Är Gud snäll?

Barn har egentligen en klarare uppfattning om vad det betyder att vara snäll än vi vuxna. Frågar man ett barn när det närmar sig besök av S:t Nikolaus med julgåvorna om det varit snällt svarar de alltid ja i tron att den vuxne menar att man uppfört sig väl och varit lydig. Barnet vet med sig att det finns ett samband mellan att uppföra sig väl och en belöning. Barnet känner på sig att föräldrarna i sin kärlek till barnen är entusiastiska vittnen till att barnet varit så underbart – även om det inte varit helt sant. Den heliga lögnen är alla kärleksfulla föräldrars vardagssynd. De blundar för sina barns dåliga sidor. Barn ägnar sig åt elaka kommentarer. Barn gör fula grimaser åt andra. De är otrevliga mot sin pappa och mamma.

Det är också ett slags självförsvar: barnen har ju ärvt det dåliga sidorna av sina föräldrar. Att det däremot finns krav, som föräldrarna håller på betyder att barnet kan ha realistiska och begripliga målsättningar. Sådan är den goda uppfostran.

Men den ideologiska snällismen är något annat. I den vuxna ”snälla” världen får personer som handlar fel och uppträder illa samma belöning som de som uppför sig väl. Det börjar med de bråkiga och aggressiva skolbarnen som bits och jagar och skrämmer sina kamrater. Ställer man krav på dem tror man att man driver ut dem i utanförskap och till slut kriminalitet. Uppmuntrar man dem och är snäll mot dem, tror man att de uppskattar det och drar slutsatsen att de vinner på att uppföra sig väl och undvika dåligt och skadligt sällskap. I själva verket är det alltid bättre att ställa kraven och förklara varför de finns och med tålamod få de bråkiga och lögnaktiga barnen att komma på att de blir gladare och lyckligare om de uppför sig väl.

I de allra flesta fall är det en god uppfostran som får framgång därför att den går från misslyckanden till motsatsen, till goda och märkbara resultat.

Hur är det i Kyrkan med snällismen? Kyrkan lär att varje person ska bemötas med respekt med stöd i varje människas av Gud givna värdighet. Principen sätts på prov i möte och umgänge med opålitliga och oärliga människor. Men att just i sådana sammanhang framhålla det goda i Guds bud och evangeliets öppenhet för varje människas unika egenskaper är alltid rätt, även om det uppfattas som plågsamt och irriterande för stunden.

Gud är inte snäll i bikten. Han förlåter inte genom att sänka kraven eller hålla inne med sina bud. Han vill att vi håller dem därför att de beskyddar oss mot något värre, något vi i vår fria vilja tycker är rätt och bra. Gud är barmhärtig i bikten. Han förstår våra svagheter bättre än vi själva och kan visa oss olika sätt att övervinna dem och förvandla dem till dygder. Om vi lär oss av Gud kan vi bli goda pedagoger och uppfostrare om vi bara håller på det goda i buden och hjälper till att leva efter dem. Den sanna snällismen arbetar långsiktigt.

Vi gör ofta misstag som goda pedagoger när vi vill vara snälla och överseende. Vi tänker: evangeliet bjuder mig att inte döma och kritisera, inte tro mig veta bättre. Om då vår medmänniska fortsätter på sin sämsta väg och gör det som inte är rätt, kommer hon inte att vara tacksam för att vi är snälla och toleranta. Hon kommer att dra slutsatsen att hon har rätt i sin sämre inställning och att vi har ändrat oss och själva accepterat den sämre vägen. Hon är inte ett dugg tacksam utan snarare triumferande. Jag hade ju rätt nu kan jag kräva min rätt eftersom de andra har gett med sig, tänker hon. Men så byggs inte Guds rike upp. Det byggs upp genom de goda impulserna den Helige Ande ger oss alldeles gratis. De hundratusentals goda andarna i himlen hjälper oss att ta emot dessa heliga impulser och välja sanningen i Guds bud och evangeliets underbara etik. Gud är inte snäll, Han är så oändligt mycket mer än snäll, Han är godheten som arbetar långsiktigt med människan som Han älskar som sin ögonsten.

Nu när vi ska fira Herrens dop ska jag be om nåden att få meditera över dopvattnet. Det finns väl inget vatten i hela Skapelsen som är så rikt på goda näringsämnen. Tänk på allt det genererar, om det bara hålls friskt och rent!

                                                                                                          diakon Göran Fäldt