Digerdödens moderna skepnad – det sexuella utnyttjandet

Diakonen Vincentius av Zaragoza (Valencia, Spanien, + 304) led de allra mest fasansfulla plågor under sitt martyriums tortyr år 304, katolska präster i prästbarackerna i Dachau 1940 – 1945 skändades metodiskt, utsattes för outhärdliga fysiska och psykiska lidanden för att de var Kyrkans präster som tillfångatagits under nazismens strävan efter politiskt och andligt världsherravälde. De var verkliga martyrer för Kyrkans tro på Kristus.

För de fattigas och sjukas skull har många helgon följt Jesu ord och föredöme och gett livet i barmhärtig kärlek, till exempel Johannes av Gud (1495-1550) som grundade sjukhus i Spanien och en orden för sjukhusbröder, Fader Damianus, som dog 1889 på ön Molokai, som var de leprasjukas ö, fader Maximilian Maria Kolbe, död 1941 i Auschwitz, som gav sitt liv för en annan fånge i nazistiskt koncentrationsläger, och många andra heliga, män och kvinnor, präster och systrar, lekmän, tredjeordensmedlemmar, grundare av skolor och sjukhus.

Digerdöden kallas den dödliga epidemi som under flera århundraden spreds i Europa och skördade tiotusentals människors liv. I Sverige drabbades byar och städer särskilt hårt under mitten av 1300-talet, med epidemin återkom ända in på 1700-talet. Det fanns ingen bot; man kan jämföra med Aids/HIV och ebola. Men under medeltiden fanns inga bromsmediciner, bara den sista smörjelsen och den kristna begravningen.

På ett sätt kan vår tids svåraste kris, det sexuella utnyttjandet av minderåriga som ofta är i en slags beroendeställning i Kyrkan, liknas vid medeltidens digerdöd. Det tycks inte finnas några medel att effektivt få ett slut på dessa de allvarligaste missförhållandena i stora delar av Kyrkan. Denna kris bröt ut i full kraft omkring 2001 i offentlighetens ljus men hade länge pågått. Påven Franciskus har nu kallat till ett toppmöte för biskoparna från olika biskopskonferenser i Rom i februari 2019.

Problemen ser olika ut i t.ex. USA, Australien och Italien. Frankrike och Tyskland har inlett sina pastorala hjälpprogram och arbetar fram nya riktlinjer för alla inom det klerikala ståndet och bland lekmän som arbetar inom Kyrkan med ungdomar och på seminarier. Italien arbetar med det mest grundläggande arbetet, kartläggning av vilka som är offer och vilka som är förövare. I andra stora länder har man kommit längre och satsar fullt ut på gottgörelse för offren. Biskopar och präster, även nunnor, måste möta offren, lyssna till dem, ge dem tid och be dem om förlåtelse i Kyrkans namn. Det får inte stanna vid bara ärliga och medkännande ord, det måste också handla om stöd och terapi så långt som möjligt under lång tid. Kyrkan i Sverige för ut en för alla förpliktande beredskapsplan som följs upp regelbundet. Stiftet har också ett barnskyddsombud som är biskopsdelegat.  

Vilka är orsakerna till denna allvarliga kris, som ju också sprids i samhällena? En EU rapport har nyligen kommit fram till siffran 18 miljoner utsatta för sexuellt opassande uppförande, eller värre, i hela Europa (EU-länderna). Påven Franciskus talar om kyrkans egna inre sjukdomar, elitism och klerikalism. Men även om det kan stämma i många fall finns en längre tillbaks liggande grundorsak, sexualitetens banaliserande i och med den organiserade födelsekontrollen genom det generella utbudet av preventivmedlen och den statliga politiken ”säkert sex” och tillhandahållande av aborter ”på begäran”. Det har uppluckrat samvetena. Det har sedan lång tid tillbaka förändrat uppfostran i familjerna. 

I och med att samhällena legaliserat preventivmedlen är samhället skyldigt att ta alla konsekvenser också när oönskade graviditeter uppstår. Dit hör aborterna som en del av vården. Dit hör det allvarliga problemet med samvetsfriheten för personal. Paulus VI varnade i Humanae vitae (1968) just för dessa konsekvenser av födelsekontrollen i vid bemärkelse. Det går till slut inte att komma ifrån att även kristna påverkas av den sekulära synen på sex och familj.

Det finns bara en säker och möjlig väg ut ur den moderna digerdödens alla upprörande fasor: formandet av det konkreta kristna samvetet (Påven Franciskus’ ord).

Har det uppluckrats kan det ändå restaureras. Ingenting är omöjligt för Gud. Människan har en plikt att följa den moraliska lagen. Den mänskliga viljans och det mänskliga förnuftets makt över de naturliga impulserna, och av sexualiteten, som har en djup och underbar mening i människans liv, kan människan med Guds hjälp återvinna. Människans värdighet och integritet är alltid inom räckhåll. Försummas däremot samvetets fostran inbjuder man ofelbart döden, andligt men ibland också kroppsligt. Den av påven Franciskus utlysta toppkonferensen i februari måste som en förutsättning handla om det kristna samvetet och vad samvetet innebär i konkret handlande.

                                                                                                                                   diakon Göran Fäldt