Profetens röst klingar inte ohörd
Sekularismens credo: Vi vill inte tro på Gud, vi vill inte lyssna på Kyrkan, vi vill inte låta oss ledas av Bibeln! Allt detta gammaldags måste bort för att ge plats åt alla människors lika rätt att leva som de vill! Vi kan inte tolerera hänvisningar till källor som hör till det förgångna. Vi måste göra tabula rasa, rent hus!
Men vad visar historien? Vad hände efter Franska revolutionen? Vad hände med Vår Frälsares ortodoxa katedral i Moskva som Stalin lade i ruiner? Ur askan kommer Kyrkan tillbaka, Guds ord samlar människor, familjer bildas åter i Kyrkans trygga famn. Även om djävulen sår split och osämja i Kyrkan om det moraliska livet och om respekten för sakramenten kommer Kyrkan alltid tillbaka med samma segrande budskap: Herren Jesus Kristus, dömdes, led, dog och uppstod som Han sagt sina apostlar. Martyrernas blod är Kyrkans säd. Livets träd blomstrar igen, Frälsningens gåva finns för alla som omvänder sig och söker sanningen hos Gud genom Kristus Jesus.
Kyrkan kom till Norden för att stanna – inte för att försvinna och tystna.
Kung Erik (den helige) och den engelske munken Henry (som senare blev biskop) på väg till Finland, ca 1150. Denna militärexpedition räknas som det första svenska korståget. (Wikipedia, commons).
I Sverige hade vi krav på kirurgisk sterilisering av rättsligt inkapabla människor ända fram till 2013. Lagen togs bort efter en lång debatt i samhället. Profetens röst klingar aldrig ohörd – men människor, troende praktiserande lika mycket som sekulariserade, behöver tid för att inse och förstå det profetiska budskapet i all dess förpliktande tydlighet.
I encyklikan Familiaris consortio, 1981, (nr 35) har Johannes Paulus II påpekat att ”det är ett allvarligt brott mot den mänskliga värdigheten och rättvisan om myndigheter försöker begränsa parens frihet att bestämma antalet barn i familjen. Varje tvingande åtgärd från myndigheternas sida att främja kontrakonceptionen, eller än värre sterilisering eller laglig abort, måste med kraft fördömas och förkastas.”
Sekularismens credo är en återvändsgränd. Den leder inte till något nytt eller bättre. När samhället kommit till slutet av den väg man valt måste man vända tillbaka och inse sitt stora misstag. Människan råder inte över Gud. Makten inte över rätten.
Diakon Göran Fäldt
