”Vi föds alla i en fallen värld. […] Därtill är vi, på grund av att vi är skilda från Gud, så oändligt sårbara, utsatta på ett sätt som inte var Skaparens ursprungliga avsikt.” skriver Syster Sophie i sin bok Till man och kvinna skapade han dem.
Frågan om frånskilda omgiftas tillträde till eukaristin (och försoningens sakrament) får sedan Amoris Laetitia offentliggjordes av påven Franciskus i maj 2016 olika svar och bedömning av Kyrkans teologer (se till exempel intervjun 30 nov. 2017 med Kardinal Raymond Burke i Catholic Herald). Författarna till brevet Dubia (kardinalerna Brandmüller, Caffara, Meisner och Burke), som bad påven om ytterligare förklaring, har inte fått ett erkännande av att brevet mottagits och därför har frågorna inte heller besvarats.
Om vi ett ögonblick lämnar alla de problem det sekulära samhället med dess autonoma människosyn har och i stället försöker undersöka och lyfta fram de kristna aspekterna på livet mellan man och kvinna tillsammans kan vi upptäcka vad sakramentet äktenskap innehåller och egentligen betyder. Det undervärderar inte psykologiska insikter eller värdet av relationell ”träning” i ett pars förhållande.
Man har i våra dagar all anledning att fråga sig varför de så kallade genusteorierna har hamnat i den politiskt-etiska agendan också i Sverige. På hög politisk nivå (Skolverket) har det nämligen sagts att ”skolans mål skall vara jämställdhet och att genus visar vägen att nå målet” (jfr SOU 1998:6). Vad menar man då egentligen med ”genus” och varför har det blivit kontroversiellt? De flesta föräldrar blir stegvis medvetna om att ett nytt synsätt på manligt-kvinnligt får genomslag redan från förskolan.
