Söndagsbetraktelse 28 april 2019

Johannes 20:19–31
På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna.
Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.« En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: »Vi har sett Herren«, men han sade: »Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.« En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid åt er alla.« Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.«
Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror. 
Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

Betraktelse
Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. 
En kylig och misstänksam värld ligger utanför.
Jesus är borta.
Allt det som så nyligen hänt är överväldigande och förvirrande.

Plötsligt står Jesus framför dem!
Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro.
Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den förste och siste och den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!
                                                                                                                             ( jfr Upp.1:9-19)

Ett ödmjukt och kraftfullt möte med Herren!
Rädsla blir omvandlad till glädje, oro förvandlas till frid, flykt och gömmande blir istället mod. 
Mission!

En ny tid börjar för Apostlarna och för världen som, om de vill, kan bli återskapade genom Kristi Påskmysterium.
Jesus fortsätter sin livräddande mission genom Apostlarna ända tills världens ände och till tidens slut...hur många tror än idag, att Kyrkans mission är livräddande?!

Apostlarna är sköra, bräckliga, fattiga; små outbildade fiskare. De bär på guld i lerkärl till Guds ära och de ger vidare vad de fått ta emot.

Glädjen och friden bedyrar Andens genomträngande närvaro i Jesus, och det spills över på Apostlarna.
Den Helige Anden och Hans gåvor omvandlar oss till allt det som Jesus liknar himmelriket med:
pärlor, frön, vete, senapskorn, jäst, vatten, eld, bröd, liv, nät, skatt...
sådan är den Heliga Andens kraft!
Jesus upprepar ordet frid tre gånger i denna korta text.
Det är ganska uppenbart att frid och tro har med frånvaro av synd att göra för Jesus sammanflätar synd, frid och tro om vartannat i det Han talar till Apostlarna denna Söndags morgon.

Kristi Frid är inte bara frånvaro av våld, inte heller innebär frid enbart ”ordningens lugn”.
Den frid som Kristus ger är mycket mer än det!
Friden som Jesus ger, är Hans egen frid. 
Frid som kommer från att göra Guds vilja. Bara det kan ge ett fritt samvete.
Frid kommer från att först älska Gud, och människan för Guds skull.  

Kristi egen frid kom från att ”Hans mat var att göra Faderns vilja”.
Faderns vilja var att Sonen genom Hans lidande och Påskmysterium skulle vinna människors frälsning. 
Av kärlek till Fadern och för att ära Honom älskade Jesus människan ända till döden på ett kors.
Fadern älskar oss i och genom Hans Son.
Det är i Hans Son, som Fadern har sitt välbehag. 
På liknande sätt måste vi finna vårt enda välbehag i Gud genom Jesus Kristus, och i och genom Honom älska människor, till Faderns ära. 
Allt det som vi tar till oss och har för egen ära och självisk kärlek, är fruktlöst och orättvist mot Gud. 

Det är idag den åttonde dagen av Påsk högtiden och vi firar Guds Barmhärtighets Fest som föregås med en novena till Jesu Gudomliga Barmhärtighet.
I Jubileum året 2000, etablerade Helige Johannes Paulus den Gudomliga Barmhärtighets festen.
Han sa att han med det hade gjort vad Jesus ville.

På denna dag får vi den speciella gåvan att bli helt och hållet förlåtna våra synder, och straffet som medföljer synderna.
Kyrkan ger en fullständig avlat.
Det betyder att man får befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden (Katolska Kyrkans Katekes #1471).
Villkoren är: bikt, mottagande av den heliga kommunionen, 
och bön för påven.
Detta enligt Jesu löfte till St. Faustina.

I andra fall, för att Kyrkan ska kunna ge en fullständig befrielse från allt straff anknutna till ens förlåtna synder, är obundenhet till synd nödvändig.
Det är mycket svårt att veta om man är helt obunden till någon synd.
I vilket fall som helst, Jesus nämner inte detta fjärde villkor till St.Faustina.

Johannes Paulus menade att Kyrkan behöver understryka och bestyrka den ofattbara gåva av Guds Barmhärtighet som Herren vill ösa ut över var och en av oss. 

Men en barmhärtighet som kräver omvändelse från synd och lydnad till Guds ord.

Alldeles innan Jesus dog instiftade Han Eukaristins Sakrament och alldeles efter uppståndelsen gav Han till sina Apostlar, genom Guds nåd,  kraft att förlåta synder i biktens sakrament.
Dessa två Sakrament innesluter källan till den Gudomliga Barmhärtighetens Högtid.

