns bara ett pris med vilket själar är vunna
och det är lidande
förenat till Mitt lidande på korset.
Ren kärlek förstår dessa ord; köttslig kärlek kan aldrig förstå dem”.
( #324, Dagbok; Faustina Kowalska )
Jesus själv säger, innan Hans lidelse börjar:
”bli kvar i mig och Jag i er.... utan Mig kan ni inte göra någonting”.
Hur blir vi kvar?
Genom att hålla Hans ord. Ordet som är beskyddat av Kyrkans tradition.
Och genom den heliga Eukaristin: "den som äter mitt kött och dricker.."
Bara Gud i Jesus Kristus - kan återlösa människan genom lidande.
Guds frälsningsplan, och människor som tagit del av Hans frälsningsplan vittnar om Guds förhärligande därför att Han är den ende som gör lidandet fruktbart, bara Han kan omvandla lidande till seger!
Tjänaren förbereder för oss en väg (den enda!), inte en väg som omedelbart leder från fångenskap till frihet, men en väg att följa i uthållighet och tålamod. Utan en stadig tro, går det inte.
Vi ser i läsningen från profeten Jesaja att den lidande Tjänaren gör precis så som Jesus lär:
”..om någon slår er på den ena kinden, vänd den andra till..”,
och Paulus ber oss i Filipperbrevet, att ”låta samma sinnelag råda i oss, som rådde i Kristus.
I Kristi lidande, särskilt vid korset, finns Maria.
Hon är förstås underordnad Kristus..
men hon är ett med Honom.
Ett med Honom i Hans lidande.
Vid korset var hennes lidande totalt och genomborrande.
Marias smärta, likt Kristi smärta, är långt bortom vad vi kan förstå, oberoende av hur mycket vi själva må ha lidit.
Jesu Moder verkar passiv; hon står där vid korset. Jesus lider, Hans Moder kan inte göra någonting, men hon är inte passiv, hon är aktiv.
Hon ger allt till Fadern; hennes lidande, förenat med hennes älskade Sons lidande.
Förenad med Kristus offrade hon allt för oss.
Fr. Lanzetta säger att det finns två Altaren på Golgata;
Det ena altaret är korset, det andra; Marias Hjärta.
Vi är alla, likt Maria, kallade att bli offer, det är ju faktiskt det som den heliga Mässan handlar om. Vid varje Mässa, står Maria vid sidan av hennes Son, vid korsets fot.
Låt oss stå där med henne!
Särskilt denna vecka.
Stilla veckan är en tid att kontemplera Kristi lidande.
Låt oss bjuda in den Heliga Jungfru Maria - Mater Dolorosa - i våra liv, i vår bön, i våra svårigheter, för:
”Vem kan fatta vad hon lidit, hur hennes hjärta svidit under Sonens bittra död?
Kan du stå vid hennes sida utan att med henne lida under folkets spe och hån"?
”…att lyssna på lärjungars vis.…”
Marias Lamm
