Också alla våra sämsta egenskaper fullkomnas

Också alla våra sämsta egenskaper fullkomnas

En man som är mycket framgångsrik, respekterad för sina insatser och stolt över sin familj menade att det var hans dåliga egenskaper som gett framgången och att han föraktat de svagare i sin omgivning. Hans egoism var nyckeln till framgång. Till slut var han nära att förtvivla i sin kristna kallelse och rädd att förlora den eviga frälsningen på grund av sina egna dåliga egenskaper. I bikten fick han förlåtelse för sina synder men det gav honom ändå varken frid eller ro med sig själv. Tanken på de dåliga, inre egenskaperna som ingen utomstående kunde ana sig till, plågade honom. Senare berättade han att han fått detta svar av någon som lyssnat på hans självanklagelser:

”Synd är medvetna handlingar som inte är förenliga med kristen tro och moral. Sådana handlingar är objektivt till skada för både oss själva och andra. Avlösningen i biktens sakrament återställer människan i hennes oskuldsfulla andliga tillstånd och upprättar hennes värdighet. Du har fått avlösningen och du bör tänka på det mer än på orsaken till att du biktade dig och du bör glädja dig och tacka Gud för att du har fått förlåtelse. Alla praktiserande katoliker har den erfarenheten av befrielse från skuld genom försoningens sakrament och är i grund och botten Gud tacksamma för sin återfunna frid.

Men den medvetna synden är också något annat, och egentligen något allvarligare. Den uttrycker en ringaktning av Gud som alltid skall tillbes och äras med alla människans själskrafter. Den som har syndat medvetet har därför tre olika förhållanden att tänka på. Förhållandet till sig själv, förhållandet till den Andre och, sist men viktigast, förhållandet till Gud själv. Syndarens rörelse efter synden går alltid i riktning mot Guds Son, Gud, som antagit mänsklig gestalt i Jesus Kristus. Föreningen med Sonen är nödvändig för att de tre viktiga förhållandena i människans liv skall kunna skall kunna helas och botas från det onda som alltid drabbar människan genom hennes medvetna synd. Gud förlåter syndaren det hon bekänner och hon upplever sin mänskliga frihet på nytt. Om hon inte i jordelivet blivit helt försonad med Gud, med sig själv och den Andre, lider hon straffet för synden i skärselden tills hon är botad från det onda synderna förorsakat henne. Därefter inträder hon i ett tillstånd av saligt skådande av den himmelska världen som vi inte kan annat än ana under vårt jordeliv.

Men det finns en sak till att säga om frälsningens underbara verk. När vi vet att Gud förlåter våra gärningar blir vi medvetna om att Gud förstår orsaken till att vi medvetet syndat. Våra egenskaper är inte fullkomliga från början av vårt mänskliga liv eftersom vi är skadade av den olydnadsynd Adam och Eva begick i Paradiset. Egenskaperna ger upphov till lasterna som är dygdernas motsats.

Dessa egenskaper var från början goda och kunde inte inleda till medvetna handlingar som gjorde uppror mot Gud och vanhelgade Gud som skapat människan efter sin egen bild. Det betyder att frälsningen i Kristus Jesus är två saker. Dels förlåtelsen för medvetna synder mot Gud och Guds bud, mot oss själva och den Andre. Dels också att alla våra dåliga egenskaper förvandlas av Gud och blir fullkomliga egenskaper. Vad vi än anklagar oss själva för när det gäller egenskaperna så kommer vi som frälsta inte att kunna anklaga oss själva för något längre. Låt oss till exempel anta att vi i vårt kroppsliga kärleksspråk alltid varit överhettade, låt oss anta att vi i relationer till andra utnyttjat människor av själviska skäl, låt oss anta att vi varit för nyfikna på andras privatliv, låt oss anta att vi tillgripit våld för att tjäna oss själva och våra intressen, låt oss anta att vår musikaliska oförmåga alltid gjort oss avundsjuka, sura och tråkiga. Allt detta har lett oss till synd och kan leda oss till synd igen. Synden har blivit förlåten av Gud. Våra dåliga egenskaper får oss att synda igen. Vår brist på talang har fått oss att skryta om oss själva om andra saker.

Att Gud förlåter är inte allt i Guds kärlek och barmhärtighet. Själva de dåliga egenskaperna blir genom Jesu heliga uppståndelse från död till liv goda egenskaper, precis som de en gång var för Adam och Eva före syndafallet i Paradiset. Författare som mediterat mycket över Guds kärleks väsen har genom Hans Ord i den heliga Skrift kunnat förstå att det som sker här på jorden har en motsvarighet i himlen bland änglarna. De olika änglaordningarna rör sig dels kring Gud i tillbedjan och fullkomlig lydnad och dels drar de varandra uppåt, allt närmare Gud.