Jesus uppenbarar till St:a Faustina att Han är sårad över hur lite människor förtröstar på Honom.

Det är svårt att ta emot Hans barmhärtighet om man har sin förtröstan på något annat; t.ex. på en själv. Tillit till Jesu Barmhärtighet har med överlämnande att göra...litenhet..tillit..ett snubblande barns behov av en far.

Den heliga Kommunionen får inte tas emot i dödlig synd, gör man det innebär det att man tar på sig ännu en dödlig synd!
Det händer att man felaktigt lär ut att den heliga kommunionen tar bort dödlig synd.
Nej! Boten mot dödlig synd är biktens sakrament.
Biktens sakrament är en Barmhärtighetens gåva, inte bara för dem som är i dödlig synd utan för alla Katoliker som vill försöka leva i Jesu efterföljelse.
För det som vi kallar för de ”lättare synderna” - alltså inte dödliga synder - bromsar faktiskt upp vår helgelse och förening med Kristus. 

Det betyder inte att den heliga Kommunionen inte är för syndare! 
Den är naturligtvis för syndare, eftersom Jesus kom för syndare; för de sjuka.
Men för syndare som vill lämna synden, för sjuka som vill bli friska.
Faller man i synd, ja, då finns bikten.
Jesus lidande är och bär ett oändligt värde för oss vilket vi tar till oss av i bl.a. bikten.
Jesu död och Jesu uppståndelse: allt för syndaren!

Vi vill akta oss för att ta emot Herren ovärdigt och ofruktsamt.... 
Kommunionen ger oss kraft och nåd att hålla oss borta från synd, den ger oss kraft och nåd att växa i dygd; att bli mer lik Kristus.
”Den är motgiftet som befriar oss från våra dagliga fel och bevarar oss för dödssynd”. (KKK 1436)
Biktens sakrament pekar till Kommunionen.

Jesus sa till St. Faustina att: 

"Det är Jag själv som väntar på dig där, gömd i prästen".
Där möter ditt elände Min Barmhärtighet".
                                                                                   (Dagbok, #1602)

Jesus säger också till St. Faustina:

” Min dotter, säg till alla människor att Jag är Kärleken och Barmhärtigheten. När en själ kommer till Mig med förtröstan, fyller jag den med ett sånt överflöd av nåder att själen inte längre kan behålla dem för sig själv, men utstrålar dem till andra själar”.
                                                                                      (Dagbok #1074)

Guds Barmhärtighet måste tas emot för att den ska kunna aktiveras i oss. 
Kan vi böja oss inför Guds Barmhärtighet?
Då måste vi faktiskt först erkänna vår synd.
Barmhärtighet är att jag får ta emot från Gud vad jag verkligen inte är värd. 
Om jag var värd det så vore det inte längre barmhärtighet!

Lansen som genomborrade Jesu sida öppnade ett djupt sår som inpräglades i lärjungarna minne, det blev faktiskt kännetecknet för Apostlarna att det var Kristus som nu levde och stod framför dem!
St.Thomas hade inte ens varit vid korsfästelsen, så han kunde inte ha sett genomborrandet!
Ändå vet han att det är såret i Kristi sida som ska låta tvekan ge vika för tro.
Märkligt.

Jesaja profeterade om Lammet som botade oss genom sina sår och profeten Sakarja förutsåg att vi skulle ”skåda Honom som vi har genomborrat”.
 

”Med utstrålande godhet i sitt anlete, såg Jesus på sin sårade sida,
han beskådade det med glädje och visade i såret en plats som var så stor att hela den frälsta mänskligheten kunde få plats
att där finna sin vila i frid och kärlek.
Kristus sa:
”Se hur Jag älskar dig",
som om Han sagt:
"min käraste, skåda och se din Herre, din Gud, som är din Skapare och din eviga glädje; se din egen Bror, din Frälsare;
mitt barn skåda och se en sån glädje och salighet jag finner i din frälsning.
Av kärlek till Mig – gläd dig med Mig!”
                                                                                  ( Julian av Norwich)

Såren blev källan till vår Påsk glädje. Halleluja!
De skiner och gnistrar i omätbart värde, de talar ständigt till Fadern om vad Hans älskade Son gjort för människans frälsning.
Det är ur denna kommunikation Barmhärtigheten överflödar. 

                      ”…Sticka handen i Hans sida…”

Marias Lamm