Söndagsbetraktelse 17 mars 2019
Lukas 9:28b–36
Vid den tiden tog Jesus med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: »Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia« — han visste inte vad han sade. Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. En röst hördes ur molnet: »Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom«, och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.
Betraktelse
Evangelisten Lukas har förberett oss inför Kristi förvandling på Tabors berg.
Alldeles innan Jesus och lärjungarna kom till Tabor, dit Jesus gick för att be, hade Petrus besvarat Jesu fråga:”vem säger ni att jag är”, med orden: ” Guds Messias!”.
Jesus berättade då, på en gång, vad det innebar att vara Messias;
det innebar lidande, mycket lidande, ända intill döden.
På tredje dagen,uppståndelse.
Säkert förstod lärjungarna ingenting då men orden Jesus talade till dem lagrades i deras inre så att när den Helige Ande senare kom till dem, kom de ihåg Jesu ord och förstod dem.
Jesus fortsätter, enligt Lukas, att initiera lärjungarna till lärjungeskap genom att förbereda dem för lidande, för inte bara Messias skulle lida men också de skulle lida för Honom, för Hans Namns skull.
Nu kommer de fram till Tabor. Där styrkerJesus deras tro för att de senare ska kunna gå igenom eldprovet; först Herrens lidande, sedan deras eget lidande - och klara det.
Fadern bekräftar Petrus svar - att Jesus är Messias, Han som skulle komma, ”Guds son, den utvalde” - inför Apostlarnas ögon .
Lukas säger att Jesus gick upp på berget med lärjungarna för att be.
Vad är bön?
Bön, säger Teresa av Avila, ”är att inse hur mycket det betyder för dig att äga Guds vänskap och hur mycket Han älskar dig”.
Jesus som sann människa ägde den vänskapen, Han visste helt och fullt vad det betydde att vara älskad av Fadern..
Lärjungarna tog del av Jesu bön när de såg Guds härlighet skina på Jesu ansikte; de speglade sig i det, försvann i det, fylldes av det.
Teresa av Avila säger också att bön är ”att lyfta våra hjärtan och sinnen till Gud”.
I Hans bön på Tabor, lyfte Jesus, sann människa, sitt Gudomliga och ändå mänskliga Hjärta till Gud sin Fader såsom Jesu hela sinne var upplyft till Fadern.
I Jesu bön hände något; lärjungarna fick, precis som Moses på berget Horeb, se Gud ansikte mot ansikte, och som Elia många år senare, fast på samma berg, fick höra en stilla sus i vilken profeten visste att Gud var närvarande... Elia gömde sitt ansikte inför Guds Majestät; då fick han höra den Allsmäktiges röst, och Elia talade med Honom.
”Att både Moses och Elia uppenbarar sig med Jesus i Hans förhärligande på berget,visar att Han är Gud av både det gamla och det Nya testamentet”.
(St. Cyril)
”Det är bra att vi är här”, säger Petrus.
” Det är inte bra, O Petrus, att Kristus skulle bli kvar för alltid.
Skulle Han ha blivit kvar där, så skulle löftet Han gav dig, inte blivit fullföljt. Du skulle aldrig ha fått nycklarna till himmelriket och dödens förhärskande skulle inte ha blivit förstört.
Sök inga glädjeämnen innan det är tid för det, som Adam, som försökte att bli som Gud.. .
Tiden kommer, när du för all evighet ska få beskåda Gud, och råda med Honom som är Liv och Ljus!
Herren förordnade dig Petrus som byggmästare, inte av Tabernakel
(Sv. Bibeln översätter:”hyddor”) men av hela Hans Kyrka!
Dina lamm och dina får har fullföljt din önskan, genom att upprätta Tabernakel för Kristus och för Hans trofasta tjänare”.
(St.Johannes av Damascus)
Att Jesu lidande är förknippat och helt och hållet förenat med Hans förhärligande tillhör grunden av den kristna tron. Jesu kors öppnar himlen för oss och förlöser oss - om vi i likhet och i imiterande av Honom, följer Honom på Hans Kungliga väg.
Paulus i dagens andra läsning, gråter över dem som är fiender till Kristi kors. För, säger han, de som är fiender av korset lever i deras kött och inte i tro, de låter deras mage bestämma över deras liv och de följer kroppens lidelse.
Ett sånt liv förblindar en människa delvis eller helt. Ju mer man är övertygad om att människan måste få ”ha det bra” enligt det som hon själv anser vara bra, ju svårare har hon att följa den Kristna läran.
Man blir förblindad, inte av ljuset på Tabor, inta av ljuset på Kristi ansikte, men av mörkret.
Paulus vill hjälpa oss att förstå att våra liv måste vara riktade mot himlen för det är det Landet som vi är här för att vinna.
Väl där, säger han, ska våra kroppar likna den kropp vi ser Jesus ha på Tabor. Där ska vi utstråla ett ofantligt vackert, bedårande, omåttligt glänsande ljussken, en prakt utan like;Gudalik!
Vägen dit?
Jesus säger det klart och tydligt till sina lärjungar alldeles innan förhärligandet på berget:”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig”.
”...Stå därför fasta i Herren…”
Marias Lamm