Änglaordningarnas rörelser är inte helt skilda från människors rörelser på jorden utan är hemlighetsfulla motsvarigheter till skeenden på jorden i den mänskliga verkligheten. Författare, som till exempel Thomas Gallus (1200 – 1246) och Alain av Lille (1114 – 1202) har genom den Helige Andes inflytande kunnat förstå att Gud leder allting till större fullkomlighet enligt var och ens skapelseform. Det betyder att vi, när vi ber, är på väg till en större likhet med Gud. ’Alla jordiska och himmelska ordningar är ett efterliknande av Gud’, säger Gallus. Han fortsätter och understryker vikten av vårt sakramentala liv här på jorden: ’Det sker efter att ha tagit emot den allra mest gudomliga Eukaristin i livet, också det egentligen bara en bild av vår fulla delaktighet i Jesus och som blir fullkomlig i faderslandet’.

Alain de Lille å sin sida säger att ’änglarna är teofanier av Gud och att varje änglaordning representerar en viss jordisk tjänst och samtidigt en äkta andlig väg in i Gud’. Gud vill alltså gudomliggöra allt Han skapat, änglarna och människorna. Det måste alltså ha betydelse inte bara för försoningen och förlåtelsen för synd utan också för våra mänskliga egenskaper.  Då är inte de egenskaper som en gång var orsak till lidande till kropp och själ längre skadliga för oss själva och för andra och inte ett vanhelgande av Guds majestät utan goda egenskaper som tjänar Gud och för oss närmare Gud i en rörelse som är ’delaktighet i det gudomliga ljuset’ (Alain de Lille). Till slut befaller Gud oss att uppstå med våra jordiska egenskaper på den Yttersta dagen. De frälsta har då bara goda egenskaper medan de fördömda bara har sina dåliga egenskaper. Kroppen är själens form, säger vår tradition. Hur vår själ är, speglar sig i vår kropp. Den fysiska kroppens sår är inte syndens spår. Synden är andlig och avspeglar sig i själen. Därför får själen sår som måste helas och botas”.

Jesu Uppståndelse
Jesu Uppståndelse – i Odensala kyrka (norr om Märsta och Arlanda flygplats; Albertus Pictor (1440 –  omkring 1509)

 

Evangeliernas vittnesbörd om Jesu uppståndelse ger oss ingen information om såren på hans kropp. Det enda bestående bevis vi har på Frälsarens kroppsliga lidandes sår är svepduken i Turin, som är vår dyrbaraste relik. Svepduken, som legat i Kristi grav kring Frälsarens kropp, bär blodiga spår efter tortyren, både på huvudet och ryggen. Men när Herren uppenbarar sig för kvinnorna och sedan för lärjungarna sägs ingenting om spåren av blödande sår. Inte heller lärjungarna på kvällen samma dag nämner något om Jesu sår. Det är först en vecka senare när de samlas igen som den helige tvivlaren, Tomas, är närvarande när Jesus på nytt kommer till dem genom stängda dörrar. Jesus säger till honom: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Ingenting tyder på annat än att den förklarade Jesu kropp har kvar märken efter hålen efter spikarna och lansen som stuckits in under hans hjärta på korset, men att de helats. Jesu Kristi kropp är en ”förklarad” kropp, som teologin uttrycker det. Guds heliga Ande har inte bara uppväckt kroppen till liv utan också helat såren.

Herren hade inga dåliga inre egenskaper som vi, och hans egenskaper som människa behövde aldrig omvandlas till goda egenskaper som hos oss. Det betyder att kroppens uppståndelse på den Yttersta dagen kommer att sakna alla tecken på fysiskt lidande eller sjukdom. Spåren av vår tids svåraste sjukdomar som våra medmänniskor bär på kommer inte att synas i den uppståndna kroppen. Gud kommer att ha botat allt och återställt allt till den skönhet det haft genom den gudomliga skapelseakten. Kroppen och anden har till slut gudomliggjorts och fullkomnats. Jesu Kristi uppståndna och förklarade kropp är också mänsklighetens uppståndna och förklarade kropp genom Guds vilja och kärlek. Alla våra dåliga egenskaper kommer att vara borta och inga spår av dem kommer att synas”.

                                                                                                         diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran Fäldt

 

Göran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han har i många år varit ordförande i Katolska utskottet för äktenskap och familj (KUÄF), som nu heter Familjeutskottet (FU) från nyåret 2023. Diakon Göran fortsätter nu som ledamot men inte som ordförande. 

Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året  förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område.

Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2012 och är för närvarande engagerad i det nordiska familjerådet som utbyter erfarenheter och diskuterar utvecklingen i stiften på familjeområdet.

Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta haft tillfälle att stödja människor i nödsituationer och kunnat förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Han är inte längre aktiv i Caritas lokala arbete.

Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med artiklar och bloggar i Katolskt Horisont och skriver ibland debattartiklar i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus’ katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982.

Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och har suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.