Vad hände? Vad ska vi förvänta oss? Världsfamiljemötet i Irland är nu över och en biskopssynod om de ungas situation har i stället tagit vid och pågår i Rom. Humanae vitaes författare, påven Paulus VI, har helgonförklarats. Och vi själva har haft ett besök av helgonreliker, lilla Thérèse och hennes föräldrar. Överallt är man överväldigad över den stora uppslutningen i bön och vördnad. Norge har upplevt det lika starkt som vi i Sverige.
Vad är egentligen grejen med reliker? De är ju inte magiska och innehåller inte heller någon gudomlig kraft på något sätt, så varför envisas då alla katoliker med att knäböja framför dem och be om helgonets förbön? Ber seriöst alla dessa människor åt ett tusentals år gammal skelett? Vad förväntar de sig ska hända av det? Ungefär så tänkte jag under den större delen av mitt liv. Jag tänkte att, visst var det lite coolt att stå framför ett helgons kvarlevor, men än sen då?
I Sverige utförs årligen mellan 35.000 och 38.00 aborter. Enligt den nuvarande lagstiftningen från 1974 kan man göra abort fram till slutet på den 18:e veckan av graviditeten, och av vilken anledning som helst. Efter den 18:e till den 22:a veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd.
I tider av sorg och smärta i Moder Kyrkan kan vi förlita oss på de goda änglamakterna som alltid tjänar Gud och uppreser de fallna i kampen mellan gott och ont. Det är Kristi frälsningsverk att Han kommit, inte för att ersätta en fallen värld eller en syndfull mänsklighet med en annan, utan att Han har kommit för att blåsa liv i ”den tynande veken och inte utsläcka den”.
Ett gammalt talesätt om vad som är sann auktoritet menade att ingen auktoritet kan utövas utan ordning och kunskap. Den som styr med kunskap men saknar ordning misslyckas, liksom den som styr med ordning men saknar kunskap också misslyckas.
Den medicinska vetenskapen och läkarnas kunnande har under vår tid väsentligt utökat möjligheterna att framgångsrikt behandla sjuka. Det har också inneburit att fler i dag är positiva till organdonation än för några år sedan även om kunskapen inom detta svåra område ibland skiljer sig avsevärt mellan specialisterna själva och mellan vårdpersonal och dem frågan berör. Kunskapsgapet mellan en välutbildad läkarkår och allmänheten är inte alltid lätt att överbrygga även om sjukhusen gör en stor insats genom att förmedla och förklara relevant information.
